Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1929
bergsvetenskap
59
står då små tvärsprickor, som så småningom tillta,
oaktat börjande bristning tenderar till att minska
påkänningen och fördela denna på närliggande trådar.
Dylika sprickor visa vanligen ett karakteristiskt jämnt
eller mussligt brott. Vid mikroskopisk undersökning
konstateras, ätt stålmaterialets struktur ej förändrats,
vilket däremot är fallet i fråga om brott på grund av
enstaka dragnings- eller torsionsbelastning.
Beträffande korrosion påpekas, att lintråd, liksom
allt annat kallbearbetat stålmaterial, är mindre
korro-sionsbeständigt till följd av denna bearbetning. På
grund härav inskärpes vikten av
korrosionsskyddande smörjning, både vid tillverkningen och under
användningen av linan. I de nämnda tyska
bestämmelserna framhålles med eftertryck, att linans
kärnmaterial skall vara sådant, att det kan uppsuga
smörjmedlet och ej torkar för fort.
Som slutresultat av de engelska undersökningarna
framhäves vikten av regelbunden linkapning. Det
påpekas, att linbrott under drift skulle i åtskilliga fal]
ha undvikits, om kapningen skett oftare än var sjätte
månad och om minst 6 fot av linan kapats för varje
gång i stället för kortare bitar. Under svåra
förhållanden rekommenderas kapning av ännu längre bitar
och oftare än var tredje månad. Huvudvinsten med
kapningen angives som vanligt vara, att därigenom
flyttas den största påkänningen eller korrosionen från
ett ställe till ett annat på linan. Det kapade stycket
bör alltid granskas till sin beskaffenhet och helst
lintrådarna underkastas prov.
Undersökningsresultaten gå även ut på, att linor,
som brustit, sällan haft trådbrott på ytan.
Referenten har tidigare lämnat en kort redogörelse
för vid U. S. Bureau of Standards med särskilt anslag
från kongressen företagna undersökningar av
möjligheterna till magnetisk inspektion av gruvlinor1.
Sedan numera en redogörelse för dem publicerats2, synes
det vara av intresse att omnämna de slutsatser, till
vilka man kommit. Huvudproblemet, dvs. möjligheten
av fortlöpande driftskontroll av gruvlinor, är ej löst,
men vissa intressanta resultat ha dock vunnits.
Det visade sig, att mekanisk påkänning på stål har
stor inverkan på dettas magnetiska egenskaper. Om
t. e. en anvisning anbringas på en ståltråd till ett
djup av 1/3 av diametern, så medför minskningen i
area helt naturligt minskning i permeabiliteten, men
om tråden är utsatt för dragpåkänning, vilken
givetvis per ytenhet räknad blir större där anvisningen
anbragts, så medför den större specifika påkänningen
där en ökning av permeabiliteten, som utsuddar
inverkan av minskningen i area. Genom användning av
tillräckligt starkt magnetiskt fält kan dock den
mekaniska påkänningens inverkan hållas tillbaka, så att
vid magnetisk analys tydligt utslag erhålles för den
mekaniska deformationen.
Preliminära försök ha givit till resultat, att
mekaniska utmattningspåkänningar ej giva magnetiskt
utslag, icke ens omedelbart innan bristning inträder.
Ett trådbrott i en lina kan påvisas magnetiskt,
även om det ej ligger i linans ytlager. Dock kunna
oregelbundenheter i linans magnetiska egenskaper av
1 Magnetisk undersökning av gruvlinor, Teknisk tidskrift,
Bergsvetenskap, 1924, s. 73.
2 R. L. Sanford: Nondestractive Testing of Wire
Hoi-sting Rope by Magnetie Analysis, Technologie Paper of the
Bureau of Standards, No. 315, Washington, D. C., 1926.
samma storleksordning orsakas av åtskilliga andra
omständigheter, t. e. kallbearbetning av något slag
vid tillverkningen eller senare, vadan den magnetiska
analysens resultat ej kunna tydas med säkerhet.
Som resultat av hittills företagna undersökningar
vid Bureau of Standards kan sägas, att magnetiska
undersökningsmetoder för en så relativt invecklad
konstruktion som en stållina t. v. ej få anses ha
något egentligt värde.
En i sitt slag intressant undersökning har utförts
av F. Leprince-Ringuet och publicerats under titel
"Les Cables d’Extraction en acier, étudiés à la lumière
des statistiques des essais en service et du travail
effectué"1.
Det rör sig om en matematisk-statistisk behandling
av de enligt tyska författningar obligatoriska
uppgifterna om och undersökningarna av gruvlinorna vid de
statliga gruvorna i Saarområdet åren 1919—1926.
Materialet har ansetts vara tillräckligt omfattande för att
kunna behandlas med probabilitetskalkyl och förf.
har försökt få fram siffror för bedömande av dels
driftsäkerheten och dels olika lintypers lämplighet
och egenskaper m. m.
Artikeln är alltför omfattande för att här kunna
utförligt refereras. Följande allmänna slutsatser kunna
dock nämnas utan anförande av sifferresultat, vilka
väl knappast kunna tillämpas utan vidare på svenska
linor och driftsförhållanden. I vissa fall är nog också
primärmaterialet ej tillräckligt rikligt för att giva
säkra värden.
Torsionsprov å lintrådarna anses bäst lämpade för
kvalitetsundersökningar å linor i drift. Iakttagelser
över trådbrott anses ha värde huvudsakligen som ett
kriterium på linans allmänna tillstånd och ej för just
det ställe där de uppträda, detta på den grund att
inre brott ju aldrig bli iakttagna.
Linor med omvänd tvinning ha visat sig överlägsna
dem med vanlig.
För en linas arbete i en och samma
uppfordringsanordning under olika driftförhållanden uppställes
formeln M.W = B2 eller kanske riktigare M(-1~w’>.
Wu = B2 — konstant, där u har värdet ca 0,45, M är
w — 2 CqH ,
linans livslängd i månader och W =–—-, dvs.
bruttoarbetet per linenhet, hänfört till belastningen i
linfästet och uttryckt i tusental tonkilometer, w är
nämligen det för uppfordringen av nyttiga lasten
utförda arbetet, uttryckt i samma enhet, C är antalet
spelningar, uttryckt i tusental, q är döda belastningen
på linfästet i ton, H är speldjupet i km och P vikten
i kg av 1 meter lina.
B kan betraktas som ett uttryck för linans
prestationsförmåga (rendement) och kan sålunda tjäna för
jämförelse av linor av olika slag. Av uttrycket för
B inses nämligen, att om en lina under i övrigt samma
förhållanden kan användas dubbelt så länge som en
annan, så visar den också ett dubbelt så stort värde
på B.
Fördelen ur prestationsförmågans synpunkt av att
lintrådarna ej äro för klena får siffermässigt belägg.
Statistiken bekräftar och t. o. m. accentuerar de
ovannämnda tyska resultaten, att stålmaterial av
1 Annales des Min es, Série xii, Tome xii (1927),
Mé-moires, s. 259—328 och 335—412.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
