Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 12
DEC. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
*
BERGSVETENSKAP 12
Redaktör– B.G.MARKMAH.
UTOIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFOR ENINGEN
INNEHÅLL: Anteckningar från en studieresa i Tyskland, av bergsingenjör Olof Berggren. — De "svarta
diamanternas" föiekomstsätt och utvinning inom staten Bahia, Brasilien, av bergsingenjör Sven G. Petersson. — Den
svenska järnmalmsfångstens medelhalt av järn under 20-årsperioden 1909—1928, av förste byråingenjör Harald
Carlborg. — Föreningsmeddelanden.
ANTECKNINGAR FRÅN EN STUDIERESA I TYSKLAND.
Av bergsingenjör Olof Berggren.
Genom freden i Versailles förlorade Tyskland sina
utan jämförelse förnämsta järnmalmsfyndigheter
— de lothringska minetterna — varför den nuvarande
inhemska produktionen av järnmalm huvudsakligen
kommer från Siegen, Lahn- och Dillområdet samt
området omkring Weser. Samtliga gruvor i ovan
nämnda områden arbeta dock under mycket svåra
ekonomiska förhållanden, vilket medfört att en mängd
gruvor helt nedlagts, under det att andra inskränkt
driften i mycket hög grad. För att gruvdriften icke
helt skulle läggas ned, medförande arbetslöshet och
svårigheter vid driftens eventuella återupptagande,
har staten dels genom ett direkt understöd av 0,50
Rm. per ton bruten malm, dels genom fraktlindringar
samt slutligen genom införande av rabattsatser för
den elektriska kraften sökt lätta på det ekonomiska
trycket. Dock bör anmärkas, att dessa understöd
äro beroende av malmproduktionen på så sätt, att
detsamma bortfaller om brytningen vid gruvorna i
Siegen överstiger 175 000 ton och vid gruvorna i
Lahn-och Dillområdet 75 000 ton per månad. Likaså
bortfaller detsamma om produktionen understiger
maximikvantiteterna med 11 %, varför sammanlagda
årsbrytningen för t. e. gruvorna i Siegen måste ligga
mellan 2100 000 och 1869 000 ton om hjälp skall
lämnas. Att understöden påverkat produktionen i
den riktning man önskar, framgår tydligt av
brytningssiffrorna från Siegen-gruvorna, där totala
brytningen i december 1928 var 78 000 ton men i juli
1929 175 000 ton.
Helt naturligt kan man icke vänta att vid gruvor
med dylika ekonomiska förutsättningar finna en
modern gruvdrift, och så är ej heller förhållandet. Man
strävar naturligtvis att med de gamla och delvis
föråldrade hjälpmedel man redan äger, göra
gruvbrytningen så rationell som möjligt, men
nyanskaffningar och nyanläggningar få vanligtvis anstå.
Ett viktigt undantag från dessa förhållanden äger
dock Tyskland i gruvorna vid Peine i Weserområdet
och då dessa hava en fullt modern gruvdrift samt
en betydande årlig produktion, skall jag här nedan
närmare redogöra för brytningen vid dessa
fyndigheter.
Malmen, som uppträder i ett 12—18 m mäktigt,
flackt liggande lager, är ett konglomerat med bollar
av limonit i en grundmassa av kalciumkarbonat och
kalciumfosfat och har följande genomsnittsanalys:
Fe = 33—35 %, Mn = 4,5 %, P = 1,1 %, S = 0,02
—0,09 %, Si02 = 4,5 %, CaO = 17 %.
Fyndighetens längd är 10 till 12 km, bredden 3 till 4 km, och
tillgångarna ha beräknats till 200 mill. ton.
Malmlagret stupar endast 10° åt SO och har ett mycket
regelbundet uppträdande, varför brytningen ställer
sig ganska enkel och därför relativt billig.
Gruvbrytningens princip är, att fyndigheten genom
transportorter och mot dem vinkelräta tvärorter
uppdelas i stora pelare, som sedan uttagas genom
ortdrivning och strossning, varefter det utbrutna
rummet igensättes. Några pelare lämnas ej mellan
arbetsrummen, utan lägges ett nytt rum omedelbart intill
ett äldre, så snart igensättningen där är utförd.
Arbetsrummen, vilka vanligen äro 6 m breda och
100 m långa, läggas antingen parallellt med eller
vinkelrät mot stupningsriktningen.
I förstnämnda fallet äro anordningarna på sätt som
fig. 1 a utvisar. Arbetsorten påhugges så högt över
utfraktsortens sula, att gruvvagnarna kunna passera
under det plan, som uppbygges i jämnhöjd med
arbetsrummets botten. Innan orten är så långt inne,
att mekaniska hjälpmedel kunna komma till
användning vid malmens upplastning, sker detta för hand,
men därefter utföres all lastning med skrapor.
Vagnarna ställas då under en i planet upptagen öppning,
och sedan föres malmen av skrapan genom detta hål
ned i vagnen. Spelet, som i detta fall har
trummorna placerade efter varandra, är utfört av Demag
A. G. och har en motorstyrka på 40 hkr. Största
skraplängden är 100 m och skrapan tillryggalägger
denna väg på l1/2 à 2 min. med en last på omkring
1 ton. Spelets reglering och vagnarnas växling
utföres av endast en man placerad vid bryggan.
Manövreringen av det på LIO till 30 m avstånd uppställda
skrapspelet sker medelst spakar, som genom
stållinor äro förbundna med spelets manöverorgan och
vagnarna, vilka äro sammankopplade till sätt, spelas
av ett rangeringsspel så långt upp, att vagnsättets
sista vagn kommer under bryggans öppning. Då
vagnen under öppningen fyllts, bromsas hela sättet
ned en vagnslängd, varefter nästa vagn lastas på
samma sätt som föregående osv. Rangeringsspelet
kan placeras å spelkörarens plats, i annat fall utföres
manövreringen på samma sätt som vid skrapspelet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929b/0091.html
