Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1929
bergsvetenskap
95
förmärkes icke något ökat intresse hos infödingarna
för vaskningsarbetet — en produktionsökning måste
alltså komma genom andra hjälpmedel.
Ersättningsmedel för diamanten såsom slipmedel, där mindre
hårdhet fordras, finnas redan. Yi ha sålunda sedan
någon tid i marknaden wolframkarbider, exempelvis
volomit, hastellit, arbit m. fi., vilka enligt uppgift
skola vara lämpliga för skärning, slipning o. d. För
diamantbergborrning ha vi ännu icke fått något
ersättningsmedel, som helt ersätter carbons. För
lodräta och svagt lutande- borrhål användes i stor
utsträckning stålsand i stället för carbons, men så snart
det är fråga om starkt lutande hål, måste åter carbons
användas.
Att problemet att finna ersättningsmedel för
industridiamanter är värt att beaktas, torde man lätt
förstå, då man hör att värdet av endast
carbonsproduk-tionen uppgår till c:a 15 000 000 kronor per år.
DEN SVENSKA JÄRNMALMSFÅNGSTENS
MEDELHALT AV JÄRN UNDER
20-ÅRSPERIODEN 1909-1928.
Av förste byråingenjör HARALD CARLBORG.
I Kommersiella meddelanden1 har förf. publicerat en
uppsats med ovanstående titel, av vilken det följande
utgör ett sammandrag.
Beräkningen är grundad på officiella statistiken och
omfattar hela den tid uppgifter över järnmalmernas
halter av järn, fosfor och svavel blivit insamlade. För den
under namn av sekundamalm redovisade kvantiteten
föreligga dock ej analyser, varför tyvärr ej hela
järnmalmsfångstens utan blott prima styckemalmens och
stigens järnhalter kunna beräknas. Det är dock troligt, att
medeltalet ej skulle blivit mera än 0,1 à 0,2 % lägre,
om även hänsyn till sekundamalmen kunnat tagas.
Kvantiteten dylik malm har för perioden i fråga utgjort 2,95 %
av totala malmfångsten.
Malmen har uppdelats i klasser efter fosforhalt,
varvid tillämpats ett för Internationella handelskammaren
år 1928 upprättat förslag, avsett att läggas till grund för
en internationell järnmalmsstatistik. Indelningen är där
gjord ur metallurgisk synpunkt, i det att man skilt på
trenne klasser, nämligen malm med dels så låg fosforhalt,
ej över 0,04 % P, att den kan tjäna som råvara för
framställning av hämatittackjärn, här kallad fosforlåg malm,
dels mer än O,04 men ej över 0,70 % P, här kallad
fosforhög malm, och dels tillräckligt hög halt, över 0,7 o % P,
för framställning av för basisk process avsett tackjärn,
här kallad fosforrik malm. För svenska förhållanden
har det synts lämpligt att särskilja ännu en klass,
innehållande vad som kan kallas fosforren malm, för vilken
övre gränsen satts till 0,oo9 % P. I samtliga fall
hänföra sig fosforhalterna till en järnhalt av 50 % och får
således vara i proportion högre vid högre halter av järn.
Exempelvis blir för fosforren malm den övre gränsen
0,0126 ;% P vid 70 % Fe.
Den använda indelningen är således följande:
Klass I:
fosforren malm, högst 0,oo9 % P vid halt av 50 % Fe.
Klass II:
fosforlåg „ 0,oio—0,040 % P d:o
Klass III:
fosforhög „ 0,oti—0,70 % P d:o
Klass IV:
fosforrik „ över 0,70 % P d:o
Fig. 1. Järnmalmsiångstens kvantitet och
kvalitet i Sverige åren 1909—1928.
Diagrammet fig. 1 återger grafiskt några av
undersökningens huvudresultat. I klasserna I—III har skilts på
slig och styckemalm medelst streckad linje samt
streckad sektionering av de delar, som representera slig.
Någon i klass IV fallande slig har ej framställts, med
undantag för 8 410 ton apatitslig med blott 4,4 % Fe år
1918, som ju egentligen ej kan räknas som järnmalm
men blivit intagen i klass III för att slutsumman av
årets sligproduktion skall stämma med officiella
statistikens uppgift.
Båda åren 1909 och 1928, den avhandlade periodens
första och sista, kännetecknades av omfattande
arbetsinställelser, som orsakade stora rubbningar i
malmproduktionen.
Fördelningen av den erhållna malmen på olika
kvalitetsklasser har för hela perioden varit följande, i
viktsprocent räknat:
Fosfor- Fosfor- Fosfor- Fosfor-
Sum-ren låg hög rik ma
Prima styckemalm 6,8 8,2 22,9 52,7 90,6
Slig .............. 5,8 2,1 1,5 — 9,4
All primamalm____ 12,6 10,3 24,4 52,7 100,o
Medelhalten i de olika klasserna har för hela 20-
årsperioden i medeltal varit följande i % Fe:
Fosfor- Fosfor- Fosfor- Fosfor- All
ren låg hög rik malm
Prima styckemalm 55,5 60,4 64,i 60,7 61,i
Slig .............. 64,7 64,8 64,2 — 64,7
All primamalm.... 59,i
61,3
64,1
60,7
61,5
i Häfte 15, 1929, sid. 623—629.
All under perioden producerad primamalm, dvs. prima
styckemalm och slig tillsammans, hade sålunda en
medelhalt av 61,5 % Fe. Variationerna år från år äro
relativt obetydliga med ett maximum av 62,2 % år 1927
och ett minimum år 1918, det sista krigsåret, av 60,1 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
