- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

5

drapering borttagits och ersatts med icke synligt,
ljuddämpande materiel. Syftemålet med såväl
träpanelerna och plywoodväggen som de för övrigt helt
otäckta dörrarna var å andra sidan att införa så
mycket av permanent reflekterande ytor, som medges
för åstadkommande av en vid upptagningen tillåtlig
efterklangstid. Till följd av hårfiltens limbehandling,
pressning och tapetsering hava väggytorna blivit
långt mindre dämpade än i den draperade studion,
vilket enbart visat sig av fördel. Ett utförande på
dylikt sätt lämnar också större frihet vid den
arkitektoniska och konstnärligt dekorativa utformningen,
vilken här omhänderhafts av arkitekt H. Ahlberg.
En interiör från studion återges i fig. 6.

En faktor, som vid akustikens beräkning i en lokal
ej får förbises, är det närvarande auditoriets egen
dämpande inverkan: en fullsatt salong ger som
bekant bättre akustik (mindre ekoverkan) än en tom
dylik. Fullt analogt härmed förhåller sig studion:
mer reflexion kan tillåtas i den mån studion
inrymmer ett större antal medverkande, och omvänt bör
efterklangstiden vara mindre, då antalet i studion
närvarande är färre. Stora studion är i enlighet härmed
planerad för största möjliga förekommande ensembler
och har som sådan visat sig fungera tillfredsställande.

I sådana fall, att de medverkande äro till antalet
mindre, finnes möjlighet att åstadkomma större
dämpning medelst ett i salens mitt anbragt, å mitten
delbart förhänge (i fig. 5 betecknat med m—m), genom
vilket studion kan uppdelas i tvenne halvor. Enligt
Sabines ovan citerade formel utgör efterklangstiden
en funktion av rummets volym och totala ytinnehåll
samt minskar under i övrigt oförändrade förhållanden
i samma mån, som rummets dimensioner avtaga. Den
bortre av studiohalvorna, vilken innehåller den
ply-woodbeklädda gavelväggen med dess i förhållande
till övriga väggytor nära nog tiofaldigt starkare
reflexion, kommer följaktligen att få en efterklangstid,
som å ena sidan är mindre än stora studions i dess
helhet, men å andra sidan större än den främre
studiohalvans med dess på alla håll dämpande väggytor.

Föreligger behov av ännu mer dämpat utrymme,
finnes sådant att tillgå i talstudion, vars både väggar
och tak äro helt klädda med draperier och vars
efterklangstid på grund härav ävensom på grund av
rummets i och för sig ringa volym blir av synnerligen lågt
värde.

I sin helhet bereda de nya studiolokalerna
möjligheter att alltefter programmets art och önskemål i
övrigt välja inspelningsrum med olika dämpning:

den relativt svagt dämpade stora studion, dess i
tvenne halvor gjorda uppdelning eller den starkt
dämpade talstudion. Det bör tilläggas, att för eventuellt
behövlig reglering av efterklangstiden har i stora
studion därjämte uppsatts dragbart draperi framför
plywoodväggen.

Beträffande till sist bullerstudion har inredningen
därav gjorts utan egentlig tanke på akustiken. Å
samtliga väggar har monterats vanligt gardintyg, som
kan dragas åt sidan och helt blotta väggarna, å golvet
har lagts linoleummatta. Denna studio har, såsom
nämnts, tillkommit i första hand för akustiska
effekters utförande, men också för att tjänstgöra såsom
s. k. ekorum. Ändamålet därmed är att ge
musikaliska upptagningar i studion den genom eko och
reflexion i en vanlig sal i regel förefintliga akustiska
bakgrund, som studion (ifall densamma är starkt
dämpad) ej själv förmår alstra. Man låter
fördenskull musiken återges av en god högtalare samt
medelst en på lämpligt avstånd från densamma
placerad mikrofon ånyo upptagas och parallellt tillföras
huvudförstärkaren för den till sändarestationen
utgående direkta upptagningen. Till följd av den
fasförskjutning, som erhålles mellan det primära och det
av högtalaren återgivna, sekundärt upptagna ljudet
åstadkommes på konstlad väg i viss mån samma
verkan som i en icke dämpad lokal och skapas intryck
av större "rymd" över det hela. Fördelen med
anordningen ligger främst däri, att denna på artificiell väg
alstrade akustik kan efter behag regleras till sin
styrka. Försök därmed hava gjorts, men metoden har
hos oss hittills föga använts.

Det har i det föregående talats om efterklangstiden
hos de studiolokaler, för vilka redogörelse lämnats.
Med användning av tillgängliga uppgifter å
dämpningen beräknades efterklangstiden vid fastställandet
av väggmaterial samt inredningen i övrigt att hos
stora studion utgöra 0,9—1.0 sek. För kontroll av
detta värde ha efter studions färdigställande våren
1928 vissa försök gjorts att uppmäta efterklangstiden
såväl genom avlyssning som medelst oscillograf.
Tyvärr ha dessa mätningar icke kunnat utföras med
sådan noggrannhet, att man därav kunnat sluta sig
till med vilken grad av noggrannhet
överensstämmelse ernåtts. Direkt avlyssning av efterklangens
styrka tyder emellertid på att tiden för densamma
ligger strax under 1 sekund. Förnyade mätningar
härav torde eventuellt komma att framdeles
verkställas. (Forts.)

ELEKTRIFIERINGEN AV CHEMINS DE FER
PARIS—ORLEANS.

Av J. Ottosson.

Det elektrifieringsprogram, som av Compagnie
d’Orléans 1919 uppgjordes, omfattar i första hand
elektrifieringen av linjerna Paris—Brive, 528
kilometer, Saint Sulpice till Gannat, 190 km, samt Brive
till Clermont, 198 km, eller totalt 916 kilometer, jämte
utbyggande av vattenfall i Massif Central.

Av dessa bandelar utfördes först sträckan Paris till
Orléans och Yierzon på grund av dess trafikintensitet
och stora kolförbrukning och är nu i drift. Den har
en linjelängd av 232 km samt ett antal tåg i
medeltal för denna sträcka av 125 pr dag och för
Parisregionen maximalt 300, samt hade en kolförbrukning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:11:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929e/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free