- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 mars 1929

oj

ELEKTROTEKNIK

n <r* 0 6

t n ik 16 rs z n n n n 3 si it se se i
-

Fig. 11.

51

spänningens effektivvärde bildar ett direkt mätt på
tand-pulsationsförlusterna.

Detta var vägen. Låt oss nu se på resultaten! Den
enkla bärledningens motsvarighet är en enkel men dock
noggrann formel för virvelströmsförlusterna. Den lyder



\3 6 ’ Li O*

2io Bä’

000 1000



■fn’ .... (13)

?Z2+6t1 (4) T

Fig. 12.

mättningarna och förlusterna högre, ju mindre tandens
bredd bz2 är i förhållande till tandkronans effektiva
bredd rz2’. Tilläggsfaktorn yj^ har därför uppritats för
olika värden (0,3 till 1) av detta förhållande, varvid den
understa kurvan är vunnen på rent analytisk väg. Tack
vare denna utredning kunna rotorytans
virvelströmsförluster med stor noggrannhet beräknas enligt den enkla
formeln

(ir,„)2 _/l A \ I I v lin v
\4 JT6 I tzI

med:

Oo

%zi Ll 000 1000

■ ZU

(12)

Härvid betyder

B. TancLpulsationsförluster.
Jag tror, att man i allmänhet ej så mycket tänkt på
ytförlusterna som på förlusterna i själva tandkroppen,
eller såsom man kallar dem, på
tandpulsationsförlus-terna. Om dessa har även skrivits en del, utan att dock
någon allmän lösning synes hava framkommit.

Problemet är dock mycket enkelt, blott man angriper
det på ett lyckligt sätt. Vad det gäller att utröna, är
hur rotorns tandflux <Pz2 varierar på grund av
stator-amperevarvens trappform. Ty virvelströmstätheten i
rotorns tänder är proportionell mot tandflödets derivata

d&zv

——. Tänker man sig nu i rotorn en tradslinga lagd
dt

kring en tandkrona, så är den inducerade spänningen
d0

proportionell mot —~ Det gäller sålunda att beräkna
dt -

just denna spänning.

Nu ha vi tidigare påpekat, att rotorns trappförluster
knappast ändras, om statorns amperevarvfördelning står
stilla. Ty rotorns trappförluster bero på statorns
tandfält och deras verkliga omloppshastighet är mycket liten.
Det är sålunda tillåtet att tänka sig statorns
amperevarvfördelning fixerad i det ögonblick, i vilket strömmen i
en fas går genom noll, och låta rotorn rotera i det
motsvarande stillastående fältet (fig. 12).

Med detta enkla antagande, som dessutom knappast
inverkar på resultatets noggrannhet, äro alla svårigheter
undanröjda. Slingan kring en rotortand, vars spänning
vi ha att beräkna, skär med sina båda delledare ett
stillastående fält. Båda delledarnas spänningar äro sålunda
lika, de hava samma kurvform som statorfältet, men de
äro fasförskjutna med tandkronans effektiva bredd t22\
Deras differens et är därför den efterlysta spänningen.
Fig. 12 visär hur denna spänning på ett tänkbart enkelt
sätt härledes. Grundtonen måste vi sedermera
subtrahera, ty den har ingenting att göra med övertonernas
virvelströmsförluster. Men kvadraten av den resterande

........................<14)

qio statorns spårtal per polpar

qio rotorns „ „ „

c/20’ —q2o rotorns skenbara spårtal

T32

bzm2 rotortandens medelbredd

och

Vz2 rotorns tandvolym
De övriga beteckningarna ha redan tidigare förklarats.

Vad som mest intresserar oss i detta resultat är de
upplysningar angående spårtalens betydelse, vilka vi nu
kunna vinna. Tydligen inneslutas dessa fullständigt i
faktorn ft2’. Ty är statoramperevarvtalet givet, är q 10
Btl’ oberoende av spårtalet och detsamma gäller för
produkten (/„,’ bzmz, vilken ju är proportionell mot rotorns
totala tandarea.

I ekvation 14 för fa’
är fa huvudtermen,
medan andra termen
endast innehåller en
korrektion för
snedställningen av
sågtandfältets front. Är
såsom vanligt statorns
spårtal mindre än
rotorns, gäller fig. 13 för
rotortändernas
virvelströmsförluster. Den
visar tydligt två
grundlagar.

För det första: I
den del, vanligtvis
rotorn, som har det
högre spårtale t, beror
tand-pulsationsförlusterna i
hög grad på
spårtalens förhållande,
däremot i mycket ringa
grad på spårtalens
absoluta värde.
Kurvorna, som äro ritade för
1, 2 och oändligt
många spår per pol
och fas för del 1 med

0» 0-7

Fig. 13.

06

05

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:11:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929e/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free