- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
56

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

TEKNISK TIDSKRIFT

2 febr. 1929

The L. M. Ericsson Review. Okt.—dec. 1928.
Signalanläggningar för hotell, sanatorier, lasarett m. m.
Svag-strömsanläggningarna vid ett modernt industriföretag
(Josephsson). Automatisk brandalarm (Johansson). Om
överhörning och därmed sammanhängande problem
(Laurent) m m.

Brown Boveri Mitteilungen. Jan. Rückblick auf die
Entwicklung der Brown Boveri-Konstruktionen im Jahre
1928.

General Electric Review. Jan. ’Some developments
in the electrical industry during 1928 (Liston). Progress
in radio receiving during 1928 (Goldschmith).

Böcker.

Lärobok i elektroteknik för statens järnvägars
personal. På uppdrag av Kungl, järnvägsstyrelsen
utarbetad av Axel Larsson, byråingenjör. Sthlm 1928.

Arbetet är uppdelat på två delar, en allmän
elektricitetslära samt en andra del, som behandlar dennas
till-lämpningar. Det hela är redigt och trevligt uppställt och
den typografiska utstyrseln mönstergill, för att ej säga
elegant. Vad som möjligen kan föranleda en
utomståendes reflexion är den omständigheten, att relativt litet
utrymme ägnats ur järnvägssynpunkt betydelsefulla
till-lämpningar. Den elektriska järnvägsdriften behandlas
på c:a 20 av bokens 150 sidor, signalsystem och
telegrafi beröras ej alls. Om emellertid sådana
specialområden behandlas fullständigare i särskilda
instruktionsböcker, kvarstår ej så mycket, som ej kan
inhämtas i den litteratur, som är tillgänglig även utom S. J.
Givetvis har det dock alltid sitt värde att i en intern
lärobok fixera det grundläggande kunskapsmått som
anses önskvärt, och denna synpunkt torde väl här .hava
varit ledande.

J. K.

Aborrfors kraftverksprojekt. Av G. M. Nordensvan
och Bror Sjögren. Helsingfors 1928. (Särtryck ur Kraft
och Ljus nr 10.)

FÖRENINGSMEDDELANDEN

Svenska teknologföreningens avdelning för
elektroteknik hade den 1 februari sammanträde i serien
radio-och svagströmsteknik å föreningens lokal under
byrådirektör A. Holmgrens ordförandeskap. Efter
protokollsjusteringen tog ordföranden ordet för en med ljusbilder
illustrerad redogörelse för "Telefonförbindelsen Sverige
—Finland", till vars utveckling han för övrigt själv
kraftigt bidragit genom sitt deltagande i planerings- och
underhandlingsarbeten för den nya telefonkabeln.

Först gavs en resumé av telefontrafiken över gränsen
vid Torne älv, som, efter att till år 1921 stoppats av
politiska orsaker, ännu hindras av såväl underhållstekniska
som ekonomiska skäl, i det att den viktigaste
förbindelsen, Stockholm—Hälsingfors, den vägen blir ca 2 500 km
lång, varefter redogjordes för hur planerna på den
direkta förbindelsen tagit fast form. Tanken på densamma
framfördes offentligt redan 1921 och är 1922 förelåg ett
första förslag, som förutsatte krarupkabel. På grund
av finansiella skäl kunde finska staten ännu icke
medverka till dessa planers realiserande, fastän frågan
upptogs till behandling tid efter annan. Först i slutet av
år 1927 blev saken ånyo aktuell och i februari 1928
undertecknades mellan de båda intresserade
förvaltningarna och Feiten & Guilleaume kontraktet om leverans

Fig. 1

samma år av kabelanläggningen enligt ett nytt förslag,
som byggde på erfarenheter från de nya tysk-danska
och tysk-svenska telefonkablarna.

Förbindelsens geografiska sträckning framgår av
fig. 1.

Sjökabeln utgår på svensk sida från Finnviken å
Rådmansö, vilket även var beräknat i det första
förslaget. Kabeln går sedan genaste vägen till Ytternäs
på Åland, härvid genomlöpande vattendjup på upptill
200 m. Man var år 1921 tveksam om lämpligheten av
en sådan förläggning, varför en cirka 50 °/c längre
omväg med ej så djup botten hade upplodats efter
dåvarande telegrafkommissarie Ryströms bottenundersökningar.
Från svenska landningspunkten är en 22 km lång
landkabel med samma uppläggning och elektriska
egenskaper som sjökabeln indragen till Norrtälje, där
överdragsstation är anordnad. Motsvarande landkabel från
Ytternäs till Mariehamns överdragsstation är ca 5 km lång.
Sjökabelns längd å denna överdragssektion är 62 km.

Förbindelselänken Stockholm—Norrtälje, 79 km lång,
fanns delvis redan förut i form av opupiniserade
reserver i en jordkabel Stockholm—Hjälmsätra. Denna kabel
fortsattes nu med en luftkabel fram till Norrtälje.

Sträckan Mariehamn—Åbo innehåller ca 140 km
sjökabel Norrviken—Hirvensaalo och resten landkabel in
till överdragsstationen Mariehamn och Åbo. För att
möjliggöra förläggning i största utsträckning med
kabelfartyg hade man först tänkt sig kabeln förlagd i
segelrännan in till Åbo, men en nordligare ny väg
utprickades sedan i detta svårmanövrerade farvatten, där
förläggningen av de första 110 km från finska landet
skedde den 22—23 augusti från kabelångaren Norderney
och resten i en motorläktare, då fartyget ej självt kunde
taga all kabel ombord. Detta var däremot fallet vid
utläggningen den 22 juni av den västliga
sjökabel-sektionen.

Förbindelsen Åbo—Hälsingfors utgöres av blanka 3
mm kopparledningar om 200 km längd.

Sjökabelns konstruktion framgår av tvärsnittet å fig.
2, som även visar den tryckspiral, som medgiver
förläggningen på 200 m djup. Denna spiral saknas givetvis å
de grundare vatten, där den ej behövs. Det mekaniska
utförandet framgår bättre av fig. 3.

Kabeln är en pappersisolerad pupinkabel, som
innehåller en kärnfyrskruv för två tvåtrådsförbindelser,
ledarediam. å första sektionen 1,29 mm, å den andra
1,70 mm, samt 7 st. fyrskruvar i ytterlagret för lika
många fyrtrådsförbindelser med fram- och
återgångsledning i samma skruv, ledarediam. resp. 1,0 och 1,27 mm.
För att i görligaste mån skydda från statisk överhörning
mellan de olika skruvarna är varje skruv för sig
omlindad med ett metalliserat papper. Jordningen av dessa
skärmar sker genom att i det för kabeleoren gemensam-

SV£Ri SE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free