Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
63
Fig. 3. Spännstolpe lör 220 kV vid Toronto.
ringa fåtal större förbrukare matades med växelström.
Anledningen till att man i vissa fall så deciderat höll
på likströmmen i city-distrikten var givetvis den
stora driftsäkerhet man ansåg sig hava tack vare
reservbatterierna. Man tänkte härvid särskilt på
skyskraporna. i det man ansåg, att ett strömavbrott
fölen sådan, i vilken 1 000-tals personer arbetade, kunde
medföra panik och olyckor av stor omfattning. Den
personliga uppfattningen spelar givetvis stor roll. De
elektricitetsverkstadsledare, som i samarbete med
Edison utarbetat och startat de första
likströmssystemen, äro givetvis ej benägna att utan vidare tvingande
skäl övergå till ett mindre beprövat system.
Det liar emellertid i Amerika nedlagts ett mycket
omfattande arbete på att få fram en fullt driftsäker
växelströmsfördelning. Principen med den dubbla
matningen, vilken senare upptagits i Berlin, var fullt
genomförd vid fördelningen i city-distrikten. Det
sammanhängande lågspänningsnätet matades av
transformatorer, anslutna till växelvis från separata
strömkällor matade utlöpare för från 4 000 till
27 000 Y spänning. Om varannan sådan utlöpare
föll ur drift, voro de övriga tillräckliga för
matning åtminstone under en eller annan timme.
Transformatorerna voro oftast placerade i brunnar
under gatorna, placering i husen förekom även. Oftast
voro de ej försedda med liögspänningsbrytare,
utan kablarna gingo direkt in till transformatorn,
där eventuellt frånskiljare eller j ordningsknivar
voro insatta i en särskild uttagslåda. På
lågspän-ningssidan anordnades automatiska luftströmbrytare,
som skilde transformatorn från nätet vid bakström
(även transformatorns tomgång) och som automatiskt
slog in transformatorn igen, när
spänningsförhållandena voro riktiga.
Vid jämförelse med europeiska förhållanden får
man icke glömma, att växelströmmen vid
ifrågavarande låga spänning ställer sig fördelaktigare relativt
likström än där 220 V användes, samt att en
omläggning kan göras betydligt enklare, emedan dels
gatu-kablarna ligga i conduits och ej ha järnarmering,
varför de utan svårighet kunna utbytas resp.
överkopplas till växelström, dels även stigarledningarna i husen
ej ligga i separata rör, varför även dessa utan
ändring böra kunna användas för växelström.
Utvecklingen inom city-distrikten kan giva
anledning att beröra motsvarande förhållanden här
hemma. I Stockholms centrum överväga än så länge
de äldre bostadshusen, vilka mer eller mindre
provisoriskt apterats till affärer och kontor. Förr eller
senare komma dessa hus att rivas och ersättas med
moderna affärs- och kontorshus. Härvid kommer
belastningen att öka i hög grad samtidigt som tillfälle
bjudes att vid nybyggnader få en
växelströmsinstallation införd utan kostnad för elektricitetsverket. Det
synes som om elektricitetsverket bör försöka att få in
växelström i stadens centrum i samband med dess
omdaning till ett verkligt affärsdistrikt. Detta är
givetvis rationellare än att vänta till dess utvecklingen
tvingar fram en övergång, vilken förr eller senare
torde inträffa åtminstone för affärsdistriktens del.
För att återgå till de amerikanska förhållandena,
så har Amerika som bekant ett periodtalsproblem,
som är betydligt svårare än vårt, i det jämsides med
60 perioder 25-periodtalet förekommer i mycket stor
utsträckning. Periodtalet 50 förekommer, så vitt jag
vet, endast i södra Kalifornien.
För nyanläggningar användes, med undantag för
50-periodsdistriktet, som regel 60 perioder, vilket
synes bliva den framtida standarden. Enligt uppgift
från Westinghouse var det numera endast två
elektricitetsverk, som beställde 25-periodigä
ångturbingeneratorer, nämligen Buffalo General Electric Co.,
tillhörande Niagara-koncernen, samt New York
Edison Co.
De elektriska företagen i östra och mellersta
Amerika basera till största delen sin energiproduktion på
Fig. 4. Transformatorstation Toronto—Leaside. Schematiskt
cirkeldiagram : A — 220 kV inkommande linje, B =
treMnilning^transformatorer. C = utgående 110 kV matare, D = 13,2 kV ringsystem, E = 13.2
kV utgående matare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
