- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
83

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

83

under förutsättning att sektionsarean ej överskrider
250 mm2 och kablarna äro förlagda i rör.

Kabelbrand i matarledningarna, som ofta
förekommit vid europeiska anläggningar, är så gott som
utesluten vid det amerikanska systemet för
matarled-ningarnas inkoppling och förläggning.

Svårigheter vid likströmsdistributionen.

Att mycket stora svårigheter måste övervinnas och
stora kostnader nedläggas på likströmsdistributionens
programenliga fullföljande i de amerikanska
storstäderna, kunde man lätt konstatera på flertalet platser.
Att exempelvis från en 18 000 kW omformarestation
föra ut till nätet 140 st. matarkablar på c:a 1 000 mm2
genom armerikanska citygator kan ej ske utan
vidlyftiga tunnelarbeten eller kabelrörförläggningar i
flera plan på stort djup (5—13 m). Stationerna i
Manhattan omgivas av djupa kabelschakt. I Detroit
(Farmer Station) användas 13 m djupa tunnlar.
Tillräcklig värmeavledning vid dessa kabelanhopningar
har på en del håll visat sig mycket svår att
åstadkomma. Konstgjord ventilation, vattenfyllning av
kabelrör och brunnar har i vissa fall måst tillgripas.

I Manhattan ha de senaste åren måst byggas
2—3 st. stora omformarestationer per år. Då
en större skyskrapa enligt erfarenhet från New York
har en max. belastning uppgående till ca 2 500 kW,
erfordrar denna ensam vid 240 V 8—10
tvåledare-matarkablar. Dessa dragas direkt från närmaste
understation. De senaste åren anslutas i Manhattan
skyskrapor även till det nya växelströmsnätet för
208/120 V trefas 60 perioder.

Äldre växelströmsdistribution vid amerikansk
stadselektrifiering.

Frånsett de nya växelströmsnät, som nu utläggas,
sker växelströmsdistributionen i allmänhet genom
isolerade luftledningar med stolptransformatorer.
Högspänningsmatarledningar utföras ofta som
jordkablar. Utbytandet av luftledningarna mot
jordkablar i mera tätt bebyggda stadsområden pågår för
närvarande i en del storstäder.

Standardspänningen för högspänningssidan är 2 300

V vid delta- eller 4 000 Y vid st järnkoppling. Yid
den senare spänningen, som mest användes, sker
distributionen enligt fyrledaresystemet för trefas sålunda
med spänningarna 4 000/2 300 V. Transformatorer för
allmän distribution utföras normalt för 2 300/230/115

Y enfas. Lågspänningsnätet omfattar vanligen endast
ett kvarter (framdrages i kvarterets ekonomigata om
sådan finnes) eller ett fåtal hus. Detta nät är kopplat
som enfas treledarenät vanligen med 2 X 115 V
(samma spänning, som kommit till användning å
Edison-distriktet, väljes givetvis). Periodtalet är 60 pr sek.

Skilda nät användas vanligen för ljus- och
kraftdistribution. Kraftnätet (motornätet) utföres normalt
för 220 V trefas. Transformatorerna deltakopplas på
lågspänningssidan.

Av intresse är att tvåfas växelström fortfarande
användes. Som exempel nämnes Philadelphia (2 mill.
inv.) och Bronx, New York (0,5 mill. inv.). För de
delar av stadsområdet vid dessa städer, där
gemensamt nät för ljus och kraft användes, har för den
allmänna distributionen tvåfas femledaresystem kommit
till användning.

För allmän distribution i Amerika användas så gott
som uteslutande enfastransformatorer för såväl enfas,
tvåfas som trefas växelströmsdistribution. I
Philadelphia och Bronx användes Scott’s koppling för
transformatorerna, emedan högspänningsmatningen är
trefasig.

Den låga spänningen på högspänningssidan
(4 000/2 300 ev. 4 150/2 400 V trefas) har bibehållits,
enär amerikansk praxis visat, att det är möjligt att
utföra reparationsarbeten, serviser etc. på dessa
ledningar under spänning. Detta är nämligen
nödvändigt på grund av att öppna lågspänningsnät allmänt
användas, matade genom utlöparluftledningar eller
kablar.

Inom jordkabeldistrikten användas normalt
en-ledarekablar utförda och förlagda på samma sätt som
likströmskablarna.

Öppningarna (manhålen) i transformatorbrunnarna
äro i allmänhet 800 eller 900 mm. Dessa brunnar
förses ofta med extra ventilationsöppningar och utföras
på samma sätt som de förut beskrivna
kabelbrunnarna.

Små och medelstora transformatorer avsedda för
kabelschakt utföras mest runda (subway-typ). En
enfas 100 kVA 60 perioders transformator blir då ej
större än att den kan sänkas genom en 32" öppning
(800 mm).

Normalt användas vid större belastningstäthet inom
jordkabeldistriktet 3 st. 100 kVA enfas
transformatorer per schakt, motsvarande 300 kVA
stationseffekt. Vid vissa nyanläggningar väljas
trefastransformatorer upp till 500 kVA.

Såväl hög- som lågspänningskablarna införas direkt
i transformatorlådan utan genomföringar (typisk
amerikansk praxis).

Nyare amerikansk växelströmsdistribution för
stadselektrifiering.

Till skillnad från äldre praxis karakteriseras det
nya växelströmssystemet, som nu införes i ett flertal
amerikanska storstäder, därav att lågspänningsnätet
är sammanhängande och matat från ett stort antal
transformatorer, utplacerade över
distributionsområdet liksom tryckpunkterna i Edisonsystemet för
likströmsdistribution.

Som redan i det föregående framhållits, har hittills
särskilt i bostadsdistrikten, där belastningen av
lampor och hushållsapparater dominerar,
enfastransformatorer använts för att mata ett treledare
sekundärnät, till vilket abonnenterna äro anslutna. Spänningen
vid’ detta nät är 220/110, 230/115 eller 240/120 V.
Spänningen 230/115 V dominerar och är den av
N. E. L. A. föreslagna standardspänningen. Amerikas
"National Electric Safety Code" bestämmer, att en
ledningskrets för elektriska lampor och
hushållsapparater måste vara jordad, så att spänningen till
jord icke överstiger 150 V. För att uppfylla dessa
fordringar måste nollpunkten i
enfaslågspännings-kretsen vara jordad. Om motorbelastning
förekommer inom bostadsdistriktet, fordra i allmänhet
elektricitetsverken, att enfasmotorer användas upp till
7,5 hkr. Kostnaden för ett separat motornät anses
vara för stor för att motivera införandet av ett sådant
vid här ifrågavarande små motorbelastningar.

Däremot dominerar motorbelastningen i de
industriella delarna av storstäderna. Då belastningen be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free