Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
91
kommer att gå är vanskligt att profetera
om. Lösningen vid Great Northern med
partiell omformning från 60 till 25
perioder i stationära anläggningar samt
ytterligare omformning till likström på
loken förefaller näppeligen ekonomisk,
även om den erbjuder den obestridliga
fördelen av standardiserat och robust
maskineri över hela sträckan från
kraftverket till drivhjulen. Omformningens
betydande kostnader har ständigt varit
en sporre till nya uppslag vid alla
system. Likströmssystemet har genom
kvicksilverlikriktaren utan tvivel ur
verkningsgradssynpunkt nått så långt
man skäligen kunnat hoppas, och
stationernas automatisering, som är relativt
lätt genomförbar, har ytterligare
förbättrat distributionens ekonomi. Något
härmed jämförligt framsteg vid
enfassyste-met är till dato ej att notera, sedan
Müllers trefas-enfasomformare ej synes
hava visat sig utvecklingsbar. Stora
ansträngningar hava nedlagts på att utbilda
lokomotiv för standardperiodtalet 50, som
skulle helt göra av med
omformnings-problemet. Den nyss omnämnda
italienska anläggningen med trefas och 45
perioder erbjuder härutinnan intresse.
Vidare är i detta sammanhang att nämna
v. Kando’s för några år sedan mycket
omtalade lok med fasomformning enfas-trefas samt
Punga’s och Schön’s nya enfas induktionsmotor,
vars närmare utbildning för järnvägsdrift
omhändertagits av Krupp. Slutgiltiga resultat föreligga ej vid
något av dessa uppslag. Det vid Norfolk & Western
och Yirginian använda fasomformningssystemet för
25 perioder har däremot fungerat tillfredsställande,
men svårigheterna öka självfallet betydligt med
periodtalets fördubbling, och om man som v. Kandè
därjämte vill ge sig in på sådana saker som
oljeisolering av omformaren för att kunna bibehålla kon-
Fig. 11. Snälltågslokomotiv för 125 km maximihastighet med kraftöverföring av
Buchli-typ för Paris—Orleans. Tillv. Brown Boveri.
Fig. 12. Trefaslokomotiv för 45 per. 10 000 V, 2 500 hkr. Vikt 94 ton. Tillv. Breda, Milano.
takttrådsspänniiigen 15 000 voit, kan befaras
ytterligare komplikationer. En sänkning av spänningen
till 11 000 voit efter amerikanskt mönster synes här
befogad.
Det allmänna intrycket av utvecklingen just nu är
en fortgående fulländning av de högspända
likströms-systemen och enfassystemet för 162/3 perioder,
medan det amerikanska enfassystemet för 25 perioder
ännu bär vittne om ett visst sökande ifråga om
lokomotivproblemen.
OM ÖNSKELIGE FORHOLD MELLEM STRÖMTÆTHETEN
I DE FORSKJELLIGE TRANSFORMATORVIKLINGER, SAMT
LITT OM MATERIALPAAKJENDINGENS STÖRRELSE.
Av K. Faye-Hansen.
Angaande det förste spörsmaal har allerede Kapp
(Transformatoren, utgave 1900 s. 85 og fig.) meddelt og
under forutsætning av samme kobbervegt bevist, at for
opnaaelsen av minimum av tap strömtætheten i begge
transformatorviklinger bör være den samme, selv om
vindingslængdene er forskjellige, naar kun
vindings-længdene er uavhængige av strömtætlietsforholdet (som
ved skivevikling). Sammesteds er for koncentriske
vik-linger (under visse antagelser) bevist, at for at opnaa
minimum av tap strömtætheten bör vælges saaledes, at
tapet i hver av viklingene blir det samme. Den förste
paastand med bevis gjenfindes i Abnold: Die
Transformatoren (utg. 1910 s. 69) og i Alm: Elektromaskinlära
2 A (s. 210) uten at der her gjöres opmerksom paa den
indskrænkning Kapp (ovenfor uthævet) allered har
redegjort for, men i Arnold derimot paa forutsætningen
av samme ledningsevne i begge viklinger. I Vidmar’s
Transformatoren findes (utg. 1925 s. 401) igjen den
förste paastand uten bevis og den anden paastand med
Kapps bevis.
Ved bevisene er imidlertid ikke tat hensyn til
vik-lingernes forskjellige pladsbehov (inkl. indre isolation,
uanseet hvorledes strömtæthetene 1’ordeles) likesom der
ved den koncentriske vikling ikke regnes med nogen
radial avstand mellem viklingene. Summen av
kobber-vegtene er altid antat at være konstant.
Gaar man derimot ut fra, at der staar et besternt
vikel-rum til forföining (repræsentert ved en lineær, konstant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
