- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
98

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98:

TEKNISK TIDSKRIFT

1 juni 1929

Untersuch. (Schneider). Die neuen elektrot. Inst, der
Techn. Hochschule im Lichtspielhause (Lassally). Neue
Ausführ. v. Fernmessanl. (Stern). — Mars ./.}.
Hochschullabor. f. eine Million Voit (Matthias). Die
Last-verteileranl. u. d. Fernbedienung v. Kraftwerken u.
Unterwerken (Schleicher). Einfluss der Bearb. v.
Blechpaketen auf den Wirbelst rom widerstand (Goltze).
Analyse u. Synthese v. Belastungskurven als Hilfsmittel
f. wirtsch. Untersuch. (Schneider). — Mars 21. Die
Wirbelstromgleisbremse (Thoma). Untersuch, über
Wellenspann. (Lagerströme) bes. bei zweipol.
Turbogeneratoren (Pohl). Abgrenz, der Stromversorgungsgebiete
zwischen den Berliner Städt. Elektrizitätswerken u.
dem Märkischen Elwerk (v. Zastrow). Mess. der
Fern-sprechstörwirk, v. Starkstromanl. (Rochmann). —
Mars 28. Die Wirtschaftlichk. v. Speicherpumpwerken
(Köbler). Betriebskurven für 220 kV. Drehstromfernl.
Fin elektromech. Schwingungserzeug.
(Schwingungsmotor) (Späth). Einfluss der Yorbelast. auf das
Ansprechen v. überstromrelais beim Auftreten eines
Fehler-(über-)stromes (Koetzold). Die
Elektrizitäts-versorg. der Schweiz im Winter (Reindl).

FÖRENINGSMEDDELANDEN

Svenska teknologföreningens avdelning för
elektroteknik höll den 1 mars 1929 kl. 19,45 ordinarie sammanträde
i serien radio- och svagströmsteknik å föreningens lokal
under ordförandeskap av avdelningens ordförande
överingenjör Nils Forssblad.

Efter protokollsjustering anmäldes civilingenjören
Sixten Paulis inträde i avdelningen, varjämte
ingenjö-jörerna Magnus Dahl och V. Fixén invaldes.
Härefter överlämnades ordet till civilingenjören fil. kand.
Gustaf Swedenborg för aftonens med skioptikonbilder
illustrerade föredrag: "Några metoder för bedömning av
mikrofoner och hörtelefoner ur transmissionssynpunkt."

Fig. 1. CCI:s telefonstandardapparat. 1 — oscillator. 2 = termofon
med kalibreringsanordning. 3 = mikrofoner med förstärkaranordning.
4 — konstledning. 5 = hörtelefonen med förstärkareanordning. 6 =
rörvoltmeter. 7 = vätgasbehållare. 8 = kondensatormikrofon. 9 =
hörtelefon.

Ingenjör Swedenborg framhöll inledningsvis att
överföringen från akustisk till elektrisk effekt och vice versa
i de vanliga telefonapparaterna är betydligt svårare att
kontrollera än de rent elektriska storheterna utefter
telefonledningen. Detta beror på att för akustiska
mätningar fordras en specialapparatur med många
instrument och anordningar, som i regel ej stå till förfogande.
Emellertid kan det anses synnerligen önskvärt att ha
en norm för bedömning av telefonapparaters kvalitet. Då
direkta mätningar måste bli för omständiga att utföra

för varje apparatexemplar, har man gått in för att
konstruera s. k. standardtelefonapparater, som äro
fysikaliskt kalibrerbara, och vilka kunna användas som
jämförelsenormaler. Internationella rådgivande
kommittén för långdistanstelefoni (CCI) tillsatte för några år
år sedan en specialkommitté för utarbetande av
bestämmelser om de fordringar, en standardapparat borde
uppfylla. Denna kommitté hade sitt första sammanträde i
London 1926.

Talaren ville i detta sammanhang för fullständighetens
skull omnämna, att standardapparater på vissa håll varit
i bruk långt tidigare. I England började man redan år
1904 avdela vissa exemplar av mikrofon- och
hörtelefontillverkningen såsom standardexemplar. Med hänsyn till
instabiliteten hos de vanliga kolkornsmikrofonerna och
hörtelefonerna har man sett sig nödsakad välja antalet
standardexemplar ganska stort. Av
standardmikrofoner har man f. n. vid Post Office ej mindre än 100 st.
och av standardhörtelefoner 20 st. Dessa kalibreras
minst en gång om året relativt varandra enligt vissa
utexperimenterade metoder, huvudsakligen genom talprov.
Absoluta fysikaliska kontrollmätningar komma ej här
ifråga. Försök ha emellertid gjorts med att ersätta talet
genom användning av heterodynoscillator med rytmiskt
variabel frekvens inom ungefärliga området 600—1 500
hertz (reglering med luftkondensator, vars ena belägg
roterar). Tillverkningen av hörtelefoner och mikrofoner
för telefonapparater kontrolleras genom jämförelse med
standardexemplaren.

Vid Londonkonferensen demonstrerades en
amerikansk, en engelsk och en tysk apparatuppsättning, var
och en innehållande en mikrofon och en hörtelefon,
bägge av speciellt god kvalitet samt erforderliga
förstärkningsanordningar. Ingenjör Swedenborg visade ett
antal bilder av de olika anordningarna och uppehöll sig
särskilt vid den amerikanska apparaturen, vars utseende
framgår av fig. 1. Avsändningsanordningen i denna
består av en kondensatormikrofon, typ Wente, och
mottagningsanordningen av en elektromagnetisk luftdämpad
hörtelefon. Kalibreringen utföres med termofon, vilken
innehåller ett par mycket tunna band av guld, uti vilka
en relativt kraftig likström påsläppes. Då härjämte en
växelström införes, kan man med kännedom om bandens
dimensioner och fysikaliska egenskaper beräkna det
ljudtryck, som uppkommer genom den periodiska
uppvärmningen och avkylningen. Konstruktionen är gjord
sådan, att vid införandet av kondensatormikrofonen för
kalibrering blir volymen i termofonkammaren av sådan
litenhet, att ljudtrycket kan anses lika i hela
hålrummet. För utökning av det frekvensområde, där
våglängden är stor, rel. dimensionerna, användes vätgas i
stället för luft. Ljudets fortplantningshastighet i
vätgas är nämligen c:a 5 ggr större än i luft. Då
mikrofonens frekvenskurva är känd, kan sedan hörtelefonen
kalibreras genom att kopplas mot mikrofonen, varvid
som akustiskt kopplingsorgan användes en anordning,
som är avsedd att något så när efterbilda hörselgången.
I förstärkningsanordningarna för såväl mikrofonen som
för hörtelefonen finnas inbyggda tillsatsanordningar för
efterliknande av den distorsion, som förekommer i
vanliga mikrofoner och hörtelefoner. Avsikten härmed är
att underlätta jämförande talprov.

En standardtelefonapparat bör uppfylla vissa
fordringar, lämpligen följande. Apparaten skall bestå av 3
separata delar, en mikrofonanordning, en konstledning
och en hörtelefonanordning. Den förstnämnda och den
sistnämnda delen böra i avseende å effektivitet vara
ungefärligen likvärdiga med mikrofonerna resp.
hörtelefonerna i vanliga telefonapparater. Distorsionen för
mikrofonanordningen resp. hörtelefonanordningen bör
vara liten för hela det frekvensområde, som är av
betydelse för talöverföring. Bägge de nämnda
anordningarna böra emellertid utrustas med tillsatsledningar, som
ge en distorsion, liknande den man har i vanliga mikro-

—–-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929e/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free