- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
122

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122:

TEKNISK TIDSKRIFT

1 juni 1929

Fig. 5. Stator, nyare konstruktion.

kVA maskin färdiglindad. Pennsylvania Railroad
konstruerade samtidigt några speciella
järnvägsvagnar för detta ändamål, vardera med en kapacitet av
omkring 140 ton.

För lyftning under tillverkningen av dessa stora
statorer har man nödgats gå till dyrbara och
komplicerade anordningar. Fig. 7 visar ett exempel på en
sådan anordning, där man använder fyra kranar
samtidigt. Vikten av lyftbalken uppgår till omkring 25 %
av maximala lyftkapaciteten.

Rotorns konstruktion.

Hållfasthetsproblem. Materialets ansträngning.

Rotorn utgör den svåraste delen av dessa stora
maskiner, och i allmänhet bestämmer den även
ut-nyttningsgränsen för en viss maskin i såväl elektriskt
som mekaniskt hänseende.

Centrifugalspänningarna spela den största rollen i
turborotorer, men man måste även beakta
böjnings-påkänningarna. Spänningarna på grund
av vridmomentet äro vanligen utan större
betydelse. Spänningarna på grund av
centrifugalkrafterna utgöra dels
radial-spänningar vid tandroten och dels
tan-gentialspänningar vid centrum. De
senare äro vanligen störst i fråga om
urborrade rotorkärnor.
Radialspänning-arna äro till viss grad beroende på
ro-torkilarnas konstruktion: laxstjärtkilarna
medföra en icke oväsentlig ökning av
tandens belastning, fig. 8 a. Av denna
anledning har man i allmänhet övergått
till rektangulära kilar, fig. 8 b, där detta
spänningstillskott är mycket litet.

Böjningsspänningarna i rotorn
uppträda i huvudsak i axeländarna och verka
i axelns riktning. På. grund av att dessa
spänningar äro alternerande, och på
vissa ställen uppträda i kombination
med radial- och torsionsspänningar, äro
de av långt större betydelse än vad
deras absoluta storlek skulle giva
anledning att förmoda. Troligen komma också

.....................

dessa böjningsspänningar att i
framtiden utgöra ett av de viktigaste hindren
för utökning av maskinstorleken.

Kapslarna, som hålla lindningsändarna,
äro alltid mycket hårt ansträngda, ehuru
man här har att göra med relativt enkla
spänningsfördelningar.

Frågan om materialets ansträngning
har givits ett ingående studium i
sammanhang med konstruktionen av dessa
stora rotorer. I allmänhet kan man säga,
att denna viktiga fråga ej tidigare
erhållit den uppmärksamhet den förtjänar.
Medan man i de flesta fall kan bilda sig
en tämligen exakt bild av
spänningstillståndet kan man endast i vissa enklare
undantagsfall med bestämdhet förutsäga
konsekvenserna av detta
spänningstillstånd i avseende på brottfaran. Praktiskt
sett är en aldrig så noggrann bestämning
av spänningstillståndet utan värde, om
den ej ger upplysning ifråga om
brottfaran. Denna fråga fordrar för sin
lösning en behandling från såväl elasticitetsteoretisk som
metallurgisk synpunkt.

För de sega material, som användas i turborotorer,
använder man följande synpunkter för bestämmande
av brottfaran och säkerhetsfaktorn.

För konstanta spänningar betraktas flytgränsen
som bestämmande materialsiffra. I fråga om
drag-eller tryckspänningar är sålunda säkerhetsfaktorn
förhållandet mellan flytgräns och spänning. Lokala
spänningskoncentrationer anses icke öka brottfaran
för sega material och kunna därför försummas. I
vissa fall har man till och med gått så långt, att man
räknar med medelspänningen även där variationen
ej är lokal, exempelvis ifråga om
tangentialspänning-arna i en tjock roterande ring. Här uttrycker man
sålunda ofta brottfaran genom medelspänningen över
ringsnittet och ej genom maximispänningen vid
innerytan. Säkerligen är detta också riktigt, ehuru
brottfaran naturligtvis sammanhänger med materia-



Fig. 6. Svetsad statorstomme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:11:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929e/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free