Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1929
tvänne lokala föreningar 425 km 20 000 volts
järnledningar samt 233 km lågspänningsledningar och 50
transformatorstationer. Hela kostnaden härför beräknas till
1 295 OOO kr., därav staten skulle bidraga med 507 500 kr.
och utlåna (ur kraftl. lånefonden) 376 000 kr.,
kommunerna skulle bidraga med 61 500 kr. och konsumenterna
utföra naturaprestationer för 350 000 kr. Med en beräknad
total konsumtion av 125 000 kWh per år skulle strömpriset
hos avnämarna bliva i genomsnitt 60 à 70 öre per kWh.
Förutom de härovan omnämnda anslagen har även en
del andra spörsmål berörande elektricitetsfrågor varit
föremål för riksdagens behandling, varibland följande
må anföras.
I prop. 149 har föreslagits, att biträdande av ackord
avseende lån från statens utlåningsfonder, vilka ärenden
hittills måst hänskjutas till riksdagen, måtte få avgöras
av kgl. maj:t i syfte att ernå en snabbare behandling av
dylika frågor med för staten ofta fördelaktigare
resultat. Riksdagen har bifallit detta förslag. Riksdagen har
även godkänt ett i prop. 48 framlagt förslag till avtal
mellan Älvkarleby och Lanforsens kraftverk om
gemensam vattenhushållning inbegripande visst kraftutbyte.
Johansson i Bro och Ander hava i motion (II 305)
hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till kgl. maj: t
anhålla om åtgärder för att vissa närmare angivna
strömtaxor måtte tillämpas vid försäljning av kraft från
statens vattenfallsverk. Förslaget avstyrktes av utskottet
(II 4 tillfäll, utsk. uti. 2) under påpekande, att de
ifrågasatta taxorna skulle allvarligt rubba verkets
räntabilitet. Riksdagen avslog framställningen. En hemställan
av liknande innebörd om lägre strömtaxor för
jordbruket gjordes interpellationsvägen av Bengtsson i Kullen
och besvarades av kommunikationsministern, som
hänvisade till att taxorna efter hand blivit nedsatta och att
man framdeles kunde förvänta ytterligare fortgående på
denna väg. I en annan Interpellation framställde prof.
Reuterskiöld förfrågan, huruvida man kunde emotse
ytterligare elektrifiering av statens järnvägar, närmast
å linjen Stockholm—Uppsala. Denna fråga besvarades
med hänvisning till järnvägsstyrelsens utredningar, som
gå ut på att en fortsatt elektrifiering i första hand bör
avse sträckorna Järna—Malmö, Katrineholm—Äby och
Falköping Ranten—Nässjö. När dessa anläggningar, som
kräva ett 60-tal miljoner, kunde komma till utförande
vore dock för tidigt att nu bedöma. För sträckan
Stockholm—Uppsala ansågs f. n. inga mot kostnaden svarande
fördelar vara att vinna. E. C. E.
Den tyska elektroindustrien på världsmarknaden.
I aprilnumret av Siemens Zeitschrift förekommer en
artikel av A. Reyss, styrelseledamot i SSW, varur här
anföras några data av intresse.
Före världskriget var en självständig utveckling av
elektroindustrien utom i de ledande länderna Tyskland
och U. S. A. även förhanden i England, Schweiz,
Sverige, Österrike, Frankrike, Belgien, Italien, Ryssland och
Japan. Dock spårades dessa länder föga på
exportmarknaden, som praktiskt taget behärskades av
Tyskland och U. S. A. Proportionerna belysas av följande
för år 1913 gällande siffror: världsproduktion 4 100 mill.
M., varav 1 400 mill. på U. S. A., 1300 mill. på
Tyskland, 400 mill. på England och resten på de övriga
länderna. Men den tyska elektroindustrien underhöll
utom i Tyskland egna fabriker i många andra
europeiska länder, särskilt i England, Frankrike, Österrike
och Ryssland, så att i själva verket c:a 75 % av hela
den europeiska produktionen, till ett värde av 1 600—
1 700 mill. M., stod under tyskt inflytande. Ungefär
en fjärdedel av den tyska produktionen, eller 320 mill.
M., gick ut på exportmarknaden, medan U. S. A.,
Tysklands huvudkonkurrent, endast uppvisade en export på
115 mill. M.
Genom kriget omkastades dessa förhållanden
fullständigt av orsaker, som äro allmänt kända. År 1922
har Tyskland gått tillbaka till tredje plats, med U. S. A.
på första och England på andra. Redan tre år senare
har emellertid Tyskland ryckt upp jämsides med
konkurrenterna med siffran 350 mill., och 1927 står
Tysklands export åter främst, med 440 mill., medan U. S. A.
kommer på andra plats med 410 mill. och England på
tredje med 380 mill. Det sistförflutna kalenderåret, 1928,
visar en ytterligare stegring för Tyskland till 572 mill.
Denna utveckling förefaller synnerligen lovande, men
R. påpekar, att dess ekonomiska resultat ingalunda är
lysande, tack vare de skrankor, som rests mot tysk
expansion inom ett stort antal länder. För att ej helt
förlora marknader, måste ej sällan sättas priser, som
icke lämna någon vinst. Svårigheterna ligga ej endast
i mer eller mindre prohibitiva tullar utan — särskilt
ifråga om den amerikanska konkurrensen — i
finansieringsspörsmål. De stora elektrokoncernerna
kombinera i allt större utsträckning sin exportverksamhet
med förvärvande av koncessioner eller andra former
för finansiering ay företag, i vilka de bliva intresserade
som leverantörer. På samma väg kan Tyskland f. n.
endast i mycket begränsad omfattning slå in, och den
tyska elektroindustriens ställning är därför icke fri från
allvarliga bekymmer.
Edison-jubileum. X samband med 50-årsminnet av den
kommersiella glödlampans födelse — närmare bestämt
den 21 okt. 1879, då Edison från sitt laboratorium i
Menlo Park, N. J., lämnade det officiella meddelandet
om den stora uppfinningens definitiva fullbordan -—
kommer under sommarens lopp att begås en rad av
festligheter till uppfinnarens ära. En kommitté har bildats
för ändamålet, med Herbert Hoover som
hederspresident. Början betecknas av "Lights Golden Jubilee" den
21 maj i Atlantic City, höjdpunkten av de festligheter,
som på olika platser komma att gå av stapeln den 21
okt., varibland främst en av Henry Ford arrangerad
middag i Dearborn, Mich., vid vilken spetsarna inom
amerikansk teknik och vetenskap komma att sluta upp kring
den 82-årige jubilaren.
Den första glödlampan. I majnumret av General
Electric Review lämnar Chas L. Clarke, en av Edisons
äldsta medarbetare, några intressanta data om
glödlampans tillkomst och tidigaste utveckling.
Den 21: a okt. 1879 kom Edison, efter flere månaders
intensivt arbete, på det klara med, att problemet var
löst genom den förkolnade bomullstråden, vars
ljusstyrka och mekaniska hållfasthet i vakuum syntes
motsvara alla praktiska fordringar. Tätningen åstadkoms
då som nu genom anslutningsledningarnas insmältning
i glaset. Patentansökan bär datum den 4 nov., alltså
två veckor senare, och patentets nummer är 223898.
Emellertid blev det en modifikation.’ av denna lampa,
den s. k. hästskolampan, som först praktiskt utnyttjades.
Här utgjordes glödkroppen av förkolnad kartong,
skuren i en oval slinga med bredare ändar, vilka genom
tunna skruvklämmor av platina anslötos till
uttagstrådarna. Lampans benämning syftar på formen av dessa
glödtrådar.
Av denna lamptyp tillverkades ett ganska stort
antal, så många Edisons laboratorium kunde hinna med,
och uppsattes på olika håll såväl för observation som
för praktiskt bruk. Hållbarheten var emellertid
nyckfull. Medan en del exemplar gingo sönder genast eller
kort tid efter sedan de tagits i drift, kunde andra räcka
upp till ett eller annat hundratal timmar och i några
få fall ända upp till 1 000 timmar. Edison| tog
omedelbart itu med förbättringar i tillverkningen, som gingo
ut på systematisering^ av förkolnings- och
evakueringsprocesserna, varigenom lampornas livslängd blev såväl
jämnare som längre, i medeltal c:a 300 timmar. En
anmärkningsvärd installation utfördes bl. a. på
ångfartyget Columbia, som utrustades med 115 hästskolam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>