- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
176

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

TEKNISK TIDSKRIFT

7 sept. 1929

rörde slutligen frågan om användning av
skyddsanordningar såsom jordlinor, överspänningsskydd eller
"säkerhetsventiler" i form av avsiktligt anbragta
svaga punkter på linjerna i närheten av stationerna
eller i själva ställverken.

Vid diskussionen rörande dessa rapporter uttalade
Marchand (Frankrike) tvivel om, att de av Stigant
föreslagna provspänningarna voro tillräckliga. Från
samma håll gjordes även invändningar mot att låta
isolationens säkerhetsfaktor vara beroende av
transformatorstorleken. Enligt M:s uppfattning voro
småtransformatorerna så mycket talrikare än de
stora transformatorerna, att deras betydelse var
minst lika stor som de senares, varför han ej ville
vara med om att göra dem mindre driftsäkra.
Överdirektör Borgquist, som för tillfället ledde
förhandlingarna. avslutade diskussionen med en kort
redogörelse för de riktlinjer, som sedan ca 15 år följts
i Sverige med hänsyn till de olika
anläggningsdelarnas isolation. Av redogörelsen framgick, att de
amerikanska förslagen rörande isolationens
gradering för Sveriges vidkommande ej innebure något
nytt.

Fasta isolationsmaterial.

Den vid 1927 års möte tillsatta kommittén för
isolationsmaterial hade avlämnat en av sin
ordförande Grosselin (Frankrike) författad rapport
rörande användning och provning av fasta
isolationsmaterial. Rapporten behandlade de olika prov,
som fordras för konstaterande av materialets
egenskaper i elektriskt, mekaniskt, termiskt och kemiskt
avseende, samt lämnade uppgifter om motsvarande
provningsbestämmelser i Tyskland, Amerika och
Frankrike.

I en rapport av Bruckman (Holland) lämnades
redogörelse för en del rön vid undersökningar av
kabelmassor dels med hänsyn till dielektriska
hållfastheten, dels med hänsyn till adhesionen vid
metaller. Tyska och svenska metoder för bedömandet
av adhesionen omnämndes under framhållande av
att de ej gåvo några siffervärden, varför en annan i
rapporten angiven metod rekommenderades.

Av Smouroff (Ryssland) föredrogs en muntlig
redogörelse för undersökningar rörande det
magnetiska fältets inflytande på isolationsmaterials
dielektriska hållfasthet. Detta inflytande visade sig
i en minskad joniseringsspänning och ökade
dielektriska förluster.

Oljor.

Ej mindre än 8 rapporter rörande oljefrågor
behandlades vid mötet. Av särskilt intresse var den
av Weiss och Salomon (Frankrike) avlämnade
redogörelsen för den vid förra mötet tillsatta
oljekommitténs arbete. De övriga rapporterna, som voro
författade av Riley (England), Ornstein (Holland),
Smouroff, Masson (Frankrike), Cassegrain
(Frankrike), Cogle (England) och Pellissier
(Frankrike), och som avhandlade olika för
oljekommitténs räkning utförda specialundersökningar, voro
sammanfattade i kommitténs huvudrapport.
Kommitténs arbete hade bedrivits efter två linjer, den
ena avseende laboratorieundersökningar rörande
transformator- och strömbrytareoljors elektriska
egenskaper, den andra avseende undersökning av

dylika oljors försämring under drift. De
förstnämnda undersökningarna voro huvudsakligen
inriktade på att fastställa i vad mån oljans effektfaktor
eller elektriska ledningsmotstånd varierade vid oljans
försämring på sådant sätt, att dessa variationer
kunde tjänstgöra som mått på oljans kvalitet, att
finna den lämpligaste metoden för uppmätning av
dielektriska hållfastheten samt att utröna dennas
beroende av olika föroreningar i oljan. De förstnämnda
undersökningarna hava emellertid ej givit fullt
positiva resultat, varför kommittén anser, att de böra
fortsättas. Undersökningarna rörande dielektriska
hållfastheten hava bekräftat tidigare framkomna
uttalanden, att denna hållfasthet ej utgör något som
helst kriterium på oljans kvalitet, utan endast på
dess renhetsgrad. Av undersökningarna rörande
driftförhållandenas inverkan på oljans egenskaper
framgår, att oljan försämras långsammare och mera
regelbundet hos 75 kVA transformatorer än hos
småtransformatorer på 5 à 10 kVA samt att
försämringen är mera markerad efter första än efter
andra året. Blandningar av färska oljor försämras
till en början hastigare än de ingående oljorna
själva. Vidare har faran för allt för ofta
återkommande och för långt driven torkning av
transformatorolja påvisats.

Vid diskussionen, som blev ganska lång och
givande, meddelade Krieger (Frankrike) några
resultat från av honom företagna oljeundersökningar.
Han hade bl. a, funnit, att om vatten tillsättes en
något förorenad olja, ökas oljans
genomslagshållfasthet efter en tid, antagligen beroende på, att
vattnet samtidigt som det sjunker till bottnen tager
med sig de främmande partiklarna. Vidare hade han
konstaterat, att det av en ljusbåge i oljan bildade
kolet ej uppträder i kolloidal form. Roth
(Frankrike) påpekade, att förhållandet mellan tvenne oljors
genomslagsspänningar är mycket olika vid olika
elektrodavstånd. Van Staveren gjorde gällande,
att det bästa sättet att konstatera en oljas kvalitet
vore att bestämma vilken tid, som erfordrades för
att en viss kvantitet syre absorberades av en viss
oljeyta.

Kvalitetsmärke.

Vid 1927 års möte hade en kommitté tillsatts för
behandling av denna fråga. Från dess ordförande,
Bellaar Spruyt (Holland), förelåg nu en rapport,
i vilken dels en redogörelse lämnades för den
betydande utveckling, som frågan om materialprov
har tagit under de två senaste åren, och dels förslag
framställdes rörande internationellt samarbete på
detta område.

Beräkning och konstruktion av linjer.

Beträffande beräkningsmetoder för linjer förelågo
tre rapporter, författade av Silva (Italien),
Ma-teescu (Rumänien) samt Woodhouse och
Wed-more (England). Silvas rapport, som var mycket
omfångsrik, avsåg att visa, att beräkning av
luftlinjer i mekaniskt hänseende kan utföras fullt exakt,
dvs. utan utbyte av kedjelinjen mot en parabel.
Mateescu har i sin rapport kritiskt granskat de
förslag, som framställts vid sessionen 1925 rörande
internationella normer för luftledningar. Enligt hans
uppfattning är det oriktigt att basera beräkningen av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:11:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929e/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free