- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
189

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

189

tion) i framtiden få en ganska stor användning.
Gävle—Sundsvall, Örebro—Norrköping och Nässjö—
Kalmar m. fi. äro sträckor, som synas lämpa sig för
mera beständiga anordningar.

Beträffande den andra mera dyrbara typen av
hög-frekvensanläggningar för längre avstånd, utföras
sådana numera alltid för tre, eventuellt fyra extra
samtal. Det är troligt, att
Stockholm—Umeå-anläggningen någon gång i framtiden ombygges på sådant
sätt, då kanske med Gävle som södra terminal.

Stockholm (eller Enköping)—Östersund—Luleå och
möjligen Gävle—Sundsvall—Umeå efter kusten äro
andra sträckor, där dylik högfrekvensdrift kan
ifrågasättas.

En helt ny variant av bärvågstelefoni är den s. k.
dubbelbandstelefonien. Lyckade försök enligt Siemens
system pågå sedan någon tid på pupinsjökabeln Malmö
—Stralsund, i det att telefonförbindelserna
Stockholm—Berlin 1 och 2 förlagts å dubbelbandstelefon.
På grund av den relativt höga gränsfrekvensen (5 500
p/s) hos denna kabel är det möjligt att uppdela
frekvensområdet i två, vilka då var för sig få
överföra de två riktningarna av en
fyrtrådsförbindelse. I ena riktningen sker överföringen med
vanlig talfrekvens, i den andra medelst högfrekvens av
periodtal, som närmar sig egenfrekvensen hos kabeln,
varför således endast undre sidobandet sändes över
kabelledaren och bärfrekvensen tillsättes såsom i
D-systemet vid demoduleringen.

I stället för en fyrskruv åtgår på detta sätt endast
ett par i sjökabeln för varje fyrtrådsförbindelse,
varigenom en avsevärd utökning av förbindelserna
väntas kunna ske, trots att längre telefonförbindelser,
såsom t. e. Stockholm—London, Stockholm—Paris
m. fi., ej lämpligen böra förses med ett så trångt
filter som dubbelbandsanordningen utgör.

En nackdel är vidare, att bildtelegrafering ej kan
försiggå i den högfrekventa riktningen av
dubbel-bandsförbindelsen.

Vissa nya riktlinjer i sjötelefonkabeltekniken ha
orsakats av dubbelbandtelefonien. Pupinkablarna ha
först nyligen slagit igenom för längre sjökablar,
varvid ungefär samma pupiniseringstyp som för
lång-distanskablar på land kommit till användning. Gräns-

frekvensen för långdistansförbiiidelser är härvid
omkring 5 500 p/s.

Man planerar nu moderna dylika kablar med
särskild hänsyn till dubbelbandstelefoni genom att höja
gränsfrekvensen till 6 500 p/s, om avståndet
mellan överdragsstationerna och därmed dämpningen
ej blir för stort härigenom. Någon breddning av det
överförda frekvensbandet avses dock icke härigenom,
då 300—2 400 p/s anses tillfyllest för god
talöverföring för de flesta europeiska internationella
telefonförbindelserna. Genom att låta
dubbelbands-telefonbärvågen arbeta på längre avstånd från
kabelns gränsfrekvens erhåller man i stället ökad
stabilitet, då dämpningen upp mot gränsfrekvensen är
mera känslig för strömstyrkan. Dessutom har man
lättare att erhålla en jämn restdämpningskurva över
hela det överförda frekvensbandet, då man kan hålla
sig på kabeldämpningskurvans flacka del och ej
behöver arbeta på det uppemot gränsfrekvensen alltid
kraftigt krökta området. Den planerade nya
svensktyska telefonkabeln blir antagligen av denna nya typ.

En mera artskild typ av högfrekvenstelefon, söm
svenska telegrafverket av naturliga skäl ej kommit
att intressera sig för, är högfrekvenstelefon på
kraftledningar. Även i Sverige ha dock olika
kraftverks-intressenter arbetat med dylika system. Apparaturen
för anslutning till en högspänningsledning blir givetvis
betydligt dyrbarare än motsvarande för en
telefonledning. Reguljär drift har dessutom att kämpa med
många svårigheter på grund av de olika
kopplingsförhållandena på kraftnätet, vars uppgift att
överföra den elektriska energien ej får störas av den
överlagrade högfrekvenstelefoneringen, som å andra sidan
fordrar ett betydligt mera stabilt överföringssystem
än det som en högspänningsledning i vanliga fall
utgör. Bärvågstelefoni å kraftledningar torde med
anledning härav endast i undantagsfall kunna ekonomiskt
försvaras och då som reserv för
driftstörningstillfällen på det kommersiella nätet. Till och med i
Förenta staterna, där man skulle kunna förmoda, att
telefontaxorna kunde inbjuda till anordnande av
dylika telefonförbindelser, har sålunda
kraftlednings-telefon hittills fått en endast ringa betydelse och ännu
anses intet av de använda systemen vara färdigt.

STATENS VATTENFALLSVERKS UTBYGGNADSPLANER.

Av H. Fransën.

I skrivelser till kungl. maj:t av den 26 och 30
sex>-tember 1929 har vattenfallsstyrelsen angivit sitt
behov av anslag för kapitalökning under budgetåret
1930—1931. Sammanlagt begäres för detta år ett
belopp av 10,1 mill. kr. Därav avse 6,8 mill. kr.
kraftstations- och vattenregleringsföretag samt 3,3, mill. kr.
distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid kraftverken. Den sistnämnda
summan motiveras av den starka stegring i
energiuttag-ningen, som äger rum på olika håll av det utgrenade
distributionsnätet, och som påkallar
förstärkningsåtgärder av olika slag.

Av anslagskravet för kraftstations- och
vattenregleringsföretag erfordras 2,5 mill. för fullföljandet av
anläggningar, vilka beslutats av 1929 års riksdag,
nämligen dels 1,5 mill. kr. till veckoregleringen av

Göta älv, dels 0,7 mill. kr. till kraftstationen vid
Sillre, vilken erfordras som komplettering av
kraft-tillgången inom Norrfors kraftverk, dels slutligen 0,3
mill. kr. till den andra tilloppskanalen vid Porjus
kraftstation.

Av största allmänna intresse synes det återstående
anslagskravet på 4,3 mill. kr. vara, vilket avser
utökning av krafttillgångarna inom centralblocket, dvs.
det kraftsystem, som hittills matas av
kraftstationerna vid Trollhättan, Lilla Edet, Älvkarleby, Motala
och Västerås. Styrelsen begär för detta ändamål 0,5
mill. kr. till insättande av ett tredje maskinaggregat
i Motala kraftstation, 2,5 mill. kr. till påbörjande av
nv kraftstation vid Vargön, 0,2 mill. kr. till
påbörjande av ny kraftstationsanläggning’ i Motala ström
mellan Norrbysjön och Roxen och 1,1 mill. kr. till ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:11:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929e/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free