- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
197

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

197

San lu/S Po tos i

Quada/ojoro

/"tex/co Ci/y

’Sero Cruz

-/5 -



Jf07km

Fig. 1. Plan över H. F. förbindelser (3:a utbyggnaden) i Mexico.

för motstånd och läckning. Induktanser och
kapaciteter per km slinga äro däremot praktiskt taget
desamma för hög- som lågfrekvens. Motståndet per
km slinga hos ledaren stiger ganska hastigt med
frekvensen på grund av strömförträngning. Läckningen
ökar även på grund av de dielektriska förlusterna i
isolatorerna betydligt med frekvensen, och dess
inflytande på dämpningen för högfrekvens hos
ledningen blir större ju högre frekvensen är.

På fig. 2 äro tvenne kurvor över räckvidden vid
högfrekvenstelefoni resp. högfrekvenstelegrafi
uppritade. Dessa kurvor visa, att räckvidden för de
högre frekvenserna blir betydligt kortare än vid lägre
frekvenser, beroende på att dämpningen enligt ovan
ökar med frekvensen. De tvenne kurvorna på fig. 2
gälla för 3 mm kopparledning vid en uppläggning i
fyrskruv med ett avstånd av 40 cm mellan ledarna
i den kvadrat, som bildas av fyrskruven. Kurvorna
gälla även för aluminiumkabel, bestående av en
kärntråd av stål samt 6 koncentriska aluminiumtrådar
med en ledningsförmåga motsvarande nr 8 AWG
koppartråd. I Mexico äro nämligen samtliga
interurbanledningar byggda med aluminiumkabel. Orsaken
härtill är ganska karakteristisk för de förhållanden,
under vilka telefonbolagen i Mexico arbeta. Koppar
har större handelsvärde än aluminium, varför det i
flera fall inträffat, att kopparledningar vid något för
en dylik operation gynnsamt tillfälle blivit nedklippta
och bortförda. För att skydda sig mot dylika
"driftstörningar" har man därför valt att upplägga
aluminiumledningar i stället för kopparledningar.

Sändareeffekten uppgår i Radiobolagets
anläggningar för högfrekvenstelefoni normalt till 100 mW
bärfrekvenseffekt på ledningen. Vid
högfrekvenstelegrafi blir räckvidden emellertid på grund av den
lägre frekvensen tillräcklig med blott 10 mW
bärfrekvenseffekt. De angivna räckvidderna på fig. 2
hava beräknats för en dämpning av 5,3 neper vid
telefoni och 4,15 neper vid telegrafi. Dessa
dämpningsvärden betyda, att man ej låter effekten på
mottagaresidan sjunka till lägre värde än det, som
motsvarar en nivå av — 3 neper. Praktiken har
visat, att denna nivå ej kommer i farlig närhet av
störningsnivån, under förutsättning att linjerna äro
så väl balanserade, att de utan svårigheter i
över-hörningsavseende tillåta anordnandet av
fantomförbindelser medelst lågfrekvens.

Val av sändarefrekvenser
för mexikoanläggningen.

Som redan nämnts,
erfordras tvenne
bärfrekvenser för en
högfrekvenska-nal, en bärfrekvens för
vardera riktningen, och varje
ändstationsutrustning
måste således per kanal
utrustas med en sändare och en
mottagare. Orsaken till att
tvenne olika frekvenser
måste användas är, att
sändareeffekten är så avsevärt
mycket större än den till
mottagaren framkommande
effekten — nivåskillnaden
kan uppgå till 5,3 neper —■
att man, om samma frekvens användes, ej skulle
kunna på vanligt sätt medelst
differentialtransformatorer hindra att sändaren påverkade mottagaren.
Mottagaren och sändaren för en kanal skulle under
sådana förhållanden genom återkoppling råka i
själv-svängning och omöjliggöra all förbindelse. Man
väljer därför alltid en särskild frekvens för sändning
och en för mottagning. Avståndet mellan dessa
frekvenser beror på hur stort frekvensområde man anser
nödvändigt överföra, och hur goda filter man kan
tillverka.

Om vi utgå ifrån, att man bör överföra
frekvensområdet 200—2 500 p/s för att erhålla god
talöverföring, visar praktiken, att man ej kan lägga de båda
bärfrekvenserna närmare varandra än 4 000 p/s, dock
blott under förutsättning att, såsom praxis är, endast
det ena vid moduleringen uppstående sidobandet
användes. Radiobolaget har valt 5 000 p/s avstånd
mellan de bägge frekvenser, som användas för
sändning och mottagning. Fig. 3 visar två olika sätt för
fördelning av bärfrekvenser och sidoband för
högfrekvenstelefoni. Enligt figur 3 a användas de tre
nedre bärfrekvenserna för sändning i samma riktning
inom tre olika kanaler. De trenne övre
bärfrekvenserna användas för sändning i den andra riktningen.
Enligt figur 3 b an v’in das tvenne närliggande fre-

Fig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free