Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1929
lan avståndet till främsta instrument och
orkesterdjup, i förra fallet mellan l och l + d.
I vidstående fig. 21 har tillämpning av föregående
gjorts, därvid samma fall behandlats som under d).
Under förutsättning av 8 m orkesterdjup och 2 m
mikrofonavstånd beräknas ur formlerna
mikrofonhöj-den h till 4 samt cirkelns radie R till 5 m. Villkoret
för samma membranverkan i vertikalplanet skulle
följaktligen bliva en instrumentplacering längs den
Fig. 21.
streckprickade cirkellinjen, vilket av praktiska skäl
ej ställer sig lämpligt. I stället har innanför
gränslinjerna FI och GH för fyrkantupp ställningen inlagts
en i riktning bortåt gående trappstegformig höjning
med 0,5 m i varje steg. Uträknas membranverkan för
denna uppställning, fås den i samma fig. nedtill
uppritade kurvan med ett förhållandetal mellan max. och
min. av cirka 1,32.
Givet är, att ännu fördelaktigare fall skulle kunna
konstrueras, vilket i detta sammanhang dock ej torde
vara av nöden. Exemplet ovan har genomförts i
första hand endast för att ge ett begrepp om
beräkningarnas tillämpning och innebörd.
6. Sammanfattning.
De uppslag och synpunkter rörande
mikrofonplacering, vilka denna redogörelse omfattar och varå
beräkningarna basera sig, äro membranverkans
variation med infallsvinkeln jämte avståndet mellan
mikrofon och ljudkälla. Beträffande för förstnämnda
faktor härlett matematiskt uttryck torde detsamma
enligt de verkställda undersökningarna vara att inom
vissa gränser anse praktiskt verifierat, för den senare
åter tillkommer det från fall till fall i hög grad
varierande inflytande, som de lokala akustiska
förhållandena utöva.
I fråga om formelns i ekv. (5) tillämpning vill förf.
därför betona, att densamma äger full giltighet endast
under förutsättningarna för dess deduktion, dvs. att
rummets väggytor äro utförda med starkt dämpande
(ej reflekterande) materiel. Vid upptagning av musik,
som utföres i det fria, då dämpningen kan betraktas
vara absolut och reflexionen lika med noll, föreligga
föi beräkningarna sålunda gynnsammast tänkbara
omständigheter.
I studiolokaler och merendels ännu mer i vanliga
konsertsalonger äro ideella förhållanden däremot
sällan för handen. Enligt de erfarenheter, som av oss
gjordes på ett mycket tidigt stadium av rundradion
(1924), ha emellertid formlerna ett visst vägledande
värde beträffande mikrofon- och
orkesteruppställningar inbördes.
Tvenne från varandra skilda fall kunna härvidlag
särläggas, nämligen dels mikrofonplacering i
förhållande till mindre, dels till större ensembler. I det
förra ställer sig saken relativt enkel: uppställningen
kan ske huvudsakligen med hänsyn till
mikrofonvinkeln (vid kammarmusik, solister med
ackompanjemang etc.) i och för ernående av riktig
avvägning.
Vid större orkestrar åter blir problemet vanskligare.
Man finner, att med tillämpning av endera av
formlerna (11) och (13) erfordras för åstadkommande av
med beräkningarna överensstämmande uppställningar
ett större höjdutrymme än vad studiolokaler i
allmänhet medge. För att tillgodose dessa krav vore alltså
nödvändigt att utföra studiolokalerna med cirka 6 à
8 m höjd, dvs. att omfatta minst två våningar.
Emellertid kan saken i allmänhet hjälpligt ordnas
genom tänkt uppdelning av orkestern i mindre
enheter samt nyttjande av två eller flera mikrofoner i
parallell.
Ett villkor för det rent mekaniska handhavandet av
mikrofonen, vare sig det gäller uppställning framför
större eller mindre ensembler, är tydligen, att
möjlighet skall finnas till omställning i höjdled, dvs.
ställbara mikrofonstativ, en anordning, som så vitt förf.
har sig känt på sin tid (1923) — och för övrigt med
goda resultat — först infördes vid telegrafverkets
försöksstation i Stockholm.
I detta sammanhang skall slutligen beröras en på
sina håll utbredd uppfattning, nämligen att
"mikrofonen reagerar olika för olika musikinstrument och
olika tonhöjd". Denna åsikt måste betecknas som
grundfalsk. De mikrofoner, som numera nyttjas för
rundradiobruk, ha en så gott som rätlinig
karakteristik, dvs. reagera proportionellt för svängningar av
olika amplitud upp till tonhöjder av cirka 8 000
perioder per sekund. Att en upptagning vid
återgivningen kan bli förvanskad, beror följaktligen ej på
mikrofonen som sådan, men kan ofta göra det på
grund av bristande noggrannhet ifråga om
uppställningen. Mikrofonen är ett instrument, vars
egenskaper och karaktär det utgör en första och
grundläggande betingelse för radioregissören och
programledaren att vara intimt förtrogen med för att på
rätt sätt kunna handskas därmed och ernå ett
fullgott resultat.
De uppslag, som ovan framställts rörande
mikrofonplaceringar i studiolokaler, kunna överflyttas att i
viss mån äga tillämpning även på förhållandena i
vanliga konsertsalonger. Mikrofonen ersättes här av det
mänskliga örat, som lyckligtvis besitter betydligt
mindre "känslighet" och större anpassningsförmåga än
vad varje mekaniskt instrument har. Med anläggning
av samma synpunkter blir problemet ifråga dels att
bestämma lämpligaste orkesterplacering, dels att
under i varje speciellt fall varande betingelser
utforma åhörareutrymmet så, att musik utan
förvanskning kan avlyssnas i varje del av salongen. Detta
är som bekant vanligen långt ifrån fallet, vilket enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
