Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
12 jan. 1929
Fig. 2.
Problemet har emellertid lösts på ett särdeles
originellt sätt. Det för destillationen erforderliga
värmet tillföres nämligen medelst en indifferent olja,
som uppvärmes utanför apparaturen. Oljan införes
i finfördelat tillstånd i en evaporator, i vilken
sockerlösningen inströmmar uppifrån (fig. 2). Saltsyran
avdestillerar därvid omedelbart och kondenseras.
Den så erhållna saltsyran, som har en styrka av c:a
30 %, föres sedan till koncentrationsanläggningen
och därefter tillbaka i processen. Yid destillationen
erhålles även klorvätegas, som tillvaratages.
Den för destillationen använda oljan utgöres av en
mineraloljefraktion, som raffineras på särskilt sätt.
Förutsättningen för oljans användbarhet för detta
ändamål är givetvis, att densamma icke emulgerar
med sockret. Oljan skiljes från sockret medelst en
centrifug av särskild konstruktion.
Den genom destillationen erhållna sockersirapen
innehåller per 100 gram c:a 56 gram socker och
fortfarande omkring 9 gram saltsyra. Större delen av
syran kan avlägsnas och sockret dessutom torkas
genom behandling med varmluft (fig. 3). Härigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
