Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 okt. 1929
KEMI
21
gas. Dess värmevärde är emellertid relativt lågt och
överskrider icke 1 <100—1 500 kcal pr m3, om det
erforderliga syret tillföres i form av luft, såsom hittills
uteslutande varit fallet. Det är det i luften
befintliga kvävet, som verkar utspädande och nedsättande
på generatorgasens värde. Kunde syrgas erhållas för
ett relativ! billigt pris, eventuellt såsom biprodukt vid
vätgasframställning på elektrolytisk väg för
hydre-ringsändamål, så öppna sig säkerligen stora
möjligheter för framställning även av högvärdig
generatorgas. Försök härmed hava redan tekniskt
genomförts vid gasverket i Tegel invid Berlin.
En annan sedan länge känd metod, som möjliggör
framställning av en gas med högre värmevärde än
generatorgasen, är vattengasprocessen. Den termiska
verkningsgraden vid framställning av vanlig s. k. blå
vattengas uppgår endast till 45 à 50 % vid
anläggningar utan avgaspannor och till c:a 56 % vid
moderna anläggningar med avgaspannor. Yid
framställning av karburerad vattengas höjes visserligen den
totala termiska verkningsgraden till c:a 70 %, men
tillkommer ju här kostnaden för den relativt dyra
karbureringsoljan. Koks har hittills varit det
vanliga bränslet för vattengasframställning. Som jag
förut efter ett besök i Amerika meddelat1, har man
numera löst problemet att framställa vattengas ur
stenkol med endast obetydliga ändringar av de
befintliga gasgeneratorerna och i U. S. A. i ganska stor
utsträckning börjat övergå härtill.
I Europa hava även flera system för fullständig
förgasning av stenkol framkommit. Ett av dessa,
det s. k. Tully-sjstemet, visas i fig. 17. I figuren
betecknar A själva vattengasgeneratorn, B är en
häröver placerad retort. Kolet avdestilleras först i
Fig. 17. Tully-ugn för fullständig
förgasning.
äger rum i gasgeneratorn A. Det kalorimetriska
värmevärdet på den erhållna gasen uppgår till 3 000
—3 300 kcal pr m3. Per ton kol alstras 1 100—1 600
m3 gas.
Bland andra mera bekanta europeiska system för
fullständig förgasning av stenkol må nämnas Straches
system. En anläggning enligt detta system med en
.1 t. t. Allm. avd. 1927, sid. 232.
kapacitet av 72 000 m3 pr dygn har nyligen uppförts
vid Wiens gasverk. Gasverksanläggningar för
fullständig förgasning utmärka sig för billiga
anläggningskostnader och äro även relativt lättskötta. Till
skillnad från destillationssystemen erhålles ingen koks
till försäljning. Systemet lämpar sig bäst för mindre
gasverk. I England finnas redan mer än 200 dylika
mindre gasverksanläggningar i drift.
Även som ett första led för en senare hydrering av
gaserna eller för väteframställning kan en fullständig
förgasning tänkas finna användning.
Fjärrgas.
Den tyska järnindustrien i Ruhrområdet har på de
senaste åren moderniserat sina koksverk samt i övrigt
genomfört eller planerat en mångfald
värmeekonomi-serande förbättringar. Endast Vereinigte Staalwerke
ha sålunda slopat icke mindre än 23 av sina äldre
koksverk och i stället uppfört sju stora moderna verk.
Genom dessa åtgärder beräknar man att i
Ruhrdistriktet kunna i överskott erhålla avsevärda
mängder gas. För att vinna avsättning härför har en
storstilad plan till fjärrgasdistribution utarbetats av det
Ruhrintressenterna närstående Aktiengesellschaft für
Kohleverwertung, sedermera
Ruhrgasaktiengesellschaft. Fig. 18 ger en översiktsbild över det
omfattande fördelningsnät, som projekterats. Den inom
industriområdet i Ruhr uppsamlade gasen är avsedd
att efter vederbörlig rening komprimeras och genom
ett antal stamledningar transporteras till de större
förbrukningsorterna i och för vidare distribution inom
dessa såsom stadsgas och industrigas. Från Hamm i
Ruhrområdet är en ledning planerad över Hamburg
till Kiel, en annan över Hannover till Berlin och
Stettin, en tredje över Leipzig till Breslau. Från
Fig. 18. Projekterat ijärrgasnät för Tyskland, a —
Ruhr-området, b = Aachen-området, c = Saar-området, g =
mellan-tyska brunkolsområdet, h — ostelbiska brunkolsområdet.
Hamborn, ävenledes i Ruhr, är en ledning planerad
till Köln, Frankfurt am Main samt med uppgrening
vidare till München och Stuttgart. De närmast
Rulir-området befintliga ledningarna äro till en del redan
färdiga eller under utförande. Projektet förefaller
kanske vid första påseendet fantastiskt. Utförda
noggranna beräkningar hava emellertid visat, att
transportkostnaden i rörledningar även på mycket långa
avstånd icke alls blir oöverkomlig, så snart det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
