Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 maks 1929
23
direkt medelst i dess omhölje cirkulerande upphettad
indifferent gas, t. e. kvävgas, ävenledes under tryck.
Fig. 20 ger en bild av autoklaverna från dr Bergius’
försöksanläggning i Rheinau invid Mannheim.
Utbytet av flytande oljeprodukter vid
Bergius-processen varierar med olika kol. Med lämpliga kol
uppgives ett utbyte av omkring 1 ton olja på 2 ton
behandlade kol. Emellertid erfordras för processens
genomförande ett ganska stort kraftbehov. Om även
kraften skall alstras med kol, sjunker totalutbytet till
ungefär 1 ton olja på 3 ton använda kol.
En Bergiusanläggning avsedd för bearbetning av
40 000 ton tjäror är under uppförande i Ruhr av
Gesellschaft für Teerverwertung. Vidare har engelska
staten bidragit till uppförande av en
försöksanläggning enligt Bergiusmetoden i England. Denna
anläggning färdigställdes för ungefär två år tillbaka
och har redan lämnat värdefulla bidrag vid studiet av
speciellt de engelska kolens förhållande vid
hydrering.
Enligt meddelande, som varit synligt1 har ett bolag
i Korea, Korean Nitrogen Fertiliser Mfg Co, beslutat
uppföra en Bergius-anläggning av stora mått — 1
million ton kol pr år har nämnts — för bearbetning
av koreanska brunkol. Anläggningen väntas färdig i
slutet av år 1931. Koreanska staten understödjer
företaget.
I. G. Farbenindustries metod.
I. G. Farbenindustri, som ägde rik erfarenhet på
högtrycksteknikens område från sina syntetiska
kväveframställningsmetoder, intresserade sig även för
Bergiusmetoden. Farbenindustri har sedan nedlagt
ett omfattande eget arbete på
kolhydreringsproble-met och även modifierat Bergiusprocssen, så att man
med fog kan tala om I. G:s metod. Det väsentliga
hos denna metod är införandet av katalysatorer vid
tryckhydreringen. Genom utfinnande av lämpliga
katalysatorer har det blivit möjligt att avsiktligt
påverka och leda hydreringens förlopp, så att dels
hyäreringshastigheten påverkas, dels hydreringen
försiggår med förhöjt utbyte av önskvärda produkter.
Fig. 20. Autoklaver i Bergiusaniäggningen i Rheinau.
Processen kan t. e. ledas så, att som huvudprodukt
vid hydreringen uppstår lättflyktiga enkla kolväten.
Man har även i sin hand att erhålla en större eller
mindre del därav i form av aromatiska kolväten.
Dessa senare hava egenskapen att motverka den s. k.
knackningen i motorerna.
I. G. Farbenindustri, som funnit, att brunkol lämpa
sig synnerligen väl för hydreringen, samtidigt som de
ju kunna erhållas mycket billigt, har utarbetat sin
metod särskilt för hydrering av brunkol. En
anläggning i full industriell skala uppfördes vid
Leunaver-ken invid Merseburg i Sachsen och togs i drift på
våren 1927. Endast mycket sparsamma meddelanden
hava lämnats angående denna anläggning av bolaget
och detta närstående. Den redogörelse, som jag
likväl här skall lämna, är därför baserad på uppgifter
hopsamlade från olika håll och till en icke obetydlig
del hänförande sig till en redogörelse lämnad av en
fransman, som haft tillfälle att under sommaren 1928
bese anläggningen.1
Den nya fabriken upptar en areal av icke mindre
än c:a 750 000 m2. Primärmaterialet är brunkol, men
även tjära, som inköpes från olika gas- och koksverk.
Brunkolen torkas och pulveriseras, varefter pulvret
medelst transportör föres till en apparat, som utför
blandningen av brunkol med tjäror eller tidigare
framställda oljor till en trögflytande, mycket jämn
deg. Denna detalj av processen och dess rätta
utförande synes tillmätas stor betydelse.
Blandnings-apparaterna äro till antalet 10, uppställda i en stor
hall. Kraftbehovet för blandningen är ganska stort.
Apparaterna värmas medelst ånga, som cirkulerar
omkring själva behållarna.
Från dessa behållare pumpas därefter massan till
autoklaverna för tryckhydreringen. Härför användes
samma apparattyp, som tidigare utexperimenterats
för ammoniaksyntesen. Inalles äro 36 st. apparater
uppställda parvis i tvenne rader. Varje sådant
apparatpar har en yta av 12 X 7 m2. Apparaterna
hava den aktningsvärda höjden av nära 18 m.
Behandlingen tar en tid av 25 à 30 min. Vätgasen för
hydreringen är samma som användes för
ammoniaksyntesen, dvs. en blandning av vätgas och kväve.
Denna gasblandning är komprimerad och ledes i rör
till apparaterna. Arbetstemperaturen är 425—450° C.
Omkring 80 % av kolet i brunkolen omvandlas vid
hydreringen.
Efter behandlingen ledas produkterna till ett antal
vertikala tubkylare för upptagande av kondensatet,
uppställda i en särskild hall. Den erhållna produkten
lär raffineras som vanligt med svavelsyra. De
erhållna produkterna uppsamlas i ett antal stora
cisterner. Hela tillverkningen av syntetisk bensin
levereras till en firma, som säljer petroleumbensin och som
sannolikt framställer en blandning av
petroleumbensin och syntetisk bensin. Denna blandning föres
därpå i handeln utan åtskillnad från annan bensin.
En uppseendeväckande nyhet inom Leunaverken är
en ofantlig gasgenerator för framställning av gas ur
brunkol i pulverform. Dess höjd uppgives till nära
35 m. De torkade brunkolen röra sig nedåt i
generatorn. Nedtill inblåses luft eller ånga vid lämplig
temperatur och "lämpligt valda övriga betingelser",
såsom I. G:s direktör Krauch i ett föredrag2 något
beslöjat uttryckte sig. Därvid blir brunkolet så
uppblandat med gas, att det förhåller sig såsom en
vätska, som hålles i kraftig omröring i generatorn.
"Lämpligt valda övriga betingelser" torde sannolikt
avse bl. a. generatorns hållande vid ett visst
övertryck. Jag vill därvid hänvisa till en parallell. Vid
i Fuel, Vol. VII N:o 11.
1 Chaleur & Industrie, okt. 1928, sid. 328.
2 Stahl und Eisen, juli 7, 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
