Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
ett bekant transportsystem för kolpulver medelst
komprimerad luft blir hela massan såsom en lätt
framflytande vätska, som med fördel låter sig pumpas
fram i rörledningar. Det koldamm, som i generatorn
medryekes över kolskiktet vid den våldsamma
drivningen i denna generator, förbrännes genom
inblåsande av en viss mängd till ungefär 1 000° förvärmd
luft omedelbart över kolskiktet i generatorn. Det
intressanta är därvid, att denna förbränning icke går
längre än till koloxid, och att alltså därvid det
medryckta pulvret omvandlas till generatorgas, som
blandar sig med den övriga gasen. Gaserna avgå från
generatorn med ungefär 1 000° temperatur. I denna
varma gas införes nu råbrunkolen direkt med en
vattenhalt av c:a 50 %, varvid de hastigt nedtorkas
till c:a 10 % fuktighet. De få avsätta sig i en
cyklon-apparat, varefter gaserna hava en temperatur av
250°. Generatorn har en schaktarea av 12 m2 och
har en kapacitet av icke mindre än 750 ton råbrunkol
på 24 timmar, då den arbetar på framställning av
generatorgas. Härav beräknas en specifik
generatorbelastning av 2 600 kg råbrunkol pr m2 och timme
eller 1 300 kg torkade brunkol pr m2 och timme. I
våra vanliga generatorer är motsvarande specifika
belastning med stenkol 50—100, upp till ungefär 200
kg pr m2 generatorarea och timme.
I övrigt föreligga en del till synes något
motsägande uppgifter om denna generator. Direktör
Krauch angav i sitt ovannämnda föredrag, att I. G.
numera övergått till att framställa vattengas för sitt
vätgasbehov medelst detta generatorsystem, och att
den under varmblåsningen erhållna generatorgasen
användes för drift av gasmaskiner. Den franska
berättelsen uppger, att generatorn alstrar 120 000 m3
gas pr timme, som användes för gasmaskiner, varvid
alstras 60 000 hk. Gas för drift av 60 000 hk har
sålunda alstrats i ett enda generatoraggregat! Från
annat håll har åter antytts att I. G. fortfarande skulle
göra sin vätgas ur medelst koks framställd vattengas.
Uppgifterna synas tyda på att generatorn har drivits
såväl för tillverkning av generatorgas som vattengas,
eventuellt även med blandning av båda.
I ett föredrag vid den nyligen avhållna andra
internationella kolkonferensen i Pittsburg meddelade
direktör Krauch att I. G. redan framställer 70 000 ton
syntetisk bensin pr år och förväntas inom loppet av
ett år vara uppe i 250 000 tons produktion.
Fischers metod.
Den av professor Franz Fischer och hans
medhjälpare utarbetade metoden avser som bekant en
syntetisk behandling av en blandning utav koloxid
och väte i närvaro av lämpliga katalysatorer under
bildande av petroleumartade produkter. Genom
omfattande laboratoriearbeten har man lyckats utfinna
sådana betingelser, att processen kan utföras vid
vanligt tryck och en temperatur av 200—300°. Såsom
utgångsmaterial använder Fischer exempelvis
vattengas. Till förhindrande av katalysatorernas
förgiftande underkastas gaserna en noggrann rening före
syntesen. Därigenom vinnes samtidigt att de erhållna
produkterna bliva fria från ifrågavarande
föroreningar.
En försöksanläggning i halvstor skala påbörjades
för ett år sedan inom Ruhrområdet. Några vidare
meddelanden angående denna anläggning föreligga
ännu icke.
Syntetiska kväveprodukter.
Ett område, som även numera faller inom ramen
för den kemiska kolförädlingen och som fått en
storhetsordning, som väl kan kan mäta sig med de
hittills omnämnda, är framställning av kvävehaltiga
gödningsämnen. Jag skall dock ej ingå härpå utan
endast hänvisa till att I. G., som är den största
fram-ställaren härav, enligt den bekanta Haber-metoden
för ammoniaksyntes numera övergått till — eller är
på väg att övergå till — framställning av
kväve-väteblandningar förmedelst vattengasblåsning med
brunkol som utgångsmaterial på det sätt som ovan
angivits för kolhydreringen.
Motsättningar och beröringspunkter.
Det kan tyckas som om endast motsättningar och
konkurrens skulle vara att förvänta mellan de
intressen, som behärska petroleumindustrien och de
intressen, som äro engagerade i de nya metoderna för
framställning av oljor ur kol. En brygga leder emellertid
över från kolhydreringen till mineraloljeindustrien.
På samma sätt som kolet genom hydrering kan
överföras till flytande produkter av petroleumkaraktär
kunna nämligen även de tyngre fraktionerna av
mineraloljan och f. ö. även tjära genom lämpliga
hyd-reringsmetoder omvandlas till lättflyktigare
produkter av högre värde än som enbart genom en
krack-ning är möjligt. Standard-Oil-koncernen har även
knutit förbindelser med det tyska I. G. och bedriver
f. n. ingående undersökningar i nyss angiven
riktning vid sina stora laboratorier i Baton Rouge,
Lousiana. Enligt vad presidenten för Standard Oil
Co., Teagle, meddelade vid den nyss avhållna andra
kolkonferensen i Pittsburg skulle även olja erhållen
ur kol komma att av bolaget saluföras, även om —
som man lär ha uttalat — dess framställning icke till
en början vore räntabel.
Sammanfattning.
I det föregående har jag givetvis kunnat lämna
endast en orientering över de omfattande och till en del
synnerligen komplicerade spörsmål av teknisk och
ekonomisk, ja även politisk natur, som rymmas inom
konstellationen kolförädling och oljeutvinning.
Problemen hava i olika länder angripits från i viss mån
olika fronter. Det är antagligt att även lösningen
blir i viss mån olika i olika länder med deras av de
naturliga tillgångarna varierande förutsättningar. Att
emellertid den kemiska behandlingen av både kol och
oljor till ernående av mera värdefulla produkter är
på frammarsch synes oförtydbart. Och likaså att
mänskligheten utan fruktan kan emotse’ den dag, då
de naturliga mineraloljorna eventuellt skulle börja
att sina.
Det gäller emellertid för varje land att icke bliva
efter i utvecklingen. Yad vårt eget land vidkommer,
sakna vi ju visserligen både egna oljetillgångar och
i stort sett även egna koltillgångar. Vår stora
naturtillgång är våra skogar. Det är till en ökad förädling
av skogarnas produkter och till möjligheten att ur
desamma fylla vårt behov av flytande bränslen som
vi sträva. Och jag slutar med uttalande av en önskan
om framgång för de arbeten, som pågå eller komma
att igångsättas för att med aktgivande på utlandets
arbeten söka lösa vårt eget svenska
förädlingsproblem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
