Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1929
KEMI 4
Redaktör: Evert Hörlin
UTGIVEN AV SVENSKA t t k n o LOSfHRE nI no ELM.
INNEHÅLL: Elektrolytiska frätskador genom strömläckning och vagabonderande strömmar och deras
förebyggande, av civilingenjörerna Gösta Angel och Chr. Beck-Friis. —
ELEKTROLYTISKA FRÄTSKADOR GENOM
STRÖMLÄCKNING OCH VAGABONDERANDE STRÖMMAR
OCH DERAS FÖREBYGGANDE.1
Av civilingenjör Gösta Angel och Chb. Beck-Friis.
Vid vissa slag av likströmsanläggningar har man
oft i avsevärda ölägenheter genom elektrolytiska
frätskador. förorsakade av jordströmmar. 1).’
anläggningar det här är fråga om kunna indelas i två
huvudgrupper. elektrokemiska fabriker och elektriska
banor (järnvägar, spårvägar, kranar). I förra fallet
uppstå skador huvudsakligen å materiel ovan jord. i
det senare å materiel i jorden, rörledningar o. d.,
genom vilka de s. k. vagabonderande strömmarna ta sin
väg. Åtgärderna för undvikande av dessa olägenheter
blir därför i de båda fallen helt olika. Å andra sidan
rör det sig i bägge fallen om fenomen av samma
natur, nämligen om genom elektrolytiskt angrepp
åstadkomna frätskador.
Strömläckningsproblemet vid elektrokemiska
fabriker har så vitt bekant ej förut behandlats i
litteraturen. Ett klarläggande av detsamma torde därför
vara av intresse. I det följande komma vi även att
ånge en metod för uppmätning av
strömläckningsför-iusten och framlägga några praktiska erfarenheter
beträffande förebyggandet av de elektrolytiska
frätska-dorna. Angående de genom vagabonderande
strömmar förorsakade skadorna ha vi i litteraturen icke
kunnat finna något nämnvärt av senare datum, men
däremot en synnerligen värdefull utredning av
Michalke:’"Die vagabundierenden Ströme elektrischer
Bahnen", Braunschweig, 1904, som även innehåller en
sammanställning av tidigare undersökningar på
området. Ifrågavarande problem är sålunda gammalt
och ägnat åtskillig uppmärksamhet, men trots detta
saknas ej aktuella exempel både på allvarliga skador
av detta slag och felaktiga åtgärder för deras
avhjälpande. Vi ha därför i det följande underkastat detta
problem en analys i samband med det likartade vid
elektrokemiska anläggningar och kritiskt granskat
olika förslag till olägenheternas avhjälpande.
Om vi först se på förhållandena vid elektrolytiska
anläggningar, så förekommer alltid strömläckning i
större eller mindre grad vid desamma. Denna
förorsakas, dels av att elektrolysörernas isolation i för-
hållande till jorden är ofullständig, dels och framför
allt av att elektrolyt måste tillföras och bortföras från
desamma, varvid vätskestrålarna föranleda
jordledningen.
Fig. 1 visar schematiskt en serie av 50 celler,
anslutna till en likströmsgenerator. Varje cell har i
detta fall antagits kräva en spänning av 4 voit.
Generatorspänningen är alltså 200 voit. Antages
jordledningsmotståndet vara lika vid alla cellerna och
generatorn själv fullständigt isolerad från jorden,
kommer cell nr 1, som är ansluten till pluspolen, att
i förhållande till jorden ha en potential av c:a + 100
voit. Cell nr 2 har en potential, som är 4 voit lägre,
alltså + 96 voit, osv. Cell nr 25 har potentialen 4- 4
voit och nr 26 — 4 voit. Mellan desamma ligger
nollpunkten. Den till minuspolen anslutna cellen nr 50
har potentialen —100.1
Cellerna 1—25 äro alltså positiva i förhållande till
jorden, dvs. de delar, från vilka ström läcker till
jorden. komma att tjänstgöra som anoder. Dessa delar
utgöras i regel av tilloppstrattar och avledningsrör
för elektrolyten samt cellbottnen på de ställen den
vilar å isolatorerna. Då de ofta äro av järn eller
annan metall, äro de utsatta för angrepp vid
urladdning av anjonerna, syre, klor osv. Däremot komma de
i Föredrag: vid sammanträde
bergsvetenskap den 8 mars 1929.
i avdelning för kemi
El. generator
Fig. 1.
ställen på rörledningarna, vid vilka läckströmmen
passerar till jorden, att tjänstgöra som katoder och äro
därvid icke utsatta för elektrolytisk frätning. Vid
cellerna 26—50 är förhållandet omvänt, dvs. de till
cellen anslutna delarna bliva katoder och de jordför-
1 Är cellådan, såsom ofta är fallet, ansluten till katoden,
är spänningsskillnaden mellan cell nr 1 och cell nr 50 196
voit, i vilket fall cell nr 1 noga räknat har potentialen + 98
voit och cell nr 50 potentialen — 98 voit, cell nr 25+2 voit
och cell nr 26 — 2 voit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
