Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1929
KEMI 6
Redaktör: EVERT HÖRLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TE KW O lOSFOBENI NGE.N.
INNEHÅLL: Bestämning av vätejonkoncentrationen i kromathaltiga lösningar. — Insänt. — Notiser.
BESTÄMNING AV VÄTEJONKONCENTRATIONEN
I KROMATHALTIGA LÖSNINGAR.1
Av civilingenjör Nils Westberg.
Det är sedan länge känt, att vid elektrolys av
alka-liklorider för utvinnande av hypoklorit eller klorat
surhetsgraden spelar en stor roll för elektrolysen
förlopp. Vid elektrolys av neutral alkalikloridlösning
blir lösningen på grund av att klor alltjämt bortgår
småningom mer och mer alkalisk, vilket inverkar
ogynnsamt på strömutbytet. Man söker därför vid
praktisk drift upprätthålla en fördelaktig surhetsgrad
genom tillsats av saltsyra, vilket visat sig ge
gynnsamt resultat. Emellertid undandraga sig dessa
lösningar på’ grund av sin sammansättning varje
bestämning av vätejonkohcëntrationen medelst vanliga
metoder, dvs. med titrering eller genom indikatorer,
varför regleringen med saltsyretillsatser måste bli helt
och hållet empirisk och ej ger visshet om att den för
elektrolysen lämpligaste surhetsgraden upprätthålles.
På initiativ och under ledning av prof. Palmær
har jag därför å Tekniska högskolans elektrokemiska
laboratorium som examensarbete utfört en
undersökning, avseende att utröna möjligheterna att bestämma
vätejonkoncentrationen med kaliumkrömat som
indikator. Kromat brukar som bekant tillsättas
lösningarna av andra orsaker. Man uppnår nämligen genom
en obetydlig krOmattillsäts en avsevärd förbättring i
utbytet på grund av att den katodiska reduktionen
av hypoklorit och klorat i hög grad minskas. Om
den kromathaltiga lösningen surgöres, övergår färgen
från gul till röd på grund av kromatets överförande i
bikromat. Det bör sålunda vara möjligt, att av
lösningens färg kunna draga slutsatser beträffande
ifrågavarande lösnings surhetsgrad.
För att närmare studera verkan av en
kromatlös-nings surgörande med saltsyra jämfördes färgen hos
ett autal lösningar av kromat, tillsatta med saltsyra,
med kromat-bikrömàtblandiiingar. Dessa jämförelser
gjordes kolorimetrisk^. Det måste då tydligen alltid
iakttagas, att de jämförda lösningarna voro
ekvivalenta med avseende på gramatomer Cr/liter.
Krom-koncentrationen var i samtliga lösningar ekvivalent
med den mängd, som finnes i en lösning hållande 3 gr
K2Cr04 per liter.
Det befanns att saltsyran verkade helt enkelt så att
en mol saltsyra överförde en mol K2Cr04 i K2Cr207.
Sålunda uppvisade exempelvis följande lösningar
färgöverensstämmelse: å ena sidan en lösning, sam-
■i’ Föredrag vid Avdelningens för kemi sammanträde dön
18 jan. 1929.
mansatt av lika volymer kromat och bikromatlösniug
av förut angiven koncentration med avseende på
gramatomer krom. å andra sidan dylik
kaliumkromatlös-ning, till vilken per mol K, Cr O, tillsatts 0,5 mol HCl.
Alltså ger 2K.,Cr04 -j- K.,Cr.,07 samma färg som
4K2Cr04 + 2HCL
Att denna färgöverensstämmelse bör inträffa är
mycket naturligt. Det slutliga tillståndet i den
senare lösningen kan tänkas uppnådd på följande sätt.
Saltsyran omsätter hälften av den i lösningen
befintliga mängden K2Cr04 till K_,Cr207 enligt formeln
2K2Cr04 + 2HC1 = K2Cr207 + H20 + 2KC1.
Härav inses, att i lösningen kan anses finnas:
1) hälften av ursprungliga mängden K.,Cr04:
2) „ „ „ ~ „ K,Cr04,
överfört till K2Cr207;
3) en mängd KCl. ekvivalent med den tillsatta
mängden HCl.
Det slutliga tillståndet i de båda lösningarna bör
alltså bli detsamma med undantag av att i den senare
lösningen en viss mängd KCl finnes. Denna
KC1-mängd kan ju emellertid ej antagas utöva något
märkbart inflytande på lösningens färg.
För att kontrollera ovan anförda iakttagelser samt
för att bestämma sambandet mellan
kromatbland-ningarnas sammansättning (och sålunda även färg)
och vätejonkoncentrationen (CH-) har en serie
poten-tialmätningar utförts. För bestämningar av Ch- i
lösningar äro många vägar tänkbara. Sålunda kan
• bestämmas genom undersökning av förlopp, vilka
katalytiskt påverkas av CH- eller C0y Här kunna
sockerinversion, sönderdelning av diazoättikester
eller diacetonalkohol användas. Dessa metoder äro
dock dels tämligen besvärliga, dels kunna de endast
användas inom begränsade områden. Indikatorer
skulle möjligen kunna användas, men på grund av
att kromatlösningarna äro starkt färgade försvåras
en sådau undersökning avsevärt. Den enklaste av
de metoder, som kunna komma ifråga, torde vara
elektrometrisk bestämning av CH • Av. största vikt
är, att beakta, att kromatlösningarna som bekant äro
oxiderande. En undersökning i vad mån CH-
-bestämningarna störas av lösningarnas oxidationsverkan
blir alltså nödvändig, en sak som jag återkommer till
i det följande.
De använda försöksanordningarna överensstämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
