Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 febr. 1929 KEMI 43
Detta utvisar, att kromat i mycket liög grad lämpar
sig som indikator i det hänseendet, att en rätt stor
ändring i sammansättningen och därmed åtföljande
färgförändring endast åtföljes av en relativt
obetydlig ändring i vätejonkoncentrationen inom detta
område. Den kolorimetriska bestämningen av CH • kan
således förutsägas bli tämligen skarp, men endast
inom detta område. Trots denna begränsning har
saken dock sitt praktiska intresse, eftersom detta
område ("svagt sur lösning"), enligt vad som finnes
anledning att antaga, förekommer vid kloratelektrolys.
Av denna orsak förefaller det möjligt att utnyttja
kromat som indikator vid elektrolytiska
framställningen av hypoklorit eller klorat.
De hittills omtalade resultaten måste, som ovan
nämnts, underkastas kontrollförsök, eftersom det ej
kan anses på förhand givet, att exakta CH–mätningar
över huvud taget äro möjliga att erhålla för
kromat-blandningarna enligt den använda metodiken. Dessa
lösningar besitta som redan framhållits
oxidationsför-mågà, varför möjlighet finnes för att vid
mätningarna en viss depolarisationsverkan uppträder vid
gränsytan mellan platina-vätgaselektroden och
vätskan i elektrodkärlet. Om en nämnvärd sådan
depo-lariserande verkan uppträder, är det tydligt, att de
i diagrammet upptagna värdena på PH äro behäftade
med ett visst fel, då såsom basis för deras uträkning
är lagd de avlästa elektromotoriska krafterna.
Denna depolarisation undandrager sig varje direkt
mätning vid de hittills omtalade
försöksanordning-arna; följande indirekta metod för bestämmande av
densamma har därför kommit till användning.
Potentialmätningar utfördes parallellt å
buffert-lösningar och blandningar av samma buffertlösningar
med känd CH - och kromatblalulinngar. Härvid märkes:
dels att vid varje parallell mätning
buffertlösningarnas beståndsdelar ingingo i samma koncentration,
dels att kromat-bikromattillsat?erna reglerades så,
att de i minsta möjliga grad borde inverka störande
på buffertlösningarnas egen Ch-. Detta var möjligt
endast genom anlitande av det förut erhållna
sambandet mellan kromatblandningarnas sammansättning
och Ch;. Ur detta kunde avläsas den
sammansättning, som motsvarade buffertlösningarnas Cg-.
Genom detta förfarande undvikes, att 1’h i
buffert-kromat-bikromatblandningen ändrades vid tillsats
av kromat-bikromat, som enligt vad som förut
framhållits har egen buffertverkan. Anmärkas bör, att
buffert-kromat-bikromatblandningarnas koncentration
med avseende på kromat-bikromat är tämligen
Obetydlig i förhållande till buffertsalternas, varför CH •
måste bliva i det närmaste densamma som i
motsvarande buffertsaltlösning utan kromat-bikromattillsats.
Tankegången för den indirekta bestämningen av
depolarisationen har således varit följande. Om
potentialmätningar utföras i lösningar med samma Ch-, men
i den ena dessutom förekomma betingelser för
uppkommande av en depolarisation, nämligen i
buffert-kromat-bikromatblandningarna, bör depolarisationen
yttra sig som en skillnad mellan de båda mätta e.m.k.
Då den depolariserande förmågan hos
kromat-bikro-matblandningarna alltså ger sig till känna som
skillnaden mellan två elektromotoriska krafter, kan
densamma betecknas som en
depolarisationselektromoto-risk kraft. Denna bör tydligen undersökas för olika
krömat-bikromatblaudningar eller, då deras samman-
Fig. 2.
sättning är given vid viss vätejonkoncentration, vid
olika CH-. Mätningar ha utförts vid 7 olika
Ch–värden och de använda buffertlösningarna ha varit
Sörensens ovannämnda fosfatblandning och
Wal-poles acetatblandning (HOCOCH. + NaOCOCH,).
Bestämningen av depolarisationsemk. har utfallit så,
att i samtliga fall en mycket obetydlig sådan
erhållits och alltid i samma riktning;
kromat-bikromat-buffertblandningarna ha givit en något lägre mätt
spänning än de rena buffertlösningarna. Detta står
även i överensstämmelse med teorien, som fordrar
att depolarisationen bör verka nedsättande på
vätgasens elektrolytiska lösningstryck och sålunda även
på den uppmätta spänningen. Storleken av den
depol.-emk. erhölls i 4 fall till 0,001 voit, i 3 fall till
0,002 voit. Resultaten; kunna sammanfattas så:
1) Den förefintliga depolarisationsemk. är av sådan,
storleksordning, att densamma vid de använda
försöksanordningarna kan försummas i förhållande till
de för PH-bestämningarna uppmätta emk.
Förklaringen härtill kan sökas i K,Cr04’s ringa
oxidationsverkan samt däri. att även vid närvaro av det
starkare oxiderande K2Cr207 detsammas
koncentration är för låg för att någon nämnvärd
depolarisation skulle kunna äga rum. Emellertid kan det från
praktisk mätningssynpunkt gynnsamma resultatet
möjligen även bero på att mätningarna företogos i ej
fullt strömlöst tillstånd.
2) Ph-bestämningarna enl. den elektrometriska
metoden för kromat-bikromat-blandningarna kunna
anses tillförlitliga så tillvida, att bestämningarna
mycket obetydligt influeras av kromatlösningarnas
oxiderande egenskaper.
Någon störande inverkan av
vätskeelektromoto-riska krafter behöver ej befaras, då det visat sig, att
samma emk. erhålles vid insättande av olika
mellan-lösningar (se fig. 1) av 3,5-n KCl, 1-n KCl, -0,1-n
KCl och kromat-bikromatblandning.
Det var av intresse, att även genom kolorimetrisk
undersökning kontrollera de ovan omtalade
resultaten beträffande kromatblandningarnas egenskaper
som indikator. Detta sker enklast genom att
försätta starkt buffrande lösningar med kromat eller
bikromat och jämföra denna blandnings färg med en
iordningställd serie kromat-bikromatblandningar.
vilkas Ch- är känd enl. det ovan funna sambandet
mellan Ch- och blandningarnas sammansättning.
Sådana jämförelser ha även utförts och för att fullt
objektiva resultat skulle erhållas ha
buffertlösningarnas PH hållits okänd till efter bestämningen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
