Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
Av ovanstående tabell framgår, att läderlimmets
ansvällningsförmåga är större än benlimmets och att
det förras konsistens även är beständigare än det
senare limmets.
7. Limmets limning sför måg a (limning shållfasthet).
Förut ansågs allmänt, att limmets viskositet och dess
limningsförmåga stodo i ett visst förhållande till
varandra. Detta har dock enligt senare undersökningar
icke visat sig vara förhållandet. Att på
kemisk-analy-tisk väg bestämma limningshållfastheten har tills
vidare ej lyckats. Däremot hava en del acceptabla
metoder för denna egenskaps bestämning på rent
fysikalisk väg utarbetats. Bland dem, som sysselsatt
sig med detta spörsmål, har måhända R. Rissling
kommit längst. En utförlig beskrivning av de av Rissling
använda metoderna skulle dock taga för stort
utrymme i anspråk. Så mycket kan dock sägas, att
Rissling betjänade sig av trästycken av på förhand
bestämda dimensioner. Han sammanlimmade dessa
under fullt lika, bestämda förhållanden och uppmätte
sedan den kraft, som erfordrades för att åtskilja dessa
trästycken i kilogram. Genom att använda för
limningen lösningar av olika limhalt, kunde han även
draga en slutsats om hur stor vattenmängd som
erfordras, för att största hållfasthet vid limningen måtte
kunna uppnås. Han fann härvid den lämpligaste
vara: l1/2 del vatten på 1 del lim.
8. Bestämningen av limmets skumbildning sför måg a.
5 g pulvriserat lim får svälla i 40 cm3 vatten vid en
temperatur av 60° C. Då limmet övergått i lösning,
hälles limvattnet i ett graderat glas (3> 25 mm), och
utspädes med vatten till 50 cm3. Mätglaset, som är
försett med propp, ställes i vattenbad av 50°C, där
det får stå, tills att lösningen i glaset uppnått nämnda
temperatur. Mätglaset skakas därpå tills att skum-
bildningen nått maximum, varpå detsamma får stå.
Då limlösningens menisk nått 45 cm3, avläses
skumbildningen. Ett lim, som härvid uppvisar mindre än
25 cm3 skum, anses som gott. — Mången anser att
skumbildningen — och även med rätta — har mindre
betydelse, enär ett lim, som t. e. innehåller
äggviteämnen och kondrin, städse visar intensiv
skumbildning.
9) Gelatinering smassans fasthet. Denna bedömes
med en särskilt konstruerad apparat, vilken är
försedd med en liten tyngd, som intränger i det
gelatine-rade limmet. Inträngningen avläses på en på
apparaten anbragt skala. Fasthetsbestämningen enligt
denna metod giver ej någon absolut säker borgen för
limmets kvalitet, varför närmare beskrivning av
apparaten utelämnas. Denna apparat användes för det
mesta — om till verklig nytta vare osagt — i
limfabrikerna för kontroll av gelatineringsmassan, då
det gjutna limmet ännu befinner sig å gjutborden.
Naturligtvis måste gelatineringsfastheten bestämmas och
uppmätas under ständigt samma förhållanden; och
detta är, som varje tekniker vet, i
fabrikationsrummet självt omöjligt. — R. Rissling, V. Cambon, C. R.
Schmith m. fi. hava arbetat på att få fram en
användbar metod för bestämmande av limlösningars
gelati-nering, men hava ej lyckats.
Limmets ansvällninsgrad överensstämmer ej med
detsammas dryghet. Man kan utan överdrift säga, att
läderlimmet "tål" 25 % mera vatten än benlimmet —
härvid förutsättes uppnåendet av samma
limningshåll-fastighet av båda limsorterna. Den största
limnings-hållfastigheten för t. e. träslaget ek har befunnits vara
35 kg/cm2 (tvärskärningar mot tvärskärningar). Om
ett lim har god limningshållfasthet, äger detsamma
dessutom vanligen god gelatineringsförmåga.
INTRYCK OCH ERFARENHETER FRÅN EN STUDIERESA
I NORDAMERIKA VINTERN—VÅREN 1928 FÖR
STUDERANDE AV AMMONIAK- OCH
SALPETERSYREINDUSTRIERNA.
Av civilingenjör Erik Junker.
Den kemiska industrien i Förenta staterna uppgives
av ledande industrimän befinna sig i snabb
utveckling och sedan flera år pågå intensiva
experimentarbeten. På grund av svår konkurrens, särskilt från
tysk sida, iakttages den yttersta hemlighetsfullhet och
främlingar förvägras inträde. Vid vissa företag
drives hemlighetsfullheten så långt, att ingenjörer
från en av företagets fabriker icke få besöka en
annan företaget tillhörig fabrik. I allmänhet vägras
också upplysningar om fabrikationens storlek, ja,
även om produkterna, som tillverkas. Det har
därför på många ställen varit omöjligt att inhämta några
säkra upplysningar om fabrikerna och i de flesta fall
omöjligt att få tillträde.
I Förenta staterna finnas följande anläggningar
för tillverkning av syntetisk ammoniak.
Mathiesen Alkali Works, Niagara Falls, N. Y.,
byggd av Nitrogen Engineering Corporation, New
York, för en produktion av 10 à 12 short tons
ammoniak per dygn.
Commercial Solvents Corporation, Peoria, 111.,
byggd av Nitrogen Engineering Corporation, för
2 X 10 short tons per dygn.
Atmospheric Nitrogen Corporation, Syracuse, N. Y.,
vilken enligt uppgift skall arbeta efter en modifierad
Haber-metod, vid 100 atm tryck, och vilken påstås
tillverka 30 à 40 short tons per dygn, men enligt
officiella siffror i Department of Commerce i
Washington skall tillverka 65 tons per dygn.
Lazote Inc., Belle vid Charleston, W. Va, arbetande
enligt modifierat Claude system med 800 atm tryck
med ett flertal små enheter på sammanlagt 20 short
tons per dygn.
Pacific Nitrogen Corporation, Seattle, Wash., enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
