Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
Fig. 12.
eldas med kolpulver, som inblåses i motsatt ände
mot den, i vilken kalkstenen införes. Gaserna från
ugnarna utsläppas i fria luften, sedan de passerat
dammkammare för att förhindra luftens förorenande.
I samma byggnad som kalkugnarna äro krossar
och torkar för koksen samt en flusspattork inrymda.
För krossningen av koksen finnas två krossar
Kokstorkarna äro till antalet fyra, mindre än
kalkugnarna, uppskattade till dimensionerna 6 fot
diameter och c:a 90 fot långa. Eldning är avsedd att
ske med kolpulver som inblåses och förbrännes i
centrumhålet i torkens ena ände och den råa koksen
införes vid samma ände av torken. Koksen
fram-transporteras till krossarna och torkarna på
transportband. Flusspaten torkas i en tork av
dimensionerna 5’ <P X 20’ lång.
Den brända kalken från kalkugnarna passerar
roterande kylare, varefter såväl kalken som koksen
transporteras till en serie silos i en annan byggnad.
I silobyggnaden stå uppställda två rader silos, 5 i
varje rad, den ena avsedd för koks, den andra för
kalk. Under varje rad går ett transportband.
Material kan alltså utsläppas på vardera
transportbandet från alla silos i samma rad. I varje rad stå
fyra silos tätt tillsammans och äro försedda med
fasta spjäll, under det att den silo, som står närmast
upploppssidan i riktning mot karbidugnshuset är
placerad på något avstånd från de övriga och
utrustad med ett automatiskt spjäll. Transportbandet
vilar på höj- och sänkbara rullar på en balans, och
hålles i läge med tillhjälp av motvikter, utbytbara
för olika önskad framsläppning av material. Om
bandet erhåller för mycket material under passagen
under de fyra första silos så sjunker bandet ned och
ett spjäll i den sista behållaren stänges. På samma
sät-t öppnas spjället om bandet är för litet belastat.
På detta sätt kan önskad blandning av material
automatiskt erhållas. Sedan koks och kol blandats
framgår materialet på gemensamt transportband till
silos inne i ugnshuset.
I ugnshuset finnas 12 st. karbidugnar uppställda,
vardera avsedda för en belastning av 6 000 kW. Alla
ugnarna äro uppställda i en rad med tillförseln av
material från ugnens framsida från där befintliga
silos. Ugnarna äro alla lika och rektangulära med
måtten 13’ X 22’ X 9’ (4 meter X 6,4 meter X 2,75
meter), byggda av tegel utan plåtmantel och utan
järnbalkar. I ugnarna nedhänga tre rektangulära
elektrodpaket bestående vardera av 3 st. kol av
dimensionen 16" X 16" X 6’ 6". Ytan på elektroderna
blir alltså 48" X 16" (122 X 40,6 cm = c:a 5 000
cm2). Elektroderna äro placerade i linje, dock så,
att den mittersta elektroden är förskjuten fram mot
ugnens framsida, så att dess kant står 6" framför de
båda andra. Avståndet från centrum till centrum
av elektroderna är 43".
Strömmen ledes till elektroderna med tillhjälp
av till varje fas 16 st. kopparskenor 3/8" X 8".
Därifrån till varje fas 22 st. kablar, placerade efter en
cirkellinje och hållna åtskilda genom ett i knippet
inlagt klot av isolerande material, över själva
ugnen fram till elektroden ledes strömmen i ett
kopparrör med en yttre diameter av 10" och en inre av
81/2", se fig. 12. Detta rör är skarvat med en grov
delbar kopparhylsa, Elektrodhållaren är försedd
med tre byglar och elektroden hänger med de båda
yttersta byglarna upphängda i en järnbalk. I samma
järnbalk är även den fasta delen av kopparröret,
t-om är förenat med kablarna, upphängd. Hela
järn-balken kan höjas och sänkas med spel. Vid
elektrodbyten tillgår så, att en travers, som kan föras
efter hela ugnshuset, framkommer till ugnen. I den
mittersta av de tre byglarna på elektrodhållaren
ikrokas traversens lyftkrok, den delbara
kopparhylsan på tilledningsröret delas, elektroden lyftes något
av traversen, varefter de båda krökarna i
elektrod-hållarens yttre byglar lossas och elektroden blir fritt
hängande i traversen tillsammans med hållaren och
en del av kopparröret. Den nya elektroden inlyftes
på motsvarande sätt.
Kraften tillföres med primärt 12 000 voit och
nedtransformeras till 150 voit mellan faserna med
periodtalet 60 per sekund. Angående effektfaktorn
kunde min ciceron icke lämna någon uppgift.
Strömtätheten på elektroderna uppgår till c:a 5,8 amp/cm2,
om man förutsätter effektfaktorn == 0,8.
Karbiden tappas en gång på varje 45 minuter
genom ett tapphål, placerat mitt för den mittersta
elektroden, i tappgrytor av storleken 4’ X 6’ X 24"
(1 220 X 1 830 X 610 mm). Grytorna äro placerade
lösa på vagnar och transporteras ut till kylhuset med
tillhjälp av ackumulatorlok. Karbiden får där stå
kvar i grytan och kylas.
Efter avkylningen tager en travers hela grytan
och kör den fram till
krossavdelningen. Grytorna äro
på ena sidan försedda med
två hängslen. Framför
krossarna äro uppgjutna
plintar av betong, c:a 2,5
meter höga och på övre delen
försedda med två stycken
ingjutna järnskoningar, fig.
13. Traversen sänker
tappgrytan intill plinten,
varvid järnskoningarna gripa
fast i hängslena på grytan,
så att .denna blir hängande Fig.
/JiO ./210 ’»/O I
’0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
