Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
KEMI
75
pH-regulator och ett avkalkningsmedel, mestadels ett
ammoniumsalt, som salmiak med en tillsats av
pan-kreassaft, som huvudsakligen innehåller trypsin,
jämte små mängder av pepsin och lipaser. Wilsons
undersökningar hava klarlagt pyrningsprocessens
teori, som i all korthet omnämnts i inledningen till
denna paragraf. Hans undersökningar hava
möjliggjort vetenskaplig kontroll av en process som
säkerligen förorsakat garvaren mera besvär och större
ekonomiska förluster än alla andra förfaranden
till-sammantagna i lädertillverkningens svåra konst.
Huden är nu färdig för vegetabil garvning.
Blossen, avsedd att kromgarvas, måste dock först befrias
från karbonater och växlande alkalihalt genom
behandling med en stark syra i en ungefärligen
tio-procentig koksaltlösning, som motverkar överdriven
svallning av huden. Bättre uniformitet i hudens
pH-reaktion erhålles i surt tillstånd och möjlig
utfällning av kromsaltet med dess vittgående fatala
komplikationer undvikes genom den s. k.
pickel-proces-sens utförande.
Vegetabil garvning.
Genom garvningen överföres den lätt förruttnande
huden i en beständig produkt, läder. Läder må
definieras som en animalisk produkt, vilken vid
inläggande i vatten och efterföljande torkning bibehåller
sin mjukhet och smidighet, och vilken motstår
förruttnelse och vid kokning med vatten ej förvandlas
till lim.
Upptäckten av den vegetabila garvningen, varvid
vattenextrakt av bark, trä, blad och frukter, som
innehålla tanniner, tjäna som garvmedel, tillskrives en
viss kinesisk kejsare Schingfang. Hos de gamla
egyptierna fanns en högtstående vegetabil
garv-ningskonst, varav prov finnes i British Museum.
Ett hudstycke, nedlagt i en sådan tanninlösning,
antager en brunaktig färgton, och så småningom visar
hudstycket växande motståndskraft mot högre
temperatur och bakterieinverkan. På grund av
tan-ninernas låga dispersitetsgrad är deras
diffusionshastighet relativt ringa, och för en fullständig
genom-garvning av en kohud t. e. fordras i regel en period
av från tre till fyra veckor.
Tanninernas kemi är intressant både från organisk,
kolloidal och fysikaliskt-kemisk ståndpunkt. Emil
Fisher och hans lärjunge K. Freudenberg hava
ingående sysselsatt sig med den organisk-kemiska sidan
av problemet, och välkänd är deras syntes av en
isomer till det kinesiska galläppletanninet, en
penta-m-digalloyl-ß-glykos. Problemet om de mera
komplicerade tanninernas sammansättning och struktur är
ännu långt från sin lösning. Antagligt är dock, att
ännu mera betydelsefulla resultat i garverikemiskt,
hänseende äro att vänta från kolloidkemiska
utredningar av dessa polydispersa systems
dispersitetsgrad och omvandlingar, rollen av ickegarvämnen
osv. Fysikaliskt kemiska data rörande partiklarnas
potentialdifferens, dess relation till pH-värdena äro
också av nöden, innan försök till en vegetabil
garv-ningsteori hava de nödiga förutsättningarna,
I det pH-område som kommer till användning vid
garvningen äro tanninpartiklarna negativt laddade
under det att hudsubstansen vid dess pH-värden
(< 5) uppbär positiv laddning, vilken visar minimum
vid kollagenets isoelektriska punkt, pH =5, och ma-
ximum vid den maximala svällningspunkten eller ett
pH av 2,4. Enligt den Procter—Wilsonska teorien
har denna potential sitt ursprung i den olika
jonfördelningen mellan hud och lösning. Enligt denna
åskådning skulle garvningsförloppet i sitt första
skede bestå i en neutralisering av två motsatt
laddade system, varvid tannin-kollagenkomplexet bildas.
Tanninet bindes med tillhjälp av de basiska
protein-grupperna, och reaktionen skulle således vara delvis
analog till den mellan en svag syra, tanninet, och en
svag bas, kollagenet. Denna åsikt styrkes av det
faktum att vegetabil hud har mindre
föreningsförmåga med syror jämfört med hud före garvningen.
Vidare visar den garvade huden en isoelektrisk punkt
av ungefär fyra, varemot hudens isoelektriska
tillstånd ligger i pH-området från fem till sex. Hudens
deaminisering leder också till nedsatt
föreningsförmåga för tanniner. Alla dessa observationer tyda på
en inaktivering av basiska proteingrupper genom
vegetabil garvning. Undersökes beständighetsgraden
hos vegetabilt läder till vatten, så finner man, att
största delen av de bundna garvämnena praktiskt
är irreversibelt bunden, en annan del mycket löst och
en avsevärd del relativt stabilt. Möjligen står detta
i samband med förekomsten av åtminstone tre olika
slags av tannin-kollagenkomplex. Den irreversibelt
bundna fraktionen är troligen en
primär-valens-för-ening, den parten, som visar mellanstabiliteten må
uppfattas som en molekylförening och den ytterst lätt
fasthållna delen som en adsorptionsförening.
Freudenberg har påpekat med vilken lätthet relativt
stabila molekylföreninger bildas mellan kvävebaser och
fenoler. Denna fas av läderbildningens
reaktionsmekanism förtjänar större uppmärksamhet än vad
som hittills kommit densamma till del. Nyare
undersökningar i föredragandens laboratorium tyda på
att det reaktionsförlopp som den Procter—Wilsonska
teorien fordrar med potentialdifferensen som
utslagsgivande faktor, ej utgör en av de principiella
reaktionerna. pH-inflytandet vid vegetabil garvning
synes i stället huvudsakligen bero på de
förändringar hudsubstansen genomgår kemiskt och fysiskt,
såsom aktivering, jonisation, peptisation och
hydrata-tion. Behandlas hudstyckena först med buffertlösningar
av olika pH (1—14) och sedan med en efterföljande
process för att återföra dem till isoelektriskt tillstånd,
så finner man vid garvning av de olika hudstyckena i
samma lösning att den grafiska kurvan för den bundna
garvämnesmängden visar en slående likhet med
kurvan som representerar kvantiteten bundet garvämne
som en funktion av garvlösningens pH-värden vid
försök med hudstycken utan någon förbehandling. Vår
kännedom rörande de vegetabiliska garvämnena och
vegetabilgarvningens mekanism är ännu ytterst
bristfällig och ett jungfruligt fält för framtida forskning.
Kromgarvning.
Kromgarvningen som industri tillhör de senaste
fyrtio årens utveckling. Lättare hudar och skinn
avsedda för ovanlädersförbrukning kromgarvas nu för
tiden uteslutande. Det garvande kromsaltet utgöres
i allmänhet av basiska kromsulfater, vilka erhållas
genom neutralisation av kromalun eller genom direkt
reduktion medelst kolhydrat som glykos eller socker,
svaveldioxid eller sulfitföreningar av en blandning av
natriumbikromat och svavelsyra i sådana proportioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
