Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
från hydroxo-föreningar till Ol-salter och
understundom O-salter och omvänt, 01- och O-gruppernas
motståndskraft mot syror och därmed hydrolysekvilibritet
är till stor del bestämd av acido-gruppernas affinitet
för kromatomen ("Heftintensität"). Man finner att ju
större denna bindningsintensitet av acidogrupperna
är, desto lättare uppbrytes bryggan. Kromhydroxiden
är således inert, närmast följa nitrat och klorid och
sist i raden oxalat och tartrat, de intensivt
komplexbildande, anjonerna. De olika syreradikalerna kunna
grupperas i följande serie, uppvisande tilltagande
affinitet för Cr-kärnan.
NO, < Cl < S04 < HCOO < CH3 COO • < P04 <
OCOCHOH
< C2 04 < !
OCOCHOH
Denna serie representerar också 01-bryggornas
avtagande beständighet mot syror. Förolade oxalater
uppbrytas således ytterst lätt, under det att nitratets
01-bryggor ytterst litet påverkas av H-joner.
01-saltets beständighet i det senare fallet leder till
bildning av högmolekylära produkter i basiskt tillstånd,
olämpliga för garvning, då inga fria hydroxogrupper
med fria restvalenser förefinnas, och vidare eftersom
kromsaltets diffusionsförmåga genom hudstrukturen
blir avsevärt nedsatt genom dessa för långt gående
agglomerationsprocesser. Troligen står denna
oxa-latens större reaktionsbenägenhet i samband med
valensfördelningen i kärnan och synbarligen tager
oxalatoresten betydande valenskrafter i anspråk, så
att endast en relativt obetydlig del lämnas kvar för
01-bryggornas bildning. I basiska nitrat förekomma
inga acido-grupper. och därför förefinnes en
betydande affinitet för bildning av 01-föreningar,
varigenom deras stora beständighet är förståelig.
Denna syreradikalernas olikhet i
komplexbildnings-affinitet spelar en framträdande roll ej endast vad som
rör inter- och intramolekylära valensförändringar och
molekylära omgrupperingar utan är också
bestämmande för kromföreningens lämplighet som
garvmedel. I fråga om kromsulfaterna förefinnas en del
sulfat i den inre sfären (sulfato-grupper).
Acido-komplexens bildning underlättas och förhöjes med
högre basicitet, temperatur och koncentration, också
vid närvaro av vissa neutralsalter, särskilt då
sulfater. Genom syregruppernas inträngning i kärnan
förhöjes också förolningstendensen. Jämförande
undersökningar beträffande hudens och permutiters
förhållande till kromsulfater hava tydligt demonstrerat
betydelsen av sulfato-gruppernas närvaro och också
lagt i dagen vissa slående analogier mellan huden
och den jonogent reagerande permutiten å ena sidan
och kromsalter å den andra sidan. Dessa frågor
rymma en mångfald av teoretiskt ytterst värdefulla
problem, men av sådan speciell läggning att dess
behandling inför ett sådant forum av icke fackmän som
detta ej gärna är möjlig. I kromkloriderna, som
ur-sprungligen kommo till användning i det av Dennis
patenterade förfarandet, förekomma endast små
mängder kloro-grupper. Detta i förening med
vittgående inaktivering av hydroxo-grupper genom
01-bildning och de basiska kloridernas ofullkomliga
jonisering är troligtvis orsaken till kromkloridernas
mindervärdighet som garvmedel jämfört med
kromsulfater.
När huden kommer i beröring med en lösning av
basiskt kromsulfat, bestående av ett flertal mer eller
mindre förolade mera basiska sulfatkomplexer i
joniserad och molekylär form och den genom
hydro-lysen frigjorda svavelsyran, upptages den senare
begärligt av huden. Denna i egenskap av amfotär
binder också de katjoniska kromkomplexen och
molekylaggregaten. Många observationer tyda på att
bindningen av kromkomplexen sker till en del åtminstone
med tillhjälp av hudproteinets sura grupper, framför
allt karboxylgrupperna, under det att svavelsyran
förankras vid proteinets basiska grupper. De båda
principiella komponenterna bindas således vid
hud-substansen oberoende av varandra. Men
reaktions-dynamiskt visa de dock ömsesidigt beroende av
varandra, då den i garvningen "aktiva" kromföreningen
står i jämvikt med den fria syran. Nedsattes eller
besättes dess förankringsställen, blir således
resultatet en förminskning, i kromupptagandet i trots av
närvaron av samma sura prøteingrupper som i den
ursprungliga hudsubstansen.
Vissa betänkligheter kunna framkastas gentemot en
sådan uppfattning av kromets bindning vid sura
proteingrupper, då dessa system i allmänhet visa
pH-värden i regionen från 2,5 till 3,5 och således vid ett
konsekvent genomförande av stöckiometrisk
proteinkemi, kollagenet vid dessa pH-värden, avsevärt på
den sura sidan av dess isoelektriska punkt, måste
aktiveras som en katjon och ej förekomma anjoniskt
som denna åskådning till synes fordrar.
Förekomsten av proteinet i "Zwitterionform" (Bjerrum) skulle
dock möjliggöra en sådan bindning, särskilt då
endast en ringa aktivering av kollagenet som syra
erfordras, då krom-kollagenkomplexet är ytterst
olösligt. Troligtvis sammanhänger dock
reaktionsförloppet med restvalensverkningar och kromets
utpräglade komplexbildande tendens. En ren
primär-valensbindning i kromupptagandet leder ej till
verklig garvning, utan denna måste kompletteras med
restvalensverkan. Under vissa förhållanden
förefaller det som om kromsaltet endast bildar en
molekylförening. Polypeptidgrupperna synas därvid
fungera som bindningscentra. Restvalensverkan från
dessa grupper till kromkomplexets hydroxo-grupp
eller kromatomen är också en möjlighet vid bindning
av kromkomplexet vid de sura proteingrupperna, som
en samverkande faktor. Garvningsintensiteten,
enklast och vanligtvis registrerad genom kokprovet,
dvs. produktens motståndskraft mot kokande vatten,
är antagligen till stor del beroende på stabiliteten av
dessa inre komplexsalt. Åsikten om att en inaktivering
av de sura proteingruperna sker vid garvning med de
vanliga katjoniska kromsalterna stödjes av data, som
visa, att kromgarvning leder till en förskjutning av
den iso-elektriska punkten mot högre pH-värden, till
kvantiteten ungefär 2 pH-enheter. Vidare besitta
kromkollagenkomplexen större föreningsbegär till och
bindningsförmåga för sura färgämnen, syror och
tanniner än kollagenet i ogarvat tillstånd. Dessa
föreningar reagera dock med all sannolikhet medelst de
basiska proteingrupperna. En uppbrytning av inre
kompenserade system (Bjerrum) genom
kromkomplexens bindning borde väntas leda till större
reaktionsförmåga för de basiska grupperna, som
gradu-ellt ökas. Bindningen av alkalier är avsevärt
nedsatt. I färdiggarvat läder förekommer den analytiskt
givna svavelsyran huvudsakligen som bunden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
