Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
antal barr vedskolningar och likaså ett flertal
löv-vedskolningar med kölnor. De flesta av dessa fabriker
i Förenta staterna förarbeta ju som bekant ej träsyra
annat än på metanol. Tillfället försattes emellertid,
och de kanadensiska karbidverken fingo sin stora
ehance.
I och med den syntetiska metanolens uppträdande
på marknaden har den sista möjligheten att erhålla
någon större profit på de ur träsyran uttagna
produkterna svunnit, och en grundlig revision av de gamla
metoderna blivit en nödvändighet. Frågan är om inte
en smula tidigare konkurrens skulle hava varit
särdeles välgörande, då man tidigare tvingats att
allvarligare behandla hithörande problem och den där tanken,
att ättiksyra och metanol är träkolarens speciella
gebiet, aldrig existerat.
Vad kostar det för närvarande att ur träsyran
framställa ättiksyra över kalciumacetat, om jag bortser
från värdet av den i träsyran ingående ättiksyran?
Räknar jag med en fabrik om minst 200 kbm kolved
per dygn ligger den rena framställningskostnaden per
kg 99 %-ig ättiksyra mellan 27—30 öre, och fördelar
jag då kostnaden så, att på
100 kg ättiksyrad kalk kommer kr. 6: —
70 kg svavelsyra .............. „ 6: —
Framställningskostnad ........ „ 4:25
kr. 16:25
Härur erhållen ättiksyra kalkylerad som 100 %-ig
utgör 58 kg, vilket omräknat i pris per kg ättiksyra
blir 28 öre.
Jag har velat framdeducera denna siffra för att
sedermera ha en jämförelsepunkt för
framställningskostnaderna vid andra metoder, som är oberoende
av den övriga delen i kolningsanläggningens ekonomi.
Tager jag däremot kolningsanläggningen
tota-liter till utgångspunkt för en kalkulation av
kalciumacetatets resp. ättiksyrans självkostnadspris, får jag
givetvis siffror av mera allmänt intresse. Det är
emellertid synnerligen vanskligt att upprätta en dylik
kalkyl, då förutsättningarna i olika länder äro så
olika. Som Förenta staterna producerar c:a 75 %
av världsmarknadskvantiteten acetat, har jag för att
få en gränssiffra utfört en kalkyl på
självkostnadspriset hos kalciumacetat för en relativt stor
amerikansk kolugnsanläggning arbetande under ganska
ogynnsamma betingelser. Fabrikens storlek är
beräknad till 350 kbm blandad lövved per dygn samt hava
följande förutsättningar gjorts:
Vedpris ................kr. 6: 50 per kbm
Stenkolspris ––––„ 21:— per ton (5—5,50 doll.)
Kalkpris ..............„ 45:— per ton
Arbetslöner ________„ 18:— per dag (4,5—5,0 doll.)
All tjära kalkylerad som bränsle.
Försäljningspris å råmetanol och träkol efter
amerikanska noteringar.
Med dessa förutsättningar kommer
självkostnadspriset på acetatet att bliva 18 öre per kg. Denna
siffra får man anse som mycket hög, och som jag nyss
nämnde representera ett ogynnsamt läge.
Motsvarande pris på ättiksyra skulle bli c:a 46 öre per kg.
Varför man ej slagit in på en direkt koncentrering
av den utspädda ättiksyran genom en noggrann
fraktionerad destillation är säkerligen för de flesta bekant.
Beräknas t, e. den teoretiska värmeförbrukningen för
att i ett kontinuerligt system framställa 1 kg
koncentrerad ättiksyra ur en 8 %-ig råsyra åtgå 23 500
Gal eller c:a 40 kg ånga. Vore det tekniskt möjligt
att utföra destillationen, får man väl räkna med en
ångförbrukning av minst 50 kg. Svårigheten att
ättiksyrefritt avdestillera vattnet framgår för resten
tydligast, om man studerar kurvorna för de
korresponderande vätske- och gasfaserna i systemet
ättiksyravatten. Det framgår då omedelbart, att ett
synnerligen ogynnsamt jämviktsförhållande för de bägge
faserna är rådande, och att en separation av de bägge
komponenterna genom destillation blir svår. Det
gamla acetatförfarandet ställer sig jämfört med en
dylik koncentrationsmetod både mera ekonomiskt och
enklare att utföra.
Efter denna orientering kommer jag att ingå på
några av de metoder, som under senare år utarbetats
och i större skala försökts för att möjliggöra en mera
ekonomisk utvinning av den i träsyran ingående
ättiksyran.
Brewster-processen.
I Amerika igångsattes omkring 1924 en del
försök att utextrahera ättiksyran med lågkokande
lösningsmedel som eter och ättiketer. Försöken
resulterade i den s. k. Brewster-processen, sedermera
utvecklad och förbättrad av E. B. Badger & Sons Co.
Processen har utformats till en kontinuerlig
extraktion enligt motströmsprincipen, ocli den av Mc
Alee-nan Corporation patenterade apparaturen för
defeno-lering av koksverkens ammoniakvatten upptogs.
I botten på en vertikal extraktör insprutas i
finfördelat tillstånd lösningsmedlet, som sedermera
passerar i fin form upp genom vätskan utlösande
ättiksyran. Lösningen påmatas toppen. Genom en sådan
anordning ernås två mål, dels minsta möjliga mängd
lösningsmedel för att ernå en given ändpunkt av
extraktion, dels ett minimum av mekanisk kraft för
agitering.
Undersöker man jämviktsläget av eter-utspädd
ättiksyra, finner man, att vid sammanskakning av
lika volymer c :a 62,5 % av ättiksyran finnes i
vattenlösningen och 37,5 % i eterlösningen. Tager man 2
vol. eter och 1 vol. ättiksyrelösning kommer
jämviktsläget att ligga vid 42 och 58 % ättiksyra i
resp. vatten och eterlösning. Vid en
motströmsex-traktion av nyss nämnda slag skulle således en
fullständig extraktion av ättiksyran erhållas vid en
påmatning av en dubbel mängd eter mot träsyra.
Den största svårigheten med en eterextraktion är
extraktionsmediets låga kokpunkt och eldfarlighet,
som gör, att systemet måste arbeta praktiskt taget
slutet. Likaväl göres förluster i eter vid de många
destillationerna. Även en del okondenserbara eller
åtminstone relativt svårkondenserbara gaser upptages
av etern, så att förlagen då och då måste gasas av
med ty åtföljande eterförlust. En annan nackdel
med eter är dess egenskaper att resp. lösa ocli lösa
sig i vatten. Eter löser ju som bekant c:a 1,5 %
vatten och kan således efter eterns avdestillering en
råsyra av max. 65—70 % erhållas. Vidare avgår det
extraherade vattnet med 6—8 % eter, som även
måste återvinnas. I det här sammanhanget skall
jag också påpeka, att de extraktionsmedel, som kunna
komma i fråga för en ättiksyreextraktion, endast äro
ämnen med syre i molekylen eller också vissa klor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
