Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
9 nov. 1929
ca 7 cm över viraduken, varefter avloppskranen
öppnades, varigenom den ovanför plåten befintliga
massa-uppslamningen måste passera genom hålen i plåten.
På samma sätt formades arken 56 b. Dessa ark visa
en påtagligt större jämnhet med hänsyn till
hållfastheten hos de olika kvadranterna än övriga försök i
denna tabell.
Försöken 57 a och b äro ävenledes utförda på
samma sätt som 55 c, varvid dock använts en annan plåt
med 196 symmetriskt anbragta hål med en diameter av
10 mm. Även dessa ark, av vilka 57 a äro enkelark
och 57 b duplexark, visa större jämnhet än arken
tillhörande försöken 53 och 54.
De utförda försöken visa, att särskilt en insats i
deckellådan av en perforerad plåt och avtappning av
massan genom plåten medför en förbättring av
jämnheten i arkens hållfasthet i olika delar av samma ark.
Denna anordning vidlåder emellertid en olägenhet,
som gör den olämplig vid praktiskt arbete. När
vattnet avtappats och arket bildats på viraduken kan det
nämligen icke utan stora svårigheter undvikas, att
vattendroppar falla ner från plåten på arket,
varigenom detta lätt blir fullständigt förstört.
Anmärkningsvärd är även den stora skillnaden
mellan medelavslitningslängden pr ark, vilken i vissa fall
uppgår ända till ca 6 %. Denna skillnad överskrider
i många fall avsevärt 3 ^ A® + Aj där Aj och A2
är lika med spridningen i avslitningskraften.
Skillnaden måste därför bero på verklig olikhet i arkens
hållfasthet och icke på fel i
hållfasthetsbestämningarna. De utförda försöken gör det i hög grad
sannolikt, att denna påvisade skillnad mellan olika ark är
helt och hållet beroende på fibrernas olika orientering
i arken med hänsyn till deras längdriktning. Härav
framgår även att formningen av ark, som äro
praktiskt sett lika med avseende på sådana
hållfasthets-egenskaper där fiberriktningen är av betydelse, är ett
mycket svårt problem.
Vid samtliga de försök, som återfinnas i tabell III,
användes en konisk utspridare under
avtappnings-löret från massabehållaren. I denna massabehållare
funnos dessutom icke de två breda längsgående
plåtremsorna, som hindra massans rotation i behållaren
vid omröringen. Vid avtappningen kunde därför
111
tydligt iakttagas en viss roterande rörelse hos
massa-uppslamningen. För att upphäva denna och
därigenom ernå en mera asymmetrisk fördelning av
fiberriktningen i arken insattes dels de förut nämnda
längsgående plåtremsorna i massabehållaren och dels en ny
spridaranordning under mynningen på avloppsröret
från behållaren. Denna nya spridaranordnings
utseende framgår av fig. 10.
Det hade vid föregående försök visat sig, att
luftblåsor lätt samlade sig under viraduken i arkformen
före vattnets avtappning, varigenom fläckar av tunna
ställen uppkommo i arken. Dessa fläckar kunna
undvikas antingen därigenom att behållaren under
viraduken icke fylles med vatten helt upp till viraduken,
varigenom en luftkudde erhålles närmast under hela
viraduken istället för enstaka luftblåsor, eller också
därigenom att behållaren fylles fullständigt med
vatten ända upp till viraduken, så att inga luftblåsor
förefinnas under densamma. För att utröna, om det
förstnämnda förfaringssättet är användbart, utfördes en
serie jämförande försök med och utan luftkudde under
viraduken. Resultaten återfinnas i tabell IV. Av dessa
försök framgår, att båda förfaringssätten leda till
samma resultat. (Forts.)
LITTERATUR
BokanmSlan.
The corrosion of Metals, I, av professor Wilhelm
Palmær, 1. V. A:s handlingar nr 93, 347 sid., (1929).
Pris kr. 20: —.
Denna första del av det monumentala arbete, som
prof. Palmær företagit sig att publicera, handlar om de
allmänna teorierna för korrodering av metaller. Den
andra delen, som snart väntas utkomma, handlar om
speciella undersökningar angående upplösning av
metaller under det att den tredje delen omfattar den
speciella teorien för järnets röstning.
Innan jag går in för att söka referera denna första
del, vill jag, med det alldeles färska helhetsintrycket
efter genomläsandet av boken göra några uttalanden.
Den fasta, höga grunden till ett ståtligt monument
är lagd. Denna grund är förebildlig för alla dem, som
vilja söka bli byggherrar inom vetenskapens
tempelgård. Varje sten i byggnaden är fast fogad till sin
omgivning, varje del har sitt ändamål att fylla och det
hela bildar den fasta grund, på vilken man med full
tillförsikt kan bygga vidare. Det finns icke några
provisoriskt uppbyggda delar, som efter någon tid kunna
tänkas ge vika, dålig puts har icke fått dölja ett dåligt
byggnadsmaterial. Man får följa uppbyggandet från
grundstenens läggning, tills grunden står färdig och kan
för varje ny sten själv övertyga sig om dess goda
beskaffenhet och om hur väl den passar och om hur gott
den muras in med de andra.
En sällsynt klar framställning parad med i detalj
återgivna försöksresultat gör boken till, vad jag i bild
sökt återge här ovan. Dess bredd kanske förefaller
många väl stor, dess karaktär av kompendium onödig.
Det har icke stört mig, jag har med tacksamhet låtit
min professor tala och njutit av hans klarhet och
skicklighet i att begagna sig av erhållna resultat.
Rent generellt visar även detta arbete en annan sak,
och det är resultatet av det förändrade studiearbetet vid
Tekniska högskolan. Handhaves ledningen av en
vetenskapligt skicklig och intresserad man, har han i det
förändrade systemet, som fordrar ett självständigt större
arbete, som klimax av studierna, en utmärkt möjlighet
till noggranna specialundersökningars utförande och
större möjligheter än tidigare att få dessa fortsatta,
KEMI
Fig. 10. Spridaranordning använd till försöken
nr 58 till och med nr 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
