Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FEBR. 1929
MEKANIK
15
oförändrad upp till 20 kg avdunstning pr m2 och tim.
Vid 31 kg har den dragits genom 81.3 %, vilket värde
erhölls vid besiktningsprovet och vid 45 kg har det
vid provet erhållna värdet höjts med 3 %.
Höjningen 3 % vid 45 kg avdunstning motiveras
dels av undersökningen hos verkningsgradsändringen
vid proven under olika halvtider, dels av de i prof.
T. Lindmarks bok "Ångpannor" återgivna
resultaten av prov med pannor, avställda under viss tid av
dygnet.
Liknande prov och med liknande resultat hava
utförts av Eberle1. Darmstadt, samt av Praetorius2,
Berlin.
Kurvan för avgasvärmet har bibehållits oförändrad
och återstoden av korrigeringen har hänförts till
strålning och oförbränt.
Fig. 6. Avdunstning, tillfört och i ångan
tillgodogjort värme.
Fig. 6 är endast en omarbetning av
verkningsgrads-kurvan, fig. 4, men ger måhända en klarare bild av
sambandet mellan avdunstning, förbrukade och
tillgodogjorda värmeenheter. Vid 100 % verkningsgrad
skulle kurvan för tillgodogjorda värmeenheter
sammanfalla med 45°-linjen.
Ur denna kurva erhålles även en föreställning om
kolförbrukningen vid en panna varmhållen med
myrfyr.
Exempel:
Vid en avdunstning av 26 kg pr m2 och tim.,
punkt I, behöver uppoffras 11400 000 v. e. pr tim.
= 1 900 kg kol av 6 000 v. e., punkt II, och härav
tillgodogöres 9 300 000 v. e., punkt III.
Fig. 7. Ångtemperatur efter överhettaren samt ångans
fuktighetshalt före överhettaren.
Av kurvan för ångtemperaturen framgår, att denna
varierar rätt mycket vid olika belastning. Man hade
väntat, att vid den placering, som överhettaren
erhållit, variationerna skulle vara mindre.
Kurvan över ångans fuktighetshalt före
överhettaren visar, att fuktighetshalten är lägre, än som
vanligen antages, och ökar med stigande belastning. Att
fuktighetshalten var så låg, torde bero på den tidigare
omnämnda konstruktionen med två domar. Den låga
fuktighetshalten förklarar även i viss mån
temperaturstegringen hos ångan vid högre belastning. I
litteraturen3 har framkommit mot varandra stridande
åsikter om ökning eller minskning av fuktigheten vid
stigande avdunstning. Av kurvan framgår, att vid
ifrågavarande pannor ångans fuktighet ökar med
belastningen.
Fig. 8. Eldstadstemperatur och avgastemperatur.
Kurvan för eldstadstemperaturen visar, att vid hög
belastning å pannan temperaturen uppgår till 1 450
à 1 500° C, vilket kan anses väl högt. Med större
direkt bestrålad eldyta skulle temperaturen blivit lägre,
men med en sänkning av temperaturen i eldstaden
skulle den goda verkningsgrad, som erhållits vid
proven ända ned till 5 kg avdunstning pr m2 och tim..
1 Archiv für Wärmewirtschaft und Dampfkesselwesen, 1928,
sid. 133.
2 Die Wärme, 1P27, sid. 167.
3 Friedrich Münzinger : Die Leistungssteigerung- von Gross-
dampfkesseln, sid. 83.
HO <iS
FtVDUHSTNiHC. Kf/n’iTin
Fig. 8.
knappast uppnåtts. Den ökning, som skulle hava
erhållits i verkningsgrad å själva pannan, hade troligen
icke uppvägt den försämrade
förbränningsverkningsgraden.
Visserligen hava svårigheter visat sig med
murverket, men detta torde mindre bero på den höga
temperaturen än de häftiga temperaturvariationer, som
uppstå vid uppeldning och särskilt vid avställande av
pannor vid driftens slut. En del prov pågå för
närvarande vid verket med olika material för olika
platser i eldstaden, och hittills erhållna resultat tyda på,
att de nämnda svårigheterna med murverket kunna
övervinnas relativt billigt. Det torde här vara av
intresse att beröra formeln för eldstadstemperaturen:
7 A)4 „ /M1
v
B - Wn — C
t„
<P ■ FR
Q ■(
\100/ \100/
<p
Fl
Tx
T2
Q
tj — eldstadstemperatur °C,
t0 = temperatur å ingående förbränningsluft °C.
rj = förbränningsverkningsgrad.
B — bränslemängd, kg/tim..
W„ = eff. v. v.,
C = strålningskonstant.
= ideell vinkelkoefficient,
= rostyta, m2,
= eldstadstemperatur = tj + 273.
: temperatur å vattenberörda eldytan =°C-p273.
= rökgasmängd, kg/tim..
= rökgasens specifika värme.
Med C 4,93, Fr = 16,1 och de uppgifter, som finnas
å fig. 5, fig. 8 samt protokoll för värmebalanser, kan
<p beräknas för varje prov. De uträknade värdena å
fp äro inlagda å fig. 8 och medelvärdet är 0,35. Den
största avvikelsen från detta värde har erhållits vid
den lägsta belastningen, där även de största
svårigheterna att bestämma eldstadstemperaturen
förefinnas. Värdet å q? är ju beroende av eldstadens
utformning och varierar med denna, men torde i de
flesta fall räknas med ett högre värde än
ovanstående. Vid de vid Värtaverket utförda
beräkningarna har cp med tillhjälp av Münzingers metod1
uppskattats till 0,5, vilket alltså var för högt.
i Friedrich Münzinger : Die Leistungssteigerung von
Grossdampfkesseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
