Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
16 FEBR. 1929
vid endast högre belastning på sätt som ing. G. utfört;
justeringen måste utföras så, att en kontinuerlig
förlustkurva erhålles ända från tomgång till högsta last
(eller om diskontinuitet föreligger med motivering av
densamma).
För uppritning av en rättvis summaförlustkurva skulle
ytterligare några provpunkter erfordras och jag vågar
därför uttala min förhoppning om, att ing. G. ville
utöka sin artikel i sådant syfte.
Carl-Erik Nilson.
Enär jag välvilligt blivit satt i tillfälle att taga del
av civilingenjör Nilsons inlägg angående
"ångpanneanläggningen vid Värtaelektricitetsverket", torde det
här vara lämpligt att något beröra de synpunkter, vilka
framförts.
Ing. Nilson framhåller först verkningsgradskurvans
otroligt flacka förlopp. Beträffande denna sak må först
framhållas, att i årets första nummer av Mekanik, sid.
12, "värmebalans för panna med smidesjärnseconomiser",
framhålles noggrannhetens beroende av provtidens längd.
Vill man närmare beröra denna sak, är det tydligt, att
belastningens storlek och provtidens längd hava ett stort
inflytande, huvudsakligen på posterna "tillfört värme"
och "kg alstrad ånga". Olikhet i å rostmattan befintlig
kolmängd samt vattenstånd i pannan vid provets början
och slut kan vid låg last och kort provtid hava en rätt
stor inverkan på provpunktens noggrannhet. Vid
provens utförande har uppmärksamheten varit riktad härpå,
men vid de två lägsta belastningarna torde icke allt för
stora avvikelser i dessa båda avseenden kunna medföra
ett möjligt fel i pannverkningsgraden på c:a 2 %, vilket
möjliga fel dock obetydligt skulle inverka på
verkningsgradskurvans flacka utseende. För att samma
noggrannhet skulle hava erhållits vid de två lägsta
prov-punkterna, som vid de högre, hade erfordrats en provtid
av minst 24 timmar, vilket var svårt att ordna. Vid
inritandet av verkningsgradskurvan i förhållande till
provpunkterna hade undertecknad även känslan av, att
verkningsgradskurvan icke kunde förlöpa alldeles som
punkterna visade, varför vid inläggandet av denna kurva
någon hänsyn tagits härtill. Metoden att uppgöra en
summaförlustkurva synes vara mycket god, och hade
undertecknad tänkt på denna sak, hade detta ju icke kunnat
inverka på provpunkternas läge, men möjligen något på
den inritade kurvan.
Ing. Nilson framhåller i punkt:
1) Summaförlustkurvan visar en tomgångsförlust = 0.
Detta gör den, om man använder de i tabell 2
erhållna värdena, men icke om man uppritar
förlustkurvan med hjälp av den inlagda
verkningsgradskurvan och utdrager denna till tomgång.
3) I denna punkt framhålles att justering av
verkningsgradskurvan måste ske kontinuerligt från tomgång
till högsta belastning, om ingen diskontinuitet
förefinnes. Vid provpunkten 5,6 kg avdunstning
förefinnes diskontinuitet, i det att vid denna belastning den
för förbränningen erforderliga luften utgöres av
enbart läckluft. Vid ännu lägre belastning har man
därför icke möjlighet att sköta eldningen ekonomiskt.
Om man går till verkningsgradskurvan fig. 5, utgör
denna ett försök att åstadkomma ett slutresultat, som
troligen erhålles lättare och tillförlitligare enligt
metoden med summaförlustkurva.
Metoden kan dock icke i detta fall användas ned till
tomgång enligt vad ovan framhållits angående
diskontinuitet vid lägsta provbelastningen. Använder man
ändock denna metod och utdrager summaförlustkurvan,
erhållen ur verkningsgradskurvan fig. 5, ned till
tomgång, erhålles här en tomgångsförlust av c:a 200 000
v. e. pr tim., detta alltså under förutsättning, att
eldningen kan skötas ekonomiskt vid tomgång.
Å fig. 6 hava uppgjorts kurvor för att erhålla ett
bekvämt samband mellan avdunstning, förbrukade och
tillgodogjorda v. e., och tomgångsförbrukningen har här
angivits till 70 kg kol pr tim., svarande mot 420 000 v. e.
pr tim. Denna siffra är ju ungefärlig, men torde icke
avsevärt skilja sig från den verkliga. I andra numret
av Mekanik sid. 20 har denna siffra framförts och även
hänvisats till vanligt driftförsök utan särskild kontroll,
vilket gav 90 kg pr tim., vilken siffra dock troligen går
att justera något nedåt.
Ett tomgångsprov är ju lätt att anordna, men att
utföra nya verkningsgradsprov vid de två lägsta
belastningarna och i synnerhet vid ännu lägre belastning, utan
att utöka provtiden till minst ett dygn, torde icke lämna
avsevärt bättre resultat än de redan erhållna.
F. H. Gustavsson.
BERÄTTELSE ÖVER SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGENS
AVDELNINGS FÖR MEKANIK VERKSAMHET
UNDER ÅR 1928.
Sammanträden.
Avdelningen har under år 1928 sammanträtt 8 gånger,
därav till ordinarie sammanträden den 17 jan., 21 febr.,
20 mars, 17 april, 25 sept. och 11 dec., till vårmöte den
25 maj på Fjäderholmarna efter besök vid
Banankompaniets mogningsanläggning samt Frihamnen och till
årsmöte den 27 okt., på grund av väntad
publiktillströmning delvis hållet på Tekniska högskolan. De ordinarie
sammanträdena ha alla förlagts till föreningslokalen och
åtföljts av samkväm, vilket vid decembersammanträdet
hade formen av Luciafest, på traditionellt sätt anordnad
av ceremonimästaren.
Intresset för avdelningens sammanträden har att
döma av anslutningen fortfarande varit gott. Sålunda
uppgick deltagareantalet i årsmötet till ca 300 och har
vid övriga sammanträden legat mellan 50 och 100.
Till årsmötet hade inbjudits medlemmarna i
avdelningarna för Väg- och vattenbyggnadskonst, Kemi och
bergsvetenskap samt Skeppsbyggnadskonst. Avdelningen
har å sin sida varit inbjuden till avdelningens för
Elektroteknik sammanträde den 16 nov. 1928.
Föredrag.
Följande föredrag hava under året hållits:
Ben 17 jan. Meddelande av avdelningens referent betr.
vattenmotorer, pumpar och kompressorer, professor Hj.
O. Dahl. "Några intryck från resor i U". S. A. hösten
1927". Beträffande ångteknik föredrag av civilingenjör
Manne T. Lindhagen. Beträffande järnvägsteknik
meddelande av civilingenjör Alf Lysholm.
Den 21 febr. Meddelande av avdelningens referent
beträffande transportanordningar, civilingenjör Wilhelm
Davidson. Redogörelse för några undersökningar i
Tekniska högskolans laboratorium för maskinelement av
professor W. Weibull.
Den 20 mars. Meddelande av avdelningens referent
beträffande standardiseringsfrågor, direktör Arnos Kruse.
"Temperaturmätning: några felkällor och hur man söker
undgå dem", föredrag av civilingenjör Axel Härlin.
Den 17 april. "Modern smörjningsteknik", föredrag
av civilingenjör A. E. Zetterholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
