Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FEBR. 1929
MEKANIK
59
ca 310° till turbinens lågtrycksdel. Vid så hög
temperatur på ångan som 550° förefaller det
egendomligt om vanligt rörmaterial bleve hållbart i längden
då sådant anges börja oxidera, "skala", vid
temperaturer strax över 500°.
överhettare vid Reymersholm. Vin- och
spritcentralen har en rätt enastående överhettare i arbete.
Temperaturen uppgår till närmare 800° hos ånga av
ca 2 kg/cm2 övertryck. Överhettaren är direkt eldad
med olja. Rörslingorna äro utsatta för mycket hög
temperatur på vissa platser, ca 1 000°, och tyckas
numera visa fullt tillfredsställande hållbarhet, sedan
man efter vissa svårigheter vid val av material fått
lämpligt rörmaterial från Sandviken. Med hänsyn
till driftförhållandena kan verkningsgraden
betecknas såsom tillfredsställande. Det gör ett egendomligt
intryck att se rörledningen från överhettaren lysa
röd av inre värme på de få platser, där den ej är
isolerad.
Ekonomisers. Den äldre typen har att uthärda en
övermäktig konkurrens från de nya, mest i följd av
de stegrade trycken. Kamrörsekonomisern av
perlitgjutgods tyckes vinna allt större spridning
åtminstone i Tyskland trots farhågorna för alltför
besvärlig sotbildning. Till och med när rökgasen är mycket
stofthaltig såsom vid roterugnar för cement finner
den allmänt användning vid nyanläggningar. De
vertikalt ställda kammarna renblåsas med överhettad
ånga eller luft. En hel del leveranser till Sverige ha
utförts. För de allra högsta trycken utföres
eko-nomisern av helvalsade smidesjärnrör, och man
skyddar sig mot frätning genom noggrann
matarvatten-behandling och jämväl genom val av höga
vatten-hastigheter. När ångturbinen arbetar enligt
regenerativprincipen finnes icke något behov av ekonomiser,
eljes finnes den ofta kvar, jämväl då luftvärmare
användes och utföres allt oftare så, att varje panna
får sin egen intimt med pannan hopbyggda
ekonomiser.
Marguerreförfarandet är en uppmärksammad
användning av kamrörsekonomisern. Man upphettar
cirkulerande vatten i ekonomisern under högre tryck
än den använda ångans genom avgaser från en ugn,
sänker trycket på det varma vattnet i ett kärl,
varvid en liten del av cirkulationsvattnet avdunstar
och bortgår efter överhettning till ångturbinen. Det
återstående något avkylda vattnet pumpas upp till
högre tryck, återföres till ekonomisern och
uppvärmes några grader samt får ånyo strypas till det
lägre trycket (= ångtrycket). Tillsatsvattnet
värmes i särskild ekonomiserdel. Då
kamrörsekonomisern tager liten plats relativt ångpanna för samma
ånggenerering och värmeytan är billigare anses
metoden ha vissa fördelar. Pumpens kraftförbrukning
är betydande, men man tror det vara möjligt att för
driften av denna kunna utnyttja den möjliga
energiutveckling, som finnes hos det varmare vattnet, om
det får expandera adiabatiskt till det lägre trycket.
Avgaspannor finna betydande användning
utomlands och utföras i avsevärda storlekar. I Stettin
finnes en avgaspanna med 1 220 m2 eldyta för ett
tryck av 20 kg/cm2. Tillhörande ekonomiser är av
kamflänstyp och har 1 200 m2 värmeyta. Yid större
enheter väljas pannor av vattenrörtyp, trots det
att man för mindre gärna använder tubulärpannor,
om trycket så medgiver, då de anses mer ekonomiska
och bättre möjliggöra utestängande av luftläckor. I
Sverige är intresset relativt ringa, givetvis mest
beroende på förmånligare kraftpris än på kontinenten.
Ångackumulering. Ruthsackumulatorn vinner
terräng och tränger in på allt flera områden särskilt
inom de rena ångkraftverkens för spetsbelastning
och momentanreserv, där den stora
Charlottenburg-anläggningen av stående Ruthsackumulatorer är ett
skolexempel så gott som något på att ackumulatorn
förmår ersätta panneldyta, I Tyskland tycks man
rätt livligt arbeta på liktrycksackumulatorn, som får
större arbetsområde ju högre ångtrycket är, då
vätskevärmet ökas relativt förång*ningsvärmet. Vid
de högsta panntrycken kopplas dock
liktrycksackumulatorn på en lägre trycknivå, i ett fall (Mannheim)
för 20 kg/cm2. Anordningen är relativt enkel och
ställer sig billig i gynnsamma fall.
Användningsområdet är begränsat dels till de fall, där
matarvatt-net är relativt kallt, dels däruti att den momentana
stegringen i ångförbrukning ej kan fås att överstiga
visst blygsamt värde relativt medelångförbrukningen.
För spetsbelastningsutjämning lanceras en
kombination av liktrycksackumulatorer och
tryckfallsacku-mulatorer, varvid den första träder i arbete först,
och den sistnämnda, när ackumulatorverkan från
liktrycksackumulatorn ej räcker.
Liktrycksackumulatorn användes även i samband
med eldningsapparater konstruerade för snabbast
möjliga ändring i ånggenereringen för att ge dessa
apparater något ökad tidsfrist för inställningen.
Värmeverken ådraga sig ökad uppmärksamhet och
utvecklas utomlands. Här i Sverige talas rätt mycket
om dem och förslag föreligga till sådana på flera
ställen, jämväl för vissa delar i Stockholm. Det ca
15 år gamla förslaget för Norrköping är delvis
realiserat genom enskilt initiativ.
Storvattenrumpannorna hålla sig kvar på vissa
områden trots ångtrycksstegring och
ångackumulering. Ett par större svenska bryggerier ha byggt
in dubbeleldrörspannor under de senaste åren. En
storvattenrumpanna kan kanske karakteriseras som
en kombinerad liktrycks- och tryckfallsackumulator
av begränsad storlek.
Kontrollanordning och skötsel. Kontrollinstrument
av alla slag synas sent omsider få någon större
användning i pannrummen än hittills beroende på
förbättrade konstruktioner. Den svåra frågan om
automatisk reglering av eldningen bearbetas
energiskt. Ju mera komplicerade pannanläggningarna
bli desto större fordringar måste ställas på
eldarpersonalen. Yid en modernt utrustad anläggning böra
fordringarna på eldaren nog ställas högre än på
maskinskötarna, om man skall ernå ett gott
ekonomiskt resultat. Kontrollinstrumenten kräva i regel
omdömesgill skötsel, och frågan uppstår, vilket som
är fördelaktigast att ha goda eldare, som reda sig
med enklare utrustning av kontrollinstrument eller
mindre skolade eldare, som kontrolleras av
fullständigare och i regel registrerande instrument, vilka i
sin tur måste skötas och hållas i gott skick av
särskild kvalificerad personal. Vid Sveriges största
ångkraftstation, Yärtastationen, har man sedan
många år gått in för metoden med högkvalificeradc
eldare. Till hjälp för dessa har utarbetats regler för
inställning av eldningen med hänsyn till
turbinbe-lastningen, såsom framgår av ingenjör Gustavssons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
