Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1929
mekanik
61
Tvenne olika möjligheter att anordna den för
sjukhusets behov erforderliga pannanläggningen kunna då
vara att välja på:
Alternativ A. Ångpannor för fyllande av alla
behov.
Alternativ B. Blandade pannor, dvs. ångpannor för
fyllande av alla ångbehov jämte nödig reserv samt
direkteldade varmvattenpannor för värmning av det
värmeledningsvatten, som ej kan värmas med
avloppsånga från maskiner eller överflödsånga från den
eller de för annat ändamål redan uppeldade
ångpannorna.
Vid en relativt mindre anläggning, där endast
behov av lågtrycksånga förekommer och där kalkylerna
visat, att magasinspannor äro fördelaktiga, synes
alternativ B självklart vara att föredraga. Åtminstone
torde det knappast ha förekommit, att man i sådant
fall utrustat panncentralen med enbart ångpannor,
såvida ej alldeles särskilda skäl därtill förelegat.
Men beträffande centraler, där högtrycksångpannor
och blandat värmebehov finnas, har det förekommit
olika meningar om huru pannanläggningen lämpligast
och med bästa ekonomi bör anordnas, nämligen
antingen med enhetlig typ för all ång- och värmealstring,
dvs. endast ångpannor (Alt. A) eller blandad typ med
såväl ång- som varmvattenpannor (Alt. B). Med
anledning härav skall denna fråga här ägnas speciell
uppmärksamhet. Vid de första anläggningarna av detta
slag, som utförts i vårt land såväl som i andra
länder, använde man endast ångpannor. Sedan 15 à 20 år
tillbaka har dock det senare alternativet med blandade
panntyper mest använts. För bidrag till frågans
utredning hava direkta prov utförts av Hugo Theorells
ingenjörsbyrå vid en del befintliga anläggningar, där
båda typerna pannor förefinnas, och där ångpannorna
äro tillräckliga att vid normalt värmebehov lämna all
erforderlig ånga och värme, och där således försök
med olika driftsätt kunnat utföras.
Innan jag går in på redogörelsen för dessa prov,
som alltså söka klargöra förhållandet i drift mellan
å ena sidan enbart ångpannor och å andra sidan
varmvattenpannor i kombination med ångpannor,
skall jag dock redogöra för driftsätten i de olika
alternativen samt behandla några i samband med
konstruktionen av de under alla förhållanden
nödvändiga ångpannorna stående spörsmål.
De båda alternativen voro:
Alt. A. Ångpannor till fyllande av alla behov.
Därvid måste således även allt värme, som erfordras för
uppvärmning av det i värmeledningssystemet
cirkulerande vattnet alstras medels ånga. Härför erfordras
förutom ångpannorna även ångvattenvärmare, s. k.
motströmsapparater med alla för förbindelsen dem
emellan erforderliga reducer- och andra ventiler,
ång-och kondensledningar, kondensvattenavledare,
kondensvattencisterner, matarpumpar m. m.
Alt. B. Ångpannor för lämnande av all ånga, som
erfordras för ovan nämnda rena ångbehov.
Anläggningen utrustas givetvis med nödig reserv. Under
den tid, som värmeledningssystemet är i drift,
lämnas värme till detsamma först och främst genom
tillgodogörande av eventuellt tillgänglig avloppsånga
och vidare, om denna ej är tillräcklig, genom den
färskånga, som den eller de för annat ändamål i drift
varande ångpannorna med god ekonomi kunna lämna;
detta för att ej flera pannor skola hållas uppeldade
än nödvändigt är. Under den mildare delen av vår
och höst kan denna ånga vara tillräcklig. Det värme,
som därutöver vid kallare väderlek erfordras, alstras
i direkteldade varmvattenpannor.
Belastningen för värmeproduktion lägges på de
pannor, som under rådande förhållanden lämna bästa
driftekonomi.
Vilket av dessa båda alternativ är då att föredraga?
Vid bestämmandet av panncentralen för t. e. ett
större sjukhus måste enligt vad som nyss nämndes
först de olika behoven av ånga och värme klargöras.
Första frågan gäller det erforderliga ångtrycket.
Detta är beroende i första hand på det resultat, en
samtidigt pågående utredning om sjukhusets elektriska
kraftförsörjning giver. I det fall att det visar sig med
god ekonomi förenligt, att helt eller delvis tillverka
elektrisk energi i egen kraftcentral, och även om
ångkraftaggregat skall finnas endast som reserv, är
nödvändigheten att konstruera pannorna för ett för
maskindrift erforderligt relativt högt ångtryck
ofrånkomlig. Förekommer intet kraftmaskineri, kräves ej
högt ångtryck mer än möjligen av tvättinrättningens
ångmangel, om sådan förekommer.
Om högtrycksånga av ena eller andra orsaken måste
användas, är det närmast frågan om den tillgängliga
avloppsångans tillvaratagande, som är bestämmande
för ångtrycket och därmed panntypen.
Avloppsångan från maskinerna, vilken i regel har
ett tryck av 0,2—0,3 atö, användes i första rummet
för beredning av varmt förbrukningsvatten för bad,
disk etc. och därtill, så långt den räcker, under den
kallare och mörka årstiden för värmning av det i
värmeledningen cirkulerande vattnet. Den för detta
senare ändamål erforderliga värmemängden är under
denna årstid i allmänhet större än den tillgängliga
mängden av avloppsånga och kan därför vintertid all
avloppsånga tillgodogöras. Den för värmande av
förbrukningsvattnet erforderliga ångmängden, som året
runt är ungefär konstant, motsvarar alltså den mängd
avloppsånga, som under sommaren kan tillgodogöras.
Om så högt ångtryck användes, att avloppsångans
tryck kan hållas vid ett par atö, kan dess
användning stiga (kök etc.). Huruvida därvid någon
förbättrad driftekonomi i vanliga fall kan ernås är dock
problematiskt. Här nedan skall som exempel
genomföras en kalkyl för bestämmande av relationen mellan
den tillgängliga mängden avloppsånga och den mängd,
som kan tillgodogöras under sommaren vid ett
sjukhus för c:a 1 000 patienter. De siffervärden, som ligga
till grund för kalkylen, äro icke antagna, utan grunda
sig på resultaten av mätningar, utförda vid i drift
varande dylika anläggningar.
I fig. 1 visar kurva a varmvattenförbrukningens
variationer under dygnets olika timmar samt kurva b
den för värmning av denna vattenmängd från + 15° C
till -‡- 75° C erforderliga ångmängden under
förutsättning att ångan avgiver 540 ve/kg vid kondenseringen
i beredaren.
Om den ångmängd, som ledes till beredaren, kunde
varieras fullt proportionellt med vattenförbrukningen,
dvs. så, som om intet magasin funnes, men ändock
konstant vattentemperatur måste hållas, skulle
kurvan b ritad i lämplig skala givetvis sammanfalla med
kurvan a. Då emellertid alltid ett visst
vattenmagasin måste finnas, och en viss tid för värmets
övergång från ånga till vatten alltid måste förutsättas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
