Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1929
mekanik
69
ytan Q eller passbitens yta vinkelrätt mot det nedåt
riktade stålknippet på så sätt att man bringar även
den härigenom återkastade bilden till täckning med
bländaren själv medelst inställning av skruvarna
,/-,, 2,3. Man skiljer denna bild ifrån den andra
genom att avtäcka strålknippet emellan Pl och S2,
varvid naturligtvis den härifrån reflekterade bilden
försvinner.
Inkopplas nu vid horisontal spalt för ljuskällan C
t. e. ett heliumrör, så uppstår i bländaren B:s plan ett
spektrum. Genom vridning av spridningsprisman kan
man erhålla alla heliumljusets spektrallinjer efter
varandra i bländaren B. Ögat som anbringats tätt intill
bländaren, blickar på ytorna Sx och S,. Vid är
anbringat ett trådkors. Om justeringen av ytorna i
förhållande till strålknippena var något så när riktig,
så framträda genast interferenslinjerna, Genom
vridning av skruvarna Jv „, 3 orienterar man dessa
inter-ferenslinjer så som visat i fig. 12 nederst till vänster,
dvs. så att de vid grundytan Q uppkomna
interferenslinjerna stå parallellt till ena sidan av
trådkorset.
Genom inställning av mikrometerskruven F kan
man nu även bringa en interferenslinje på passbitens
yta att täcka mitten av trådkorset. Den med
interferenslinjerna på grundplattan parallella tråden
avdelar nu emellan tvenne interferenslinjer en viss
bråkdel. Denna bråkdel avläses och betyder den
bråkdel, med vilken passbitens längd avviker från ett
helt tal av halva våglängden (nedre bilden till
vänster, fig. 12). Det är tillsvidare dock obestämt,
vilken av de båda utav trådkorset avdelade
bråkdelarna, som är den riktiga. För att bedöma detta,
utövar man ett lätt tryck på toppen av apparaten.
Härigenom sänker sig den med apparaten fast
förbundna bilden R i referensplanet och det inträder en
förskjutning av hela linjefältet mot trådkorset.
Interferenslinjerna vandra alltid som förut nämnts mot
den största kilöppningen. Således om vi med pil
beteckna interferenslinjernas vandringsriktning, så skall
dessa avläsas från vänster till höger, alltså i vårt
exempel avläsas sålunda bråkdelen 0,2 och icke 0,8.
Avläsningen angiver sålunda med andra ord, att pass-
l
bitens längd är = (n -f 0,2) • —, varvid n betyder
Ci
det tillsvidare obekanta antalet hela linjeavstånd.
Växlas nu medelst mikrometerskruven M färgerna
i spektrat och avläses för alla färger den
överskjutande bråkdelen av halva våglängder, så kan man ur
dessa bråkdelar erhålla antalet n av de på passbitens
längd fallande halva våglängder och därigenom är
också längden på ändmåttet noggrant bestämt.
Hela problemet att bestämma dessa bråkdelar går
ut på följande: ett avstånd skall bestämmas med
tillhjälp av ett visst antal måttskalor, som äro
likformigt indelade, nämligen i halva våglängder.
Grundenhetens längd är för varje måttskala noggrant känd
(våglängden). Grundenheten för den ena måttskalan
skiljer sig från grundenheten av den andra (olika
våglängder).
Längden av passbiten erhålles ur de överskjutande
bråkdelarna av indelningen vid varje skala. Till att
börja med skola vi betrakta metoden tillämpad på
helt korta avstånd intill några fi. Låt oss antaga
att vi utfört provet med de 6 heliumlinjerna
Fig. 12. Kösters interferenskomparator för absolutmätningar av
passbitar.
667 588 501 492 471 447^
röd gul grön blågrön blå violett
härför fastställdes för
rött gult grönt blågrönt blått violett ljus
Bråkd. 0,8 0,0 0,3 0,4 0,5 0,6
De mot dessa svarande längderna fastställas med
tillhjälp av en särskilt konstruerad räknesticka (fig. 12
nederst till höger). Denna räknesticka innehåller
heliumljusets spektrum i halva våglängder i
hundrafemtiotusen gånger förstoring. Indelningen är gjord
i tiondelar av halva våglängder, vilka i skalan äro
betecknade 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9-tiondelar.
Under denna skala och i samma förstoring befinner sig
en indelning i 1/i0 fi. De här angivna längderna i
1/io /t motsvara således de lodräta däröver stående
bråkdelarna. Man har nu närmast att fastställa den
mot bråkdelarnas konstellation motsvarande längden,
i det man förflyttar räknestickans löpare successivt
från halva till halva våglängder tills man har funnit
den riktiga konstellationen, varvid längden direkt
avläses på ^-skalan, i vårt exempel = 0,590. Ett direkt
bestämmande av längderna är begränsat till skalans
omfång, dvs. (— 3 fi till -f- 3 fi) för bestämmandet
av större längder erfordras följande analys.
Låt d1 och d., utgöra de längder, som skola mätas,
pt och p2 hela tal, el och g2 de överskjutande
bråkdelarna, / våglängderna, så är
X
di = (Pl + ei) g
^2 = (P2 + «2) g
I I
dl + d2 = (p1 + p2) 2 + («1 + £2) 2; <*1 — d2 =
l A
= (Pl — Vi) g + («i — e,) 2
Härav följer satsen: Summan av ett par längder är
= summan av hela "tal pius summan av bråkdelar
utav längderna, och differensen emellan ett par
längder är = skillnaden mellan hela tal pius skillnaden
emellan bråkdelarna. Vid bildandet av e1 + e-, lämnas
en möjligen förekommande 1 utan avseende, vid
— e2 bör en 1 adderas till talet. Man skaffar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>