Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1929
mekanik
81
gott resultat apterats till "varmvattenpanna" och ett
annat, där matarvattencisternen vid
ångpanneanläggningen fick lämna vatten till värmeledningen.
Ingenjör Hugo Theorell: Talaren var glad att höra,
att i det hela ej någon större skillnad syntes råda
mellan de olika synpunkterna. För belysande av sin egen
ståndpunkt ville talaren som exempel välja ett större
sjukhus, med dels en ångcentral för levererande av
ånga till en mängd olika behov, däribland elektriskt
kraftmaskinen, och dels en för byggnadernas
uppvärmning med ett modernt pumpvarmvattensystem
erforderlig värmecentral med en värmekapacitet, som under
stor del av året är vida större, ofta mer än dubbelt, än
den ångcentralen för sina ändamål har att lämna.
Sedan avlopps- och annan disponibel ånga från
ångcentralen tillgodogjorts, återstår således ytterligare för
uppvärmningssystemet ett stort värmebehov att fylla, även
under tider på dygnet, då ingen ånga erfordras.
Varför skulle då detta behov tillgodoses via den stora och
dyrare omvägen medels ånga, då det mycket billigare
och enklare kan fyllas av eldade varmvattenpannor?
Visserligen föreligger en fortgående stegring av
energibehovet, och har det sagts, att man, med hänsyn till
en möjlig framtida ytterligare stegring, för en dylik
central bör välja uteslutande ångpannor. Så vitt man
nu kan se, pekar dock icke utvecklingen åt så stor
energistegring för eget behov, att det rubbar de
synpunkter, som förut anförts. Utvecklingen går snarare
i den riktning att ström inköpes från centralt verk,
event. med eget maskineri som reserv, varpå exempel
anfördes. Någon ökning av ångpanneanläggningarna
för ökat energibehov har enligt talarens erfarenhet ej
heller förekommit vid förut utförda anläggningar av
liknande beskaffenhet.
Har man såväl ång- som varmvattenpannor, kan man
för stor del av värmeperioden lägga belastningen på
vilken av de olika pannorna, som för ekonomisk drift
kan visa sig fördelaktigast. Erfarenheten från
befintliga anläggningar visar, att varmvattenpannorna med
förkärlek användas, om icke förr, när uppvärmning
erfordras även nattetid. Under den mildare delen av
året kunna ångpannorna lämna tillräcklig värme.
Tidigare har hos oss för gemensamma kraft- och
värmecentraler använts endast ångpannor, men har
sedan åtskilliga år jämte ångpannor anlagts
varmvatten-pannor. Häri har Sverige varit föregångsland.
Talaren visade med exempel från Tyskland att åsikten om
lämpligheten härav trängt igenom även där. I äldre
anläggningar hava t. o. m. ångpannor ändrats till
varmvattenpannor.
Ingenjör Holger A. Lundberg: Ingenjör Telander och
ingenjör Theorell föreföllo att vara överens, när behovet
av varmvatten är obestridligt. Om däremot tvekan
råder syntes ingenjör Telander föredraga ångpanna,
ingenjör Theorell varmvattenpanna. En ångpanna kan
emellertid göras till varmvattenpanna men ej tvärtom, varför
man garderar sig mot den kommande utvecklingen genom
att installera ångpannor. För pannan enbart kan
därvid kostnadsskillnaden kanske anses beaktansvärd, men
inräknas inmurning och eldningsapparat etc., blir
procentuella skillnaden i anläggningskostnad obetydlig.
Talaren ville till föredraganden framställa en del
frågor, dels huruvida vid försöken vid Högskolan
matar-pumpens avloppsånga släpptes ut utan att dess
värmeinnehåll tillvaratogs, vilket i så fall skulle kunna
bidraga till förklaringen av den lägre verkningsgraden
för ångpannan, dels huruvida vid proven i Strängnäs
hela utstrålningsförlusten från ångledning, ånglådor etc.
debiterades på ångpannan. I verkligheten gäller det ju
icke när ångbehov finnes ett enkelt antingen-eller, utan
ångpannan med ovannämnda förluster finnes redan,
och förlusterna komma därför ej att belasta en för
värmebehovets täckande eventuellt insatt ytterligare
ångpanna.
överingenjör Spetz påpekade, att vid högre
vattentemperatur minskades varmvattenpannans
verkningsgrad; talaren ville dessutom understryka, att samtidigt
minskades även ackumuleringsförmågan. Beträffande
ångtrycket innebar en tryckstegring från 10 till 12
kg/cm2 en kostnadsökning, som rörde sig omkring ett
tiotal kronor per m2 eldyta, och denna merkostnad
ävensom merkostnaden för ångpanna relativt
varmvatten-panna borde man taga söm en försäkringspremie mot
den framtida utvecklingen.
Även om anläggningen icke har eget
elektricitetsverk är det vidare en styrka att vid köp av kraft kunna
peka på möjligheten att framställa kraften själv. Man gör
således ur denna synpunkt ingen direkt besparing
genom installerandet av ångpannor men en indirekt.
Slutligen ville talaren till föredraganden framställa
den frågan, huruvida det var hans mening, att även för
fjärrvärmeverk varmvattenpannor borde användas.
Föredragshållaren meddelade såsom svar på de av
föregående talare framställda frågorna, att avloppsångan
från matarpumparna vid försöken icke mättes och att
kondensatet släpptes ut i avlopp på grund av dess
förorening med olja. Detta är ofta fallet vid liknande
anläggningar, emedan man på alla sätt söker undvika att
få in olja i ångpannorna. I de flesta fall tillvaratages
dock värmet för beredning av varmt
förbrukningsvatten. Under proven mättes icke denna värmemängd,
emedan man avsåg att förenkla proven så mycket som
möjligt och emedan det härigenom begångna felet
spelar liten roll.
Vid proven i Strängnäs räknades hela
utstrålningsförlusterna från ånglådor, ångledningar etc. till
ångpannans nackdel, emedan endast en typ av pannor eldades
vid varje tillfälle och det gällde att reno’dla fallen. Det
renodlade fallet, dvs. att endast en sorts pannor eldas,
förekommer i praktiken nattetid under den del av året,
då eldning under natten erfordras, och då i regel en
panna, av vad slag den vara må, är tillräcklig för
värmebehovet. Är denna panna då en ångpanna, måste de
omnämnda förlusterna givetvis debiteras denna, men är
sagda panna en varmvattenpanna, uppkomma icke dessa
förluster. Under dagen, då ångpannor under alla
förhållanden måste eldas, kan givetvis den kombinerade
driften åstadkomma resultat, som äro bättre än det
renodlade fallet med endast ångdrift, som behandlats i
försöken.
Talaren ville icke instämma i ingenjör Lundbergs
förmodan, att varmvattenpannans ackumuleringsförmåga
skulle minskas genom en ifrågasatt temperaturhöjning,
erhållen på så sätt, att en del återgångsvatten ledes
förbi pannan, emedan vattenmassans värmeinnehåll då är
högre. Den framhållna minskningen i verkningsgrad
genom en temperaturhöjning av ett eller ett par tiotal
grader är ofrånkomlig men obetydlig.
Med anledning av ingenjör Lundbergs uppgifter om
ångpannors kostnadsökning för en viss tryckhöjning
ville talaren påpeka, att de i föredraget såsom
väsentliga angivna kostnadsökningarna givetvis icke gälla en
så liten tryckstegring som från 10 till 12 kg/cm2, då ju
samma panntyp kan användas i båda fallen, utan istället
en större tryckstegring, som nödvändiggör anskaffandet
av de avsevärt dyrare vattenrörpannorna.
Ingenjör Lundbergs fråga angående
varmvattenpannors lämplighet för fjärrvärmeverk ville talaren besvara
genom att återupprepa de ord, som sagts därom i
föredraget, nämligen att vid "de s. k. centrala värmeverken
kommer frågan i ett annat läge" och att "frågor om
samköming med elektricitetsverk, leverans av ånga till
industrier osv. komma här i förgrunden och få, från fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
