Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 teknisk tidskrift 21 sept. 1929
Tabell 1. Jämförelse mellan den enkla (Ge) och den noggranna (Gn) metoden.
D = 100 mm., d/D = 0,40. •. • C B = 1,00 • 0,91 30 d2 = 0,980 d2.
ti 400° 300° 200° Mättad hl
Pl 13 10 7 13 10 7 13 10 7 13 10 7
Geld2 Gnid2 Gn/Ge 95,5 95,1 0.996 83,5 83,3 0,997 69,6 69,8 1,002 103,8 103.4 0,907 90,8 90,6 0,997 75,5 75.8 1,004 115.7 115,6 0,999 101,0 101,1 1,001 83.3 83,8 1.006 117.8 117.2 0,995 104.0 103,4 0,995 87.9 87,3 0,994 300
Geld2 Gnid2 G ni Ge 78,0 77,7 0,997 68,4 63,4 1,000 57,0 57 2 1 003 84,8 84,7 0,999 74,3 74,0 0,996 62,3 62,0 0,996 94,6 94.6 1,000 82,7 82,6 0.998 68,2 68 6 1,005 96,3 95,8 0,994 85,1 84.8 0,996 71,8 71.7 0,999 200
Geld2 Gnid2 GnjGe 55,3 55,0 0.995 48,5 48,4 0.998 40,7 40,6 0,997 60.1 60,0 0,998 52,6 52,6 1,000 44.2 48,9 0,994 67.0 66,9 0,999 58,5 53,5 1,000 48,5 48,7 1,003 68,2 67,9 0,996 60.3 60,0 0,996 50,9 50,8 0,999 100
Geld2 Gnid2 GnlGe 27,4 27.6 1.006 24,2 •24,3 1.003 20,4 20,3 0,996 29.9 30,0 1,003 26,1 26,2 1,004 22,1 22,0 0,995 33,2 33,4 1,005 29,1 29,3 1,006 24,1 24,3 1,007 33.8 33.9 1,003 30.0 30.1 1,003 25.4 25.5 1,004 25
Flänsen kan icke alltid anbringas med tryckuttagen
i samma horisontalplan (exempelvis i horisontal
rörledning, förlagt intill en vägg). Uttagen placeras då
horisontellt på rörledningens fria sida mellan
rörskarvens bultar. De båda tryckuttagen i flänsen borras
parallella med varandra, således icke radiellt, och vid
ångmätningsberäkningens utförande korrigeras den
avlästa Hg-pelaren för den vattenpelare omräknad
till Hg, som ligger mellan tryckuttagen (ökning eller
minskning, beroende på om vattenpelaren minskar
eller ökar Hg-pelarens utslag).
Sammanfattning.
Till en början utföres en omtransformering av den
för gaser gällande strömningsformeln till en form, som
är lätt att "förstå", på grund av dess likhet med den
för vätskor gällande formeln.
Därefter framställes en noggrann, på den
omtrans-formerade formeln grundad grafisk beräkningsmetod,
som slutligen överföres till en mycket enkel grafisk
metod, visserligen mindre noggrann, men fullt
användbar för driftsundersökningar.
OM PROVTAGNING AV FASTA BRÄNSLEN.
Av civilingenjör Hilding Håkanson.
Vid bedömandet av resultatet av ett
avdunstningsprov, som skall läggas till grund för bestämmandet
om en ångpanneanläggning eller en del därav är
le-veransgill eller ej, har leverantörens begäran om en
viss tolerans på grund av oundgängliga mätfel o. d.
nästan alltid framkallat en diskussion. I vanliga fall
är beställaren icke närmare bekant med
provningsmetodernas felkällor, varför, isynnerhet om
toleransen måste utnyttjas för att få leveransen godkänd,
en viss misstänksamhet mot leverantörens
garantiuppgifter skapas. Icke blott leverantören utan också
provningsledaren, om denne vågar ställa sig på
leverantörens sida och tillstyrker högsta i Svenska
teknologföreningens normer angivna tolerans, har
åtminstone i ett par av mig kända fall blivit onödigt
misstänkliggjord.
De hittills använda provningsmetoderna äro långt
ifrån fullkomliga, I en föregående uppsats1 har jag
visat, att, om icke en viss försiktighet iakttages vid
temperaturbestämningar och vid uttagandet av prov
ur rökgaskanaler för C02-analys, fullkomligt
missvisande värden kunna erhållas. Då det endast i ett
fåtal fall är nödvändigt att exakt känna t. e.
rökgasförlusten, ha dock icke alla velat tillerkänna de i nämnda
1 Tekn. tidskrift Mekanik 2. 1928, sid. 15: "Om
temperaturer och C02-halter i rökgaskanaler.
uppsats meddelade resultaten av en serie
kontrollundersökningar något egentligt värde. Vanligtvis
bestämmes endast en ånganläggnings verkningsgrad, och i
sådana fall förmenar man, att nu gällande normers
bestämmelser angående vägning av bränslet och
uppmätning av i pannorna inmatat vatten äro klara nog
och lätta att följa för erhållandet av nöjaktig
noggrannhet. Häremot är intet att invända. Men ha de
ansvariga provningsledarna närmare eftertänkt, vilka
felkällor provtagningen av bränslet — isynnerhet det
fasta — rymmer?
Under min ledning och med anslag från IVA ha
under arbetsåret 1927—28 två studerande vid
Tekniska högskolan, civilingenjörerna G. Winberg och
W. Geralf, utfört en serie undersökningar över
provtagningen av fuktiga träbränslen, varöver en första
rapport under föregående år inlämnats till IVA.
Dessa undersökningar visade otvetydigt, att under
provtagningen, uppbevarandet och neddelningen av
råprovet detta i så hög grad avgiver en del av sin
fuktighet, att en snar revidering av normerna är
obetingat nödvändig. När man betänker, att en
fuktighetsminskning från 60 % till 58 %, vilket antagande
undersökningarnas resultat mer än väl hava verifierat,
och att värmevärdet i bränslet med 58 % är 7,2 %
högre än värmevärdet i bränslet med 60 %, så
förstår man mitt i nämnda rapport uttalade omdöme, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
