Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
teknisk tidskrift
21 sept. 1929
Fig. 3. Hydraulisk vattenståndsregulator.
Vattenståndsregulatorn eller den till
vattenståndsregulator ändrade hastighetsregulatorn måste vid en ändring i
vattenståndet omedelbart påverkas av denna ändring.
En vanlig flottör med rörelseöverföring bestående av
hävstänger och dragstänger eller med lina kan
endast användas, då avståndet från flottören till
regulatorn är kort. Den helt slutna, av galvaniserad
järnplåt utförda flottören befinner sig i en brunn eller
behållare, som medelst rör eller hål står i förbindelse med
dammen, på det att vågrörelser och flytande föremål i
dammen icke skola inverka störande på flottörens
rörelser. För att förhindra att flottören fryser fast och
för att avståndet till flottören ej må bliva för stort,
anordnar man flottören och dess behållare i
turbinschak-tet eller strax ovanför detsamma. Flottören inställes
så, att regulatorn håller turbinens ledskenekanaler fullt
öppna, då vattnet uppnår skibordskanten. Om mellan
dammen och turbinen finnes en lång kanal, måste
vattenytan vid kanalens början regleras, på det att man
vid lågt vattenstånd må erhålla största möjliga
fallhöjd. Om man exempelvis vid en anläggning, vars
mellan dammen och turbinen befintliga kanal vid full
belastning har en fallförlust av 0,5 m, håller vattenytan i
turbinhuset vid konstant höjd, skulle, då turbinen går
i tomgång, vattenytan vid dammen ligga omkring 0,5 m
under dammens överkant, emedan fallförlusten i
kanalen då blivit nära 0. Det skulle vid mindre
på-drag på turbinen, dvs. vid vattenbrist, betyda
fallförlust och effektförlust. Detta kan man undvika, om
man håller en hög vattennivå vid dammen, ty då stiger
vattnet i turbinschaktet, i samma mån som fallförlusten
i kanalen minskas. Den till vanliga flottörer använda
mekaniska rörelseöverföringen är olämplig och kommer
ofta i olag, då den användes för så långa avstånd, som
förekomma vid anläggningar med lång tilloppskanal
eller med sprängtrumma. Rörelseöverföring på elektrisk
väg är dyr och olämplig därför att man på en
jämförelsevis avlägsen plats måste anordna en flottör, som är
utsatt för att frysa fast. På grund av frysningsrisken kan
man ej heller använda vatten för rörelsens överförande.
Problemet att på avstånd överföra variationer hos en
vattenyta löses enklast, om man för rörelseöverföringen
använder tryckluft med lågt tryck.
Från dammen, där vattenståndet skall hållas konstant,
till den bredvid regulatorn befintliga flottören lägges en
av gasrör bestående luftledning. Dennas övre ände är
nedstucken omkring 200 mm i dammen, vars vattenyta
skall hållas konstant, och dess nedre ände är förbunden
med den behållare, där flottören befinner sig. En liten
luftpump pressar hela tiden in luft i ledningen och den
sålunda inpressade luften utströmmar genom ledningens
övre mynning vid ett tryck, som motsvarar
rörmynningens djup under vattenytan och som blir rådande i
hela rörledningen. I flottörbehållaren befinner sig en
luftklocka, som kan höja och sänka sig och under vilken
en förlängning av luftledningen utmynnar. Härigenom
erhåller luften i klockan samma tryck som luften i
ledningen. Luftens upptryck motverkas av en spiralfjäder,
vars spännkraft är sådan, att klockan, då trycket i
densamma ändras på grund av höjning eller sänkning i
vattennivån i dammen, ändrar höjdläge precis på samma
sätt som denna. Klockans rörelse överföres genom en
hävstångs- och länkanordning till regulatorn.
Om isgrinden är mycket tilltäppt av föroreningar,
som kommit med vattnet, kan turbinen sänka
vattenytan bakom isgrinden, så att turbinkammaren blir
alldeles tom, isgrinden under ogynnsamma omständigheter
brytas sönder av vattentrycket och sprängtrumman, där
sådan finnes, bli förstörd därigenom att den efter
tömningen åter hastigt fylles med vatten. Detta kan man
förhindra genom att man på luftledningen något
nedanför dess övre ände anordnar ett grenrör, som ledes
ned i vattnet, så att dess ände kommer att ligga något
djupare än luftledningens övre ände. Om vattnet bakom
isgrinden sjunker avsevärt till följd av fallhöjdsförlust
i densamma, går luften ut genom grenledningens
mynning och vattentilloppet till turbinen strypes.
Flottöranordningen kommer sålunda att angiva, när en
upprensning av isgrinden är behövlig. Yid
vattenkraftanläggningar med jämförelsevis litet magasin
åstadkommer turbinens hastighetsreglering rätt avsevärda, men
hastigt övergående sänkningar i dammens vattenyta,
som verka störande på vattenståndsregulatorns arbete.
De pendlingar i vattenståndsregulatorns rörelse, som
Fig. 4. Mindre hydraulisk hastighetsregulator med flottör iör
vattenståndsreglering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
