Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 aug. 1929
de sista tio årens arbete på detta område
uppnåtts, är ju i många avseenden synnerligen hög.
Frågan om individuell drift eller grupp drift av
arbetsmaskiner har underkastats ingående
undersökningar, och i samband därmed har man sökt utbilda för
olika ändamål väl avpassade typer av kraftmotorer.
Den dominerande ställning, som den elektriska
motorn härvid kommit att intaga inom de flesta
industrier, är allestädes bekant.
Trots de enorma fördelar, som elektromotordriften
innebär, är densamma dock icke alldeles idealisk ur
ekonomisk synpunkt, i det att den elektriska motorn i
regel måste dimensioneras med hänsyn till de abnorma
belastningsförhållandena vid start resp.
överbelastning av arbetsmaskinerna i stället för efter de normala
driftsbelastningarna, med påföljd, att motorerna bliva
överdimensionerade i förhållande till vad som skulle
krävas för arbetsmaskinens normala energibehov.
Denna olägenhet ha elektroteknikerna sökt avhjälpa
bl. a. genom att konstruera speciallindade motorer,
och till en viss grad har detta också lyckats dem,
ehuru långt ifrån fullständigt. Man har därför
tvingats in på frågan, huruvida svårigheterna kunna
lösas på rent mekanisk väg. På så sätt har
problemet om konstruktion av en tillförlitlig s. k.
slirkopp-ling uppkommit, enär en dylik, fyllande vissa
bestämda krav, i själva verket innebär en definitiv
lösning av det ovan åsyftade spörsmålet.
Detta förklarar, att åtskilliga
slirkopplingskon-struktioner blivit till och tidvis förekommit i praktisk
drift, men, enär de icke visat sig uppfylla de
förväntningar. som ställts på dem, ha de i allmänhet hastigt
försvunnit ur marknaden, därvid i allmänna
medvetandet kvarlämnande en viss föreställning om, att
slir-kopplingsprincipen är felaktig eller oanvändbar för
det ifrågavarande ändamålet. Så är emellertid
ingalunda fallet. Det gäller endast att tillämpa den på
ett riktigt sätt.
Så har skett i den s. k. Pulviskopplingen,
vars konstruktion och verkningssätt här skall lämnas
Fig. i.
en kortfattad redogörelse för. Ehuru
Pulviskopplingen möjligen icke är den enda tänkbara lösningen
av problemet, utgör den dock en definitiv sådan,
vilket är så mycket mera anmärkningsvärt, som denna
koppling icke är att betrakta som frukten av ett
målmedvetet konstruktionsarbete, utan, liksom så många
andra betydelsefulla tekniska framsteg, tillkommit
rent tillfälligtvis — i detta fall som ett medel att
möjliggöra driften av en träbearbetningsmaskin med en
elektrisk motor, som av misstag tilltagits för liten
147
med hänsyn till förekommande
överbelastningsförhållanden. Pulviskopplingen är med andra ord en
uppfinning i detta ords egentliga bemärkelse.
Såsom av den schematiska bilden (fig. 1) framgår,
består kopplingen av tre huvudelement, nämligen en
drivande, en förmedlande och en driven del. Den
drivande delen är fastkilad på motoraxeln (primäraxeln)
i
och består av ett med två eller flera, symmetriskt
anordnade vingar försett hjul eller nav. Den drivna
delen, som medelst rem (såsom å bilden förutsättes)
ellrr på’ annat sätt är förbunden med arbetsmaskinens
axel (sekundäraxeln), utgöres av ett cylindriskt hus
E. som omger vinghjulet så att ett ringformigt rum
C, motsvarande vingarnas längd, uppkommer mellan
den drivande och den drivna delen. Detta rum är
delvis fyllt med något pulverformigt ämne, som utgör
det förmedlande eller medbringande elementet i
kopplingen.
Det cylindriska huset är försett med två lock eller
gavlar L, i vilka vinghjulet är lagrat medelst
vederbörliga bussningar och tillhörande smörjkanaler F och
G. Mellan gavlarna och vinghjulets nav äro tätningar
/ inlagda till förhindrande av pulvrets inträngande i
lagret. Å bilden, som endast är schematisk, äro
vingarna visade med vissa öppningar H, vars ändamål
senare kommer att antydas. I huset finnes
ifyllnings-öppningen B för pulvret samt åtskilliga andra
konstruktiva detaljer, som i detta sammanhang kunna
förbigås.
Pulviskopplingen verkningssätt åskådliggöres av
fig. 2. Denna är en ännu mera förenklad principbild
än den föregående och föreställer en tvärsektion av
kopplingen, då denna går låst, dvs. då det drivande
vinghjulet och det drivna kopplingshuset löpa med
exakt samma varvantal, vilket under drift inträffar, så
länge det bromsande momentet från arbetsmaskinen
understiger eller högst uppgår till det moment, som
en given pulvermängd vid det ifrågavarande
varvantalet förmår överföra från vingarna till huset.
Ki aftöverföringen mellan sistnämnda båda
kon-struktionsdelar kommer alltså till stånd därigenom att
det framför vardera vingen så att säga upptornar sig
en driva av pulver, vars radiella höjd och periferiska
utsträckning väsentligen äro funktioner av pulvrets
mängd och inre friktionsförhållanden.
Genom inverkan av den vid rotationen
uppkommande centrifugalkraften erhåller pulvret en skenbart
mekanik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
