Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
teknisk tidskrift
21 sept. 1929
mantel genom hål i växelhusets förkant, och
kylvattnets avloppsledning har sin mynning riktad akterut
omedelbart framför propellern. Sugningen från denna
ökar då vattencirkulationen.
Växelhuset är helt utfört av lättmetall och har för
minskandet av vattenmotståndet givits
strömlinjeform. En horisontell skiva, ett s. k. kavitationsskydd,
ovanför propellern hindrar denna att suga luft.
Samma omsorg som nedlagts på standardtypen har
även ägnats denna racermotor för att giva den ett
tilltalande yttre.
Den tredje utombordsmotorn, som Pentaverken i
år fört i marknaden, är racertypen 1-2. Denna är en
tvåcylindrig fyrtaktsmotor med en total
cylindervolym av 496 cm3. Den torde emellertid erbjuda så
mycket av intresse att den bör bliva föremål för en
särskild beskrivning i denna tidskrift.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
sammanträdde den 10 december 1929 på föreningens lokal
under ordförandeskap av professor B. A. Afzelius.
Sedan denne förklarat sammanträdet öppnat utsågos
att jämte ordföranden justera dagens protokoll herrar
E. Ågren" och A. Ebik A:son Strömberg.
Anmälan om inträde i avdelningen förelåg från herrar
Carl Hammarskjöld, Stockholm och Gösta Sjödin,
Stockholm. Genom inval inträdde i avdelningen
disponenten Albin Yhland, Landskrona, och mariningenjör
Gustaf E. Holmbeeg.
För yttrande hade till avdelningen inkommit en
skrivelse från Sveriges maskinindustriförenings
standardkommission och däri åberopades särtryck nr 116,
innehållande bl. a. en artikel om "metriskt gängsystem,
SMS — 2A". Avdelningen beslöt remittera skrivelsen till
standardkommittén för konstruktionsfrågor.
Till avdelningen hade inkommit yttranden från
avdelningens standardkommittéer över följande
standardförslag: SMS särtryck nr 93 angående förslag till
standard för ihåliga propelleraxlar, SMS särtryck nr 99
angående standardisering av ritningars utförande, SMS
särtryck nr 106 angående internationell
normaldiameter-serie, SMS särtryck nr 110 angående förslag till nya
typer av svarta muttrar med liten nyckelvidd, Förslag till
svarta sexkantmuttrar fr. o. m. 2Vi" t. o. m. 6", Förslag
till hjulringsbultar, Förslag till försänkta vagnsbultar
med 4-kant för anliggning mot trä, Förslag till "svarta
planade" och "halvblanka" skruvar, SMS särtryck nr 111
angående toleranser för diametermått,
tillämpningssystem till ledning för tillverkning av snickerimaskiner
och standard för rörmuttrar, SMS särtryck nr 112
angående frigående hål för skruvar, SMS särtryck nr 113
angående standardisering av slipskivor, ’SMS särtryck nr
114 angående arbetade ytors beteckning å
maskinritningar. Avdelningen beslöt upptaga kommittéernas
yttranden som sina egna.
Ordföranden gav härefter ett meddelande angående
vilka dagar som fastställts för sammanträden under år 1930.
Aftonens föredragshållare var civilingenjör Eknst
Heineman, som talade över ämnet "Ett nytt system
för rumsuppvärmning". Det nya systemet, vilket förut
refererats i dagspressen, går i korthet ut på att
uppvärmningen av lokaler skall ske genom strålning av
värme från radiatorn i motsats till nu brukliga system,
som uppvärma rumsluften genom konvektion. Man skulle
enligt talaren genom användande av detta system kunna
känna det minst lika angenämt att vistas i ett rum, där
lufttemperaturen är 14 à 15 grader som nu i ett rum med
18 à 20 graders temperatur, beroende därpå att kroppen
i förra fallet får mottaga värme genom direkt strålning
från radiatorn. Talaren anförde som stöd för sina
antaganden beträffande det strålade värmets fysiologiska
verkningar bland annat att en person känner det behag-
ligt uppe på höga fjäll, där solen strålar, även om
luftens temperatur är låg och han är iklädd endast lätta
kläder. Likaså känns det behagligare en sval höstdag
med solsken än under en kvalmig sommardag.
Vid de nü använda radiatorerna är strålningen
mindre framträdande, delvis beroende på att den hindras av
möbler och dylikt. Talaren ansåg därför den bästa
platsen för en strålande radiator vara i taket, där den borde
infällas och den övre ytan värmeisoleras. Den nedre
ytan göres slät och helst svagt konkav nedåt för att
hindra värmeöverföring genom konvektion. Som
värmemedium tänkte sig talaren ånga eller varmvatten, men ansåg
att även elektrisk uppvärmning kunde ifrågakomma.
Takradiatorn torde enligt föredragshållarens mening
ej heller vara så svår att anordna, ehuru en del ändringar
i bjälklagets konstruktion måste vidtagas. För ett
mindre rum skulle det vara tillräckligt med en rund radiator
i takets mitt, ungefär så stor som en vanlig gipsrosett.
För större rum skulle värmeytan kunna uppdelas i flere,
runda eller rektangulära fält.
Beträffande kostnaderna ansåg föredragshållaren att
systemet ej borde bliva dyrare än det gamla systemet
sedan standardmässig tillverkning kommit igång.
Driftkostnaderna skulle genom de mindre värmeförlusterna
på grund av den lägre rumstemperaturen kunna
nedbringas med nära 30 % av uppvärmningskostnaderna
vid vanligt varmvattensystem.
Talaren meddelade att man under senaste tiden utfört
anläggningar med uppvärmning enligt dessa principer
och att försöken slagit väl ut. Försök torde även komma
att göras på flera håll inom vårt land och
föredragshållaren hoppades att systemet i praktiken skall visa sig
uppfylla de förväntningar, som ställas på detsamma
inom byggnadstekniska kretsar.
Under en kortare diskussion, som följde på
föredraget framhöll civilingenjör A. Theobell bl. a. att den av
föredragshållaren anförda uppgiften angående
besparingar i uppvärmningskostnader syntes honom tämligen
optimistiskt beräknad. Talaren ansåg för sin del, att
en icke ringa procent av det från radiatorn strålade
värmet upptages av rummets yttervägg och härigenom
skulle gå förlorad. För det fall att värmeförlusten till
ytterväggen skulle ske endast genom konvektion, vore
dock uppgiften riktig men kan så ej vara fallet, då ju
förlust genom strålning i större eller mindre grad ej
kan undvikas.
Föredragshållaren genmälde härtill, att han ansåg
förlusten genom strålning obetydlig och att en utförd
anläggning i England utvisar 36 à 40 % besparing.
Civilingenjör Edvard Ryd instämde i ingenjör
Theo-rells förmodan att kalkylerna över värmebesparingen
vore väl optimistiska och framkastade därtill en
förmodan, att någon sorts "värmeskugga" under bord o. d.
skulle uppstå, varigenom en person, som t. e. sitter vid
ett skrivbord med sina långa fortkomstledamöter
utsträckta under detta skulle känna fötterna kalla och
huvudet varmt, vilket ju står i motsats till vad hittills
ansetts önskvärt.
Föredragshållaren ansåg faran härför överdriven då
sekundära strålningsytor säkerligen skola lämna värme
även till de delar, som befinna sig i värmeskuggan av
t. e. ett bord.
Ordföranden tackade härefter föredragshållaren för
det intressanta föredraget och förklarade sammanträdet
avslutat.
Efter sammanträdet vidtog supé med nachspiel,
varunder sedvanlig Luciafest firades enligt hävdvunnen
ritual. Vid dagens ordensregn blevo upptagna i de
högvärdige Riddarnes krets herrar Johan Viktor Blomquist,
Sigurd Norrbin, Holger A. Lundbebg och Bror A.
Lundborg. Texten till ceremonierna voro författade av herrar
ceremonimästaren och Ulf Boye med motiv ur
Glun-tarne och bidrogo förtjänstfullt till en glad stämning
under den högtidliga akten.
Festen, vid vilken ett 50-tal medlemmar närvoro,
avblåstes först inpå småtimmarna.
A. Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
