- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Skeppsbyggnadskonst /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAFT. 9

TEKNISK TIDSKRIFT

SEPT. 1929



SKEPPSBYGGNADSKONST 6

Rldaktöd: NilsJ.Ljungzell

IVEN av SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.

INNEHÅLL: Ångaren "Odin"s bärgning, av kapten C. Friberg. — Varvstekniska iakttagelser under en resa i
Tyskland sommaren 1928, av civilingenjör Ernst C. H. Almquist. — Om det svenska skeppsbyggeriets
utveckling-under 25-årsperioden 1904—1929 (diskussionsinlägg). — Litteratur. — Notiser.

ÅNGAREN "ODIN"S BÄRGNING.1

x\v kapten C. Friberg, Stockholm.

Det följande avser att vara en enkel skildring av
ångf. "Odin"s bärgning i februari—april 1926
under synnerligen svåra förhållanden i betraktande av
årstid, plats och ej minst de primitiva tekniska
hjälpmedel, som funnos till vårt förfogande. Figurerna
giva tyvärr ej någon sammanhängande bild av
bärgningen, utan fantasien får tagas till hjälp, där
berättelse och bilder brista.

Fartyget grundstötte 24 november 1925 på ett
utsjö-skär söder om ön Skötgrunnan på Skellefteå-kusten
till följd av snötjocka. Under natten till den 25
november uppstod en hård NO-storm, besättningen
gick i livbåtarna, kommo genomvåta i land på
Skötgrunnan och övernattade där. — Besättningen led
svårt av kylan, enär intet skydd fanns på ön.

Dagen efter grundstötningen anlände
bärgningsångaren "Helios" för assistens. Efter två försök
uppgav denne alla bärgningsplaner —- ombordtog
pump-material m. m., som bragts ombord på "Odin",
förklarade för rederi och lastassuradörer alla
bärgningsförsök omöjliga och avgick sydvart, lämnande "Odin"
åt sitt öde för vintern. Underrättelsen härom verkade

Fig. i.

synnerligen nedslående ej blott på de styrande inom
Sveabolaget utan även å fartygsbefälet, som såg en
god båt vara prisgiven åt vinterns isskruvningar i
Bottenhavet och utan hjälp gå sitt öde tillmötes.

Annat var dock bestämt. — Bolagets
assuransav-delnings chef, Harry Lindberg, beordrades upp till
ort och ställe för att undersöka möjligheterna för

i Föredrag" hållet vid Svenska teknologföreningens avd. för
Skeppsbyggnadskonst ordinarie höstmöte den 1 dec. 1928.

lastens bärgning och fartygets läge. Han stannade
där uppe mellan 5—11 december och med fiskares
och Burvik-bönders hjälp erhöll han en god
uppfattning av läget vid "Odin"s strandningsplats. Fig. 1 och
2 visa fartygets dåvarande läge — delvis isfritt runt
detsamma med ett isberg från botten upptornat om
styrbord upp till relingarna — babords slagsida och
vattenfyllt.

Vid Lindbergs hemkomst redogjorde han
naturligtvis för sin resa inför bolagets chefer och även jag
fick del av hans planer, som gingo ut på att något
måste göras från vår sida för fartyget och £ittj sa
snart isen blev körbar ut till detsamma, borde en så
noggrann besiktning som möjligt verkställas med
dy kar hjälp. — I början av februari reste jag i
sällskap med en dykare Karlsson upp till Burvik
(platsen där vårt högkvarter sedermera uppslogs)
medförande nödig dykareattiralj.

Fig. 3 visar en bild från packisen på Skötgrunnans
nord- och ostsida.

Kommunikationerna mellan Skellefteå stad och
Skötgrunnan gingo över Burvik (5 timmars slädfärd
Skellefteå—Burvik) och sedan på en stockdrög genom
skogar och moras på
kostigar ned till
kusten. Utefter kusten
på cirka 400 famnar
från land stodo
isblocken på kant, men
före vår ankomst
hade dock avtalats med
burviksbönderna att
jämna av de värsta
av dem så att häst
och drög med oss
och dykaregrej or
kunde taga oss fram.
Över sjön mot
Skötgrunnan voro
ävenledes granar utsatta i snöskaren, som visade oss
vägen, där möjligheter fanns att taga sig fram.

Beträffande dykarens arbete vid undersökningen,
så upphöggos hål i isen midskepps samt för och akter
och konstaterade dykaren att: babords propelleraxel
var bräckt och propellern låg på 20 m avstånd akter
om båten; stora hål funnos i bottnen om styrbord i
läget för pannskott och förliga lastrummet — stora
stenblock lågo för om fartyget och om babord utefter

Fig. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:20 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929s/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free