- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Skeppsbyggnadskonst /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 febr. 1929 SKEPPSBYGG

Våra bostäder hade vi förlagt i sex
betjäningshytter, tre å vardera sidan med en smal gång i mitten,
där vi intogo våra måltider. I förkant av denna hade
vi en koksgryta med avlopp för röken genom en
ventil på förkantskottet och detta vidare uppöver
bryggan med stag åt sidorna. En särskild
nattvakts-gubbe hade vi som passade denna apparat, men
mången natt, när stormen tog bort ytterröret, blevo
vi av röken tvingade ut och upp för att rigga i
ordning igen. Och på natten var vår trånga gång
mellan hytterna (matsalen) strängt upptagen av alle-

Fig. 8.

handa slag. Först och främst de båda
dykarekostymerna, som hängdes upp för att tina till följande
dags arbeten —- stövlar och sura strumpor runt i tak
och på väggar — så värst inbjudande hade vi det ej.

Sedan emellertid alla förberedelser träffats och
ordnats beträffande pumpar, bostäder,
lossningsanordningar m. m. börjades jobbet den 17 februari. För
lossningen hade vi från ett sågverk fått låna två
gamla handvinschar, och vidare hade vi två små för-

Fig. 9.

ständiga hästar, som voro alldeles utmärkta. De
drogo var sin hissmantel, som var skuren genom ett
kastblock fast i isen och upp genom bomblocket ned
till lastrummet. De lärde sig veta var slingan slog
i luckarmen, när den var uppe osv.; den väg hästen
spatserade på fram och tillbaka under detta arbete,
skulle vara fullständigt jämn — inget vatten där han
gick fram — ty då gick det inte alls.

Isen var inombords mellan 4—4,5 fot tjock och låg

NADSKONST 51

fast under däcksbalkarna om babord och några meter
under dessa om styrbord. Pannor, cylindrar,
pumpar voro i ett enda isblock. Vi startade jobbet och
på alla håll samtidigt med undantag av maskin- och
pannrum. Min plan var att först få fartyget
någorlunda tätt och sedan taga rum för rum förifrån.

Fig. 8 visar dykarna i arbete. För att komma åt
hålen måste kanaler först göras under bottnen, och
stenarna dragas åt sidan — de största med differeii-

Fig. 10.

tialtaljor. Farorna, som dykarna voro utsatta för,
voro många, fastklämda som de stundom voro under
botten med stora risker för luftslangarna m. m. Det
stora hålet i förskeppet om styrbord tätades först
med träklossar, kilar, drev och talg, varefter togos
längsgående sprickor från 12 fots längd till
småbuck-lor, som lätt temporärt kunde fås täta, sedan de väl
gjorts åtkomliga,

Fig. 9 är tagen från ett senare skede i
bärgningsarbetet, Den visar, hur det då såg ut runt fartyget,
vilket ej var flyttat från platsen för grundstötningen,
när bilden togs. Fig. 10 är ett mera historiskt foto.

Fig. 11.

Fartyget var förflyttat här cirka 30 m aktèröver på
djupare vatten, eftertätningar kunde göras både
inifrån och utifrån, och vi kände oss nu som bättre
herrar över situationen än några dagar tidigare. Det
rörliga livet visas här med isupptagningen för hand
samt vårt dass — styrman Nyströms skapelse av två
livbältslårar, som sågades itu diagonalt och bildade
hörnen. Det hela såg ganska sinnrikt ut till att börja
med, men visade sig vara en grov felkonstruktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:20 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929s/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free