- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Skeppsbyggnadskonst /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 TEKNISK TIDSKRIFT 16 febr. 1929

nit en stor fördel, när vi kunde köra med egna
stora barlastpumpen ombord, särskilt för
innertät-ningen.

Återstod så aktre lastrummet, vilket vi trodde skulle
gå med lätthet få tätt, enär dykarna påstodo att inga
större läckor kunde förmärkas utifrån. Det visade
sig dock bliva det besvärligaste, och vi måste
placera om våra pumpar för att lyckas. Vi länsade fort
ut vattnet ungefär till halva rummets djup, men så

fast is, och den öppna vaken var ena morgonen isfri;
nästa syntes ej minsta fläck av öppet vatten, så långt
ögat kunde skönja.

Fig. 11—14 visa våra storartade maskinella
anordningar för issågningen, undanskaffandet av snön,
bortplöjning av snöskaren och isflottningen. Fig. 15
visar fartygets förtöjning vid Skötgrunnans nordsida.
Fig. 16 slutligen visar bärgaren med "Odin" på
hemväg till Finnboda varv.

Fig. 14.

Inrättningen skulle nämligen gjorts roterande och
ej fast. Alltid tycktes dörren vara vänd mot
vindsidan, vilket hade sina besvärligheter särskilt vid
snöstorm.

Vi övergå så till maskin- och pannrummen. När
vi sågo, att våra pumpar kunde hålla förskeppet läns,
grepo vi oss an verket med maskinrummet. Utefter
lejdaren till maskinrummet höggo vi ett hål stort nog
för en man att krypa ned igenom sedan slangen skju-

fort det kom i läget att vilja lyfta, så sjönk det igen,
och vattnet stod stadigt i rummet utan att minska —
och dykarna kunde fortfarande ej upptäcka något
utifrån. Det som märktes, var att bubblor stego upp,
som det tycktes från kölstråket cirka 30 fot från
akterstäven. Jag gjorde då en stor boll av drev över i/2
meter i diameter och lät en av dykarna gå ned och
hålla den så nära han kunde komma åt för
stenblocken intill den
antagliga läckan, samtidigt som
vi arbetade för fullt med
alla pumpar, och ett, tu,
tre slank bollen in och
fastnade i hålet; en timme
härefter flöt fartyget.

Dock hade det kvar sin
ursprungliga babords
slagsida. Den låg eller
rättare hade skjutits upp
genom sin isform, och det
tog över ett dygn att
hugga och såga is längs
sidan, innan båten kom på
rätt köl. Detta skedde
med ett brak kl. 1/2 2 en Fig. 16.

morgon, då jag gick och

planerade över vad som skulle tagas i håll med nästa
dag. Att alla man kommo på däck var naturligt —
det hurrades — våra bäddar ordnades om på nytt
sätt, utan slagsida å fartyget, men det blev nog litet
sömn resten av denna natt.

Nästa dag började förflyttningen av fartyget.
Sjutton dagar åtgingo för tätning och flottagning. Ena
dykaren avdelades så med skötare och några man
härefter att med en mått-käpp, motsvarande fartygets
djupgående pius 2 fot, utstaka en väg för fartygets
förflyttning upp till den avsedda platsen vid
Skötgrunnans nordvästpunkt, innanför ett utspringande rev.
Avståndet fågel vägen var 2 100 m och isens
tjocklek varierande. Frestande var det ju att begiva sig
iväg sydvart, ty endast 2—3 km öster om oss var
havet öppet, och grundklackarna voro väl utmärkta
genom stora isberg. Men Qvarken var belagd med

Fig. 12.

Fig. 15.

Fig. 13.

tits ned, och det visade sig att vi med en pump fingo
vattnet att falla sakta men säkert. Ett isbälte 5—6
fot tjockt låg under däcksbalkarna om babord och
något under dessa om styrbord i sig inneslutande
pumparna, cylindrar och delvis donkeypannan. Stora
pannan var en enda isklump.

Däcket höggs delvis upp om babord i
maskinrummet över pumparna för att lättare kunna avlägsna
isen. och härefter började ett huggande och
mejslande med alla till buds stående verktyg för att till
en början göra donkeypannan och matarepumpen
åtkomliga och få dem i något så när arbetsfört skick.
Första försöket med donkeypannan, misslyckades
andra och tredje likaledes trots pressning av tuber
och diktning. Dock gick det slutligen, ehuru pannan
var långtifrån tät, men den var ej värre, än att
pumparna kunde hålla vatten till den — och vi hade vun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:20 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929s/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free