- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Skeppsbyggnadskonst /
54

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

TEKNISK TIDSKRIFT

16 febr. 1929

färdig. Denna mall ritas nu över på en schablon av
tunt mallträ eller kartong, varvid vidare hänsyn
måste tagas till spantens s. k. sidobukt, vilken
bestämmes med tillhjälp av vinkelpunkterna pv p2, pz
os v. på följande sätt:

På en planka av relativt hårt trä (ek, bok, teak
e. d.) eller på en plåt äro uppritade kvadratiska rutor
i storleken 5X5 mm enligt fig. 3. Avsätt i plankans
längdriktning, utgående från det nedersta upprutade
hörnet, det verkliga spantavståndet. Från samma

Fig. 3.

hörn avsättes uppåt det från spantrutan uppmätta
avståndet px—p3, och dessa erhållna två punkter
sammanbindas med en rät linje enligt figuren. Från
punkten psl (fig. 3) drages en rät linje parallell med
plankans baslinje, i detta fall således horisontellt, med
längden — px—p2 från spantrutan; fäll nu en vertikal linje
från Pz1, tills den skär den första
sammanbindningslinjen i q. Längden p2—q är nu den sökta
sidobukten, som från den avsatta punkten pt på spantriet
fälles vinkelrätt mot sammanbindningslinjen mellan
detta spantris skärningspunkter med långväxelrina.
Mallens eller plåtens verkliga spantlinje i utslaget
kan nu uppritas genom tre fasta punkter. För att
ernå noggrannare resultat användes understundom
flera vinkelpunkter på samma spant, varigenom
spantets sidobukt bestämmes av två eller flera punkter.

Av konstruktionen framgår att den blott kan
användas för plåtar med högst obetydlig dubbelbukt.
I någon ringa mån användes för plåtar med större
sådan det förutnämnda diagonalmallsystemet, ehuru
ej alls i den utsträckning som i Holland, där
detsamma är så gott som det enda förekommande.
Plåt-tar, för vilka ovan beskrivna metod ej kan
användas, mallas i regel på platsen.

Elektrisk svetsning.

Beträffande den elektriska svetsningen hade jag,
efter allt, som i tyska tidskrifter skrivits därom, väntat
mig en mycket vidsträcktare användning därav inom
handelsskeppsbyggeriet än som vid de besökta
varven visade sig vara fallet. I profilsmedjorna, där
icke uteslutande smidessvetsning förekom, svetsades
autogent och den elektriska metoden inskränkte sig
till mindre tankar, beslag, ventilationsledningar av
tunnplåt m. fi. likartade detaljarbeten. I de flesta
fallen användes enankareomformare, i regel från
Siemens & Halske och A. E. G. ävensom från
Svenska elektriska
svetsningsbolaget; varje aggregat för en svetsare. Vid B 1 o h m &
Voss är en större svetsningscentral inrättad med
förutom ett par mindre ett stort aggregat för
omkring 15 svetsningsställen, vart och ett med sitt reg-

leringsmotstånd. I pannverkstaden vid Bremer
Vulkan är ett Schuchmachers pulserande
likströmsaggregat om 600 amp. uppställt med ett stort
antal svetsningsställen, fördelade över hela
verkstaden. Så gott som utan undantag svetsas med blott
3 och 4 mm elektroder, i enstaka fall med 5 mm,
vilket måste betraktas som en viss efterblivenhet på
området, då senaste utvecklingen inom den elektriska
svetsningstekniken visat, att vid på ett varv
förekommande grövre svetsningsarbeten (6 à 7 mm
materialtjocklek och mera) elektroder av 6
och 7 mm diameter giva såväl ekonomiskt
som kvalitativt överlägsna resultat.

Nitning, diktning och borrning.

Den pneumatiska driften för nitning,
diktning och borrning ombord är så gott
som allenarådande. Undantag givas
likväl, t. e. vid Flensburgervarve t,
där ännu handnitning förekommer i stor
skala. Vad borrning och brotschning
ombord angår så användes huvudsakligen
lufttrycksverktyg såsom ekonomiskt
överlägsna vanliga elektriska. Vid B 1 o h m
& Voss har man emellertid erhållit synnerligen
goda resultat med elektriska borrmaskiner för
hög-frekvensström.

Fördelar och nackdelar av pneumatiska
borrmaskiner gentemot äldre system elektriska maskiner kunna
sammanfattas sålunda:

Pneumatiska maskiner:
Fördel: låg vikt = låg lönekostnad,
„ : konstant vridningsmoment r= låg
lönekostnad,

Nackdel: hög energiförbrukning — hög driftskostnad.

Elektriska maskiner av äldre typ:
Fördel: låg energiförbrukning = låg driftskostnad.
Nackdel: hög vikt = hög lönekostnad,

„ : vid överbelastning 6 dubbla
vridningsmoment = hög lönekostnad.
Med den elektriska högfrekvensborrmaskinen med
ett periodtal på 100—200 per. erhålles ett högre
varvtal än med likströms- eller äldre växelströmsmaskiner
vid en vikt ungefärligen motsvarande den för de
pneumatiska med samma kapacitet.

De äldre maskintypernas höga vridningsmoment vid
överbelastning reduceras här till 2—3 gånger det
normala, varigenom faran ur arbetareskyddssynpunkt
minskas och man kan för relativt kraftiga maskiner
använda 1 man i stället för 2, som fordras för de
förra. Följden blir naturligen reducerade
lönekostnader samt dessutom minskade reparationskostnader. I
högfrekvensborrmaskinen har man "åledes en maskin
med de båda äldre systemens höga driftskostnader
borteliminerade med bibehållande av dessa typers olika
fördelar. En svår nackdel äro dock de extra
kostnaderna vid detta systems införande för de erforderliga
omformareaggregaten, vilken nackdel av de utförda
proven vid Blohm och Voss samt senare vid
Etablissement Fijenoord i Holland visat
sig övervägas av systemets övriga fördelar.

Tidskontroll.

Tidskontrollen utövas såväl med penninge- eller
brick-system som med stämpelur, placerade vid in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929s/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free