- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Skeppsbyggnadskonst /
58

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

TEKNISK TIDSKRIFT

16 febr. 1929

Fig. 3. Utrustningskran vid Swan, Hunter &
Wigham Richardson Ltd., Neptune Works,
Newcastle-on-Tyne.

krokar över bädden, lätta kranar och möjligheten av
att, trots varje enhets relativt ringa kapacitet, kunna
taga stora lyft genom samverkan kranarna emellan,
men en stor nackdel är att varje kroks arbetsområde
inskränker sig till en rät linje. Denna nackdel
minskas dock med växande antal kranbanor. Vid
Dox-fords, som över varje övertäckt bädd har 9 st. 5-tons
I-balkstrallor, färdignitades hela tvärskeppsskott på
marken och lyftes med erforderligt antal kranar på
sina respektive platser.

En ganska sällsynt anordning vad bäddkranar
beträffar uppvisade Palmers Shipbuilding &
I r o n Co. Sedan kölplåten lagts, utlades på ömse
sidor om denna temporära spår, varå två stycken
fem-tons kranar placerades vid bäddens nedre del,
där de användes för att ombordlyfta
konstruktionsdelar, som på marken samlats och nitats i så stora
enheter, som kranarnas kapacitet medgåvo. Sedan
akterskeppet färdigbyggts halas kranarna medelst
ångvinschar ett visst antal meter längre upp och en
ny sektion av fartyget färdigställes ovs. För lättare lyft
användas även vanliga pålmastkranar med bommar.

Varven äro i allmänhet väl försedda med
utrustningskranar, vilka för det mesta äro av hammartypen,



Fig. 4. Aekumulatordriven truck (John Brown & Co, Clydebank).

elektriskt drivna, och med en lyftkapacitet på 80—150
tons. Sådana kranar användas även mycket av de
maskinverkstäder, som tillverka fartygsmaskiner och
pannor. På några ställen såg man även elektriska
gibkranar, åkbara längs utrustningskajen, men deras
lyftkapacitet uppgick endast till 5—-15 tons.
Exempel på krän av denna typ vid Swan, Hunter
& Wigham Richardson, Neptune
Works visar fig. 3.

Angående transportanordningar kan som nyhet
endast noteras användandet av truckar, drivna med

motor eller ackumulatorbatteri. Dessa hava visat sig
mycket händiga och ekonomiska. Fig. 4 visar
schematiskt den typ som användes hos John Brown
& Co.

Nitning.

Något som säkerligen slår varje besökare vid
engelska skeppsvarv med häpnad är den stora roll,
som ännu handnitningen där intager. Nästan varje
varv jag besökt använde sig av handnitning i större
eller mindre utsträckning. Hos "Armstrongs" t. e.
nitades alla däck och däckshus för hand och
direktören därstädes, Whiting, förklarade, att de tider då
varvets kapacitet ej fullt utnyttjades hade detta visat
sig fördelaktigare framför att hålla
kompressoranläggningar i gång men med minskad belastning. Det varv
som gått längst på handnitningens väg, eller rättare
sagt stannat på utvecklingens är Sir J. Laings
& Sons i Sunderland. Där arbetades på
stapelbädden uteslutande med såväl nitning som diktning
för hand. Helt nyligen hade ett oljetankfartyg på
11 000 tdw levererats nitat och diktat för hand med,
vad tätheten beträffar, synnerligen gott resultat.
Måhända har systemet med handnitning sin del i
orsakerna till att varvet för närvarande har att kämpa
med mycket stora svårigheter. Vid mitt besök där
hade varvet med sina sex stapelbäddar endast två
beställningar, en shelterdäckare på 8 400 tdw och ett
mindre oljetankfartyg.

En annan nitningsmetod som i England vunnit stor
utsträckning är nitning med hydrauliska nitmaskiner.
Dessa användas framför allt för hopnitning på
marken av bottenstockar och liknande
konstruktions-detaljer. I regel användes i samband härmed
gaseller oljeeldade nagelugnar. Arbetet går mycket
snabbt och ända upp till 10 nagel kunde samtidigt
uttagas ur ugnen, placeras på sina platser och
därefter nitas. På vissa platser, t. e. Harland &
Wolff och John Brown, användes även
hydrauliska nitmaskiner på bäddarna för nitning av kölsvin,
sheerstråk m. m. till större fartyg. I detta fall torde
nitningen bliva dyrare än nitning med luft, men
arbetets kvalitet blir bättre.

Nitning med pneumatiska knähävtygsmaskiner
kunde jag ej uppäcka någonstädes.

Arbetsmaskiner.

Arbetsmaskinerna inom skeppsbyggeriet tyckas
överallt vara desamma, och nyheter på området
förekomma ytterst sparsamt. Stansmaskinerna voro i
allmänhet utrustade med enmansstansvagnar av den
vanliga typen, där arbetaren sitter på en stol över
plåten och manövrerar dennas rörelse medelst tvenne
rattar samt sköter utlösningen av stansen med en
pedal. De större varven hade även
multipelstans-maskiner, men enligt uppgift lönar det sig ej att
använda dessa med mindre än ett större antal lika
plåtar föreligger till bearbetning. Av de fem
maskiner av detta slag, som jag såg, var ingen i
användning, trots att resp. verkstäders alla övriga
stansmaskiner voro i fullt arbete. Följande
arbetsmaskiner voro för mig nya.

Vinkéljärnshyvel (fig. 5). Maskinens arbetssätt
framgår av figuren och torde ej tarva någon
förklaring. Enligt utsago av varvsingenjören vid
Harland & Wolff, där en sådan maskin användes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:20 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929s/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free