- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Skeppsbyggnadskonst /
97

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 dec. 1929

SKEPPSBYGGNADSKONST

108

Fig. 19.

givas efter de å figuren angivna källorna q och v
som funktioner av temperaturen för de ifrågavarande
media. På grund av att såväl g som v för ett och
samma medium varierar med temperaturen inses att
regeln även har tillämpning för ett och samma
medium vid olika temperaturer.

Jag skall först tillåta mig att återge resultatet av
den undersökning beträffande motståndet
(friktionsmotståndet) i raka cirkulära rör, som på sin tid
utfördes av Stanton och Pannell.1 Tydligen är detta
ett fenomen, som hör under vårt ovanstående
antagande. Resultatet kan sägas utgöra en mycket
vacker verifikation av Reynolds’ regel. Försöken
utfördes med rördiametrar = 0,361, 0,7125, 1,255 och
2,855 cm för vatten samt med samma rördiametrar
och dessutom 12,62 cm för luft som medium. Fig. 19
återger i grafisk form resultaten av försöken. Som

VD

abskissa användes det Reynoldska talet–, där som

v

karaktäristisk linjär storhet tagits rördiametern D:
skalan är logaritmisk av vissa praktiska skäl.
Or-R

dinatan utgöres av–,, där R är det uppmätta
niotid V
R

ståndet pr ytenhet;- kommer då att utgöra det

q v2

specifika motståndet i samma betydelse som ovan.
För såväl abskissan som ordinatan gäller att
hastigheten V är den uppmätta medelhastigheten.
Försökspunkterna konstituera tydligen den okända
funktionen cp2 för detta fenomen, som tydligen verifieras vara
oberoende av mediets täthet och viskositet. (Inom
det högra gebitet — där strömningen är s. k. laminär;
inom det övriga området säges strömningen vara
turbulent — kan funktionen (p2 beräknas på teoretisk
väg. Motsvarande kurva är inritad, och som synes är

i T. E. Stanton och J. R. Pannell : Similarity of motion

in relation to the surface friction of fluids. Collected
Re-searches of the National Physical Laboratory, Vol. XI, 1914,
sid. 293. London.

överensstämmelsen mellan denna kurva och
försökspunkterna inom området ifråga mycket god.)

Jag skall därefter visa en annan tillämpning på
Reynolds’ modellregel och anknyter därvid till vissa
försök, som utförts vid vårt laboratorium. Försöken
gällde motståndet i vatten av diverse stag, med olika
sektioner, som föras fram i fullt nedsänkt läge med
stagets axel horisontell och vinkelrät mot
rörelseriktningen. Liknande undersökningar ha förut
utförts i luft, särskilt vid aerodynamiska
försöksanstalten i Göttingen; vid dessa undersökningar i luft ha,
i motsats mot vad fallet var vid våra försök,
försöksobjekten varit fixa men mediet i rörelse.

Under förutsättning att stagen föras fram på
tillräckligt djup under vattenytan, så att ej någon
vågbildning uppkommer, faller tydligen ifrågavarande
fenomen under de antaganden, som ovan gjorts.

Vår undersökning avsåg stag av "oändlig längd",
vilket på gängse sätt realiserades genom att förse de
ändliga stagen i ändarna med flänsar för att förhindra
uppkomsten av "ändeffekt". Den använda
försöksanordningen framgår av fig. 20. Stagen voro medels
två hållare fästade å en horisontell ram. Hällarna
hade givits en sådan form. att de erbjödo minsta
möjliga motstånd i vattnet; hällarnas nedre del var
utbildad till de ovan omnämnda ändflänsarna. Ramen
i sin tur var medels fyra parallella pianotrådar
upphängd i fyra punkter av en överbyggnad på den
befintliga löpvagnen. Det därigenom uppkomna
pendelsystemet kunde på liknande sätt som
försöksanordningen i paragraf 1 kopplas till den befintliga
dyna-mometeranordningen, varigenom motståndet under
gång kunde bestämmas. Motståndet av hällarna
måste bestämmas separat, för att motståndet av
enbart stag skulle kunna beräknas. De stagsektioner,
som undersökts, ävensom de använda dimensionerna
framgå av fig. 20.

Resultaten av försöken äro sammanställda i fig. 21.

V IT

Som abskissa användes det Reynoldska talet–,

v

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:12:20 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1929s/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free