Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TEKNISK TIÜSKHI F T
16 NOV. 1929
där som H tagits fronthöjden av stagen i varje fall.
P
Som ordinata användes c = —, ,
{ g V2 HL
där HL = projektionsytan av stagen vinkelrätt mot
rörelseriktningen. Koefficienten 1/2 har införts i
anslutning till vad som brukar vara vanligt i tyska
arbeten i hithörande frågor; för J, o V2 användes i tyskan
den pregnanta benämningen "Staudruck". C/2 svarar
tydligen mot funktionen <p2 i ekvationerna (d).
Försökspunkterna äro ej införda i fig. 21. Det kan
emellertid nämnas att punkterna för varje stagform
ligga i god tur; varje stagform — oberoende av
dimensionen — konstituerar givetvis vad vi förut kallat
för ett fenomen. Som synes av figurerna 20 och 21
utfördes försök med cirkulär cylinder (stag 1).
kvadratisk cylinder (stag 2), kvadratisk cylinder på kant
(stag 3) och rektangulär skiva (stag 8).
Sammanlagda antalet körningar var ca 500 med hastigheter
mellan 0.16 m/sek. och 2.8 m/sek. och motstånd
varierande mellan 6 gr och 10 kg. För stag 8 kunde
körningarna ej sträcka sig över 1,5 m/sek., på grund av
alltför stor böjning av skivan vid högre
hastigheter.
Önskvärt hade givetvis varit att få undersökningen
för varje stagform att omfatta så stort område som
möjligt av det Reynoldska talet. De använda
anordningarna satte emellertid gränser åt båda hållen.
Begränsningen nedåt bestämdes därav, att vagnen ej kan
köras med jämn hastighet vid alltför små hastigheter,
och att den använda dynamometeranordningen ej
lämpar sig för uppmätning av alltför små krafter.
Begränsningen uppåt återigen bestämdes därav, att viel
stora stagdimensioner och stora hastigheter - bli de
motstånd, som skola uppmätas, alltför stora för den
använda dynamometern. Vagnens maximihastighet,
som är ca 4 m/sek., kunde därför ej utnyttjas.
Dessutom gör sig vid stora stagdimensioner och stora
hastigheter närheten av vattenytan alltmer gällande.
Dessa omständigheter gjorde att vi ej för staget 1
(och staget 2) lyckades komma upp till det värde å
det Reynoldska talet, som brukar betecknas med det
kritiska; man hade givetvis anledning att förvänta
ett kritiskt värde på grund av förut kända försök i
luft. För d ’ skarpkantade stagen 3 och 8 äro enligt
Pranbtl’s gränsskiktteori ej något dylikt kritiskt
värde å det Reynoldska talet att förvänta.
Som förut nämnts föreligga liknande undersökningar
i luft. I fig. 21 har inritats det resultat beträffande
stag 1, som erhållits vid den aerodynamiska
försöksanstalten i Göttingen1 ävenså ha i figuren införts
resultaten från samma ställe beträffande de
"strömlinjeformade" stagen 5—72. Som synes ligger vår kurva
för stag 1 något över motsvarande kurva från
Göttingen; enligt det föregående borde givetvis kurvorna
täcka varandra. Skillnaden kan bero på att
"råhets-graden" av stagens yta spelar in. Det troligaste är
emellertid, att skillnaden till sin största clel är att
tillskriva olikheten i försöksarrangemangen. Även för
stagen 2, 3 och 8 föreligga från Göttingen värden å
C, dock utan angivande av motsvarande Reynoldska
tal.3 Sålunda har man där för stag 2 funnit C = 2,03,
för stag 3 c = 1,54 och för stag 8 c = 2,01. Våra
motsvarande värden (vid högre Reynoldska tal) äro
2,05, 1,62 och 2,00. Även här kan överensstämmelsen
sägas vara god. Man torde därför från praktisk
synpunkt vara berättigad att konstatera, att resultaten ha
verifierat den Reynoldska modellregeln för
ifrågavarande fenomen. Den Reynoldska modellregeln slår
sålunda en brygga mellan resultat erhållna i olika
media eller med andra ord: man kan överföra
resultat erhållna i ett medium till att gälla för andra
media; detta kan ibland vara av största betydelse, då
försök ofta kunna utföras med större lätthet i ett
medium än i andra.
Fig. 21 visar överlägsenheten ur motståndssynpunkt
av de strömlinjeformade stagformerna gentemot de öv-
1 Ergebnisse der Aerodynamischen Versuchsanstalt zu
Göttingen, herausgegeben von L. Prandtl. II. Lieferung, sid. 22.
R. Oldenbourg, 1923.
2 Loc. cit. I. Lief., sid. 127. R. Oldenbourg, 1921.
Resultaten äro i originalarbetet framställda på ett annat sätt än
i fig. 21, varför de omräknats.
3 Loc. cit. II. Lief. Sid. 33 och följande.
<2,e J
Fig. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
