Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
JAN. 1929
VÅG- OCHWTENDYGGNADSRONST
Redaktör- Walo Finne
INNEHÅLL: Några ord om asfalt, av civilingenjör A. Birger C. Dahlberg. — En mångkupoldamm. — Redogörelse
för Svenska teknologföreningens avdelnings för väg- och vattenbyggnadskonst verksamhet under år 1928. — Notiser.
NÅGRA ORD OM ASFALT.1
Av civilingenjör A. Birger C. Dahlberg.
För att sammanfoga tvenne kroppar eller för att
hindra, att något intränger emellan dem, användas
många olika binde- och tätningsmedel. Snickaren
använder lim för att foga ihop olika trästycken,
glasmästaren använder kitt för att få fönstren dragfria
och täta mot vatten. Målaren använder äggvita,
klister, gummi, harts eller olja för att binda
färgstoff samman och fästa dem på papper, mur eller duk.
Väg- och vattenbyggaren slutligen använder asfalt för
tätning av vattenbyggnader och byggande av vägar.
För dessa ändamål har asfalt använts sedan mer
än 2 000 år. Nabopolassar, Nebukadnesars fader,
byggde tempelgårdar och praktfulla gator i Babylon
av tegel, som sammanfogades med asfalt, och enligt
urkunderna använde redan Noak bitumen för tätning
av sin ark. Ehuru sålunda detta bindemedel varit
känt under mycket lång tid, har användningen av
detsamma dock ej spelat någon större roll förrän i våra
dagar.
Den förste upptäckaren av asfaltfyndigheter i
modern tid och grundläggare av den nuvarande
asfaltindustrin var en grekisk lärd, professor Eirinis, som
år 1712 under en resa i det mellan Frankrike och
Schweiz belägna furstendömet Nouchatel i Val de
Travers fann asfalt inmängd i kalksten. Han hade
kännedom om de gamla kulturfolkens användning av
asfalt, vilket bland annat framgår av en skrift från
hans hand år 1721, där han anför, "att han med Guds
hjälp inom furstendömet Neuchatel upptäckt ett berg
med asfalt, som i varje avseende var lika god som
asfalten från Babylon eller från Siddims dal.
År 1797 upptäcktes fyndigheter av bituminös
kalksten vid Seyssel i Frankrike, och efter upprepade
försök lyckades man genom uppmjukning av denna
asfaltsten med bergolja och inblandning av grus
framställa en gångbanebeläggning, vår nuvarande
gjutasfalt, som sedan kom till användning för-st i de större
franska städerna och därefter i London 1836 och i
Nordamerika 1838, överallt använd endast för
gångbanebeläggning.
Försök att använda den franska asfalten till
körbanebeläggning utföllo däremot sämre, under det att
en schweizisk ingenjör, Merian, år 1849 lyckades
göra körbanebeläggningar av schweizisk asfalt. Han
hade observerat, att avfall ur transportkärrorna från
asfaltgruvan i Val de Travers sommartid
komprimerades av hjuldonen till en slät och jämn beläggning.
Då den vägyta, som på detta sätt bildades, gjorde
mindre motstånd vid transporterna än någon dittills
känd beläggning, försökte han draga nytta av, vad
tillfälligheten sålunda lärt honom. Genom
upphettning av asfaltsten framställde han ett fint
asfaltpulver, som kunde utbredas på vägen och där vältas
till en hård och jämn yta. Efter ungefär fyra års
förberedande beläggningsförsök utfördes så år 1858 i
Paris den första moderna körbanan med användning
av stampasfalt från Val de Travers. År 1869 belades
Tlireadneedle Street i London, 1872 Union Square i
New York och 1876 Stora Nygatan i Stockholm
likaledes med stampasfalt från Val de Travers. Slumpen
hade sålunda gjort, att asfalt från Seyssel fått
världsrykte för gångbanebeläggning och asfalt från Val de
Travers för körbanebeläggning.
De goda resultaten lockade givetvis till försök att
för beläggningsändamål använda asfaltmaterial även
av annat slag. Särskilt ansträngde man sig i
Amerika, där bituminösa bergarter ännu ej upptäckts, att
i Föredrag i avdeln. för väg- och vattenfoyggnadskonst den
17 dec. 1928.
Fig. 1. Tempelgärd från Babylon für Abraham, Asphalt and allied
substances).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
