Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1929
terial. Asfaltens överyta bildar en hud mellan kärlets
väggar, och denna hud ger större motstånd mot nålens
nedhängning, ju mindre spännvidden, dvs. avståndet
mellan kärlets väggar, är.
Sedan man sålunda utfört en
penetrationsbestämning, vet man, huru långt en viss, med 100 gram
belastad nål under 5 sekunders tid vid 25° temperatur
sjunker ned i asfalten, men man vet ingenting om
penetrationen vid andra temperaturer, vikter eller
tider, ty i det fallet förhålla sig skilda asfalter olika.
Ej heller vet man något om den provade asfaltens
möjligheter att uppfylla de önskemål, som man vid
den praktiska användningen vill ställa på den. Något
verksamhetsområde, där man använder asfalt för att
sticka i den med nålar, torde nämligen ej kunna
uppletas.
Penetrationsprovets värde är därför mycket ringa
och utom för konsistensbedömning i samband med
destillation är det egentligen endast vid uppmjukning
av hårdare asfaltsorter med mjukare, dvs. vid tillsats
av flussmedel, som det i praktiken användes. Flera
europeiska oljeraffinaderier hava till och med slopat
detta prov och saluföra sina produkter med annan
sortindelning.
Yad man därvid närmast tillgripit är bestämning
av asfaltens smältpunkt, som förefaller att vara mera
tillämplig vid den praktiska användningen. En asfalt
med låg smältpunkt bör ju ge en beläggning, som
under sommarens värme blir mjuk, under det att en
asfalt med för hög smältpunkt lätt spricker sönder
under vinterns kyla.
De förnämsta metoderna för
smältpunktsbestämning äro den tyska metoden Krämer-Sarnow och den
amerikanska kul- och ringmetoden. Enligt den först-
nan
en mässingsring med 5/s" diameter och 1/4" höjd.
Sedan asfalten stelnat, anbringas ovanpå densamma
en stålkula med en vikt av 3,45—3,50 gram, varefter
det hela nedsänkes i ett kärl med vatten till ett
bestämt avstånd från kärlets botten. Vattnet upphettas
därefter m,ed en temperaturstegring av 5° per minut.
När asfalten mjuknar, sjunker stålkulan så småningom
genom mässingsringen, hängande i en säck av asfalt,
och temperaturen i det ögonblick, då denna säck når
botten i vattenbadet, anges som asfaltens smältpunkt.
Det är utan vidare klart, att även dessa bägge
bestämningsmetoder måste utföras med den yttersta
likformighet från fall till fall, men hur noga de än
utföras, ge de likväl ej samma värde på smältpunkt.
Sålunda visa några av professor Schläpfer i Zürich
utförda undersökningar betydligt högre smältpunkter
enligt den amerikanska metoden än enligt den tyska,
och tysken dr Karl Ziegs visar i några nyligen
publicerade smältpunktsbestämningar, att
smältpunkten för en asfaltsort kan utgöra 26,2° enligt
Krämer-Sarnow samtidigt som den enligt kul- och
ringmetoden utgör 40.8°. Dr Ziegs undersökningar visa
dessutom. att enbart den omständigheten, att
temperaturstegringen vid användandet av Krämer-Sarnows
metod sker med två i stället för en grad per minut, ger
till resultat ända till 20 % högre värden å
smältpunkten.
På många håll har man velat förklara denna
bristande överensstämmelse med ofullständigheter i
provningsmetoderna, då givetvis tvenne bestämningar av
samma storhet borde ge samma resultat, men felet
ligger dock icke där.
Med smältpunkt i fysikalisk mening avses den
temperatur, vid vilken ett ämne under upptagande av
värme övergår från fast till flytande form. Under
smältningen åtgår allt det tillförda värmet för
smältningen, varför någon höjning av temperaturen ej
inträffar, förrän allt smälts. Ett typiskt exempel härpå
är isens smältning, och på liknande sätt smälta även en
del organiska ämnen, t. e. paraffin. Uppritas
temperaturen vid smältning som funktion av tiden, erhålles
Fig. 6.
Smältpunktsbestämning enl. Kræmer-Sarnow. (Ur
Holde, Kohlenwasserstofföle
und Fette.)
Fig. 7. Smältpunktsbestämning
enl. Kul- och ringmetoden. (Ur
Hubbard, Laboratory Manual of
Bituminous Materials.)
O 10 Zo JO 40 SO 6o 70■ min
Fig. 8. Stelningskurva för paraffin.
nämnda tillgår bestämningen på så sätt, att smält
asfalt ifylles till 5 mm höjd i ett glasrör med 6 mm
diameter, varefter asfalten får stelna. Därefter
påfylles 5 gr. kvicksilver, glasröret nedsattes i ett
dubbelt vattenbad, som upphettas med en
temperaturstegring av 1 à 2 grader per minut, och anges den
temperatur, vid vilken kvicksilvret går igenom asfalten,
som dennas smältpunkt.
Enligt kul- och ringmetoden däremot ifylles asfalt i
en kurva, som till en del löper parallellt med
absciss-axeln. Ordinatan till denna del representerar
smältpunkten. Uppritas på motsvarande sätt en
smältnings- eller stelningskurva för asfalt, såsom en av
Tysklands förnämsta fackmän på detta område, prof.
Edmund Graefe, gjort, erhålles en kontinuerlig kurva
utan någon smältpunktsanvisning och kurvorna för
en hård och en mjuk asfalt täcka varandra, trots att
smältpunktsbestämning enligt de vedertagna meto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
