Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
28 sept. 1929
mjöl, vilka använts vid en del av undersökningarna
och därvid ingått som ersättningsmedel för 25
viktsprocent av cementet, synas de båda sistnämnda hava
åstadkommit en viss förbättring av betongens
vattentäthet, dock icke i sådan grad, att deras användning
i betong för vattenbyggnader därav kan anses väl
motiverad. Med trass som tillsatsmedel har ingen
förbättring kunnat påvisas med de använda materialen.
g) Släckt kalk ingående som ersättning för 10
viktsprocent av cementet har visat sig fördelaktig för
betong, tillverkad med såväl våt som blöt konsistens.
Dessa konsistenser uppnåddes vid resp.
vattencement-tal O,«» och 0,94.
h) En tillsats av 3 % kalciumklorid synes hava
åstadkommit en tät betong, trots att en betydligt
större vattenhalt än den normala ur
plasticitetssyn-punkt erfordrades för dessa prov.
i) Med ett rent sandmaterial, som innehåller en stor
mängd fina sandpartiklar (mer än 50 % mindre än
0,5 mm), erhålles en vattentät betong, förutsatt att
blandningen icke är magrare än 1 : 41/2 och att
vattentillsatsen är den för materialet bäst avpassade.
Mikroskopiska undersökningar.
De ovan angivna preliminära resultaten av
långtidsundersökningarna rörande betongplattors
vattentäthet hava, såsom ovan antytts, kompletterats på
sådant sätt, att med viss tids mellanrum borrkärnor
uttagits ur betongplattorna, vilka borrkärnor
tunnsli-pats ned till genomskinlighet motsvarande en
tjocklek av en eller några hundradels millimeter och
undersökts under mikroskop. Genom dylika slipprov,
vilka kunna noggrant studeras vid stor förstoring,
kan man av kristallformerna bedöma det hydrerade
cementets sammansättning och ganska noggrant följa
cementets förändring genom inverkan av ensidigt
vattentryck. Dessa undersökningar, som kompletterats
genom jämförelse med motsvarande mikroskopiska
undersökningar av själva cementpulvret och av
cement utlöst i vatten, synas få stor betydelse för
studiet av betongens sammansättning och av de
förändringar, som äro orsakerna till betongförstörelser.
Ifrågavarande mikroskopiska undersökningar ha
utförts av Sveriges geologiska undersökning och hava
anknutits till de av professor Törnebohm redan för
c:a 50 år sedan utförda motsvarande mikroskopiska
undersökningarna av portlandcement. De utförda
mikroskopiska undersökningarna på långtidsproven
äro dock ännu för få för att man därav skall kunna
draga några mera definitiva slutsatser, men redan nu
har man kunnat konstatera, att den humushaltiga
sanden är synnerligen olämplig för betong i
vattenbyggnad. Under mikroskopet visa sig nämligen de
humushaltiga sandkornen omgivna av en hinna av
humus, vilken förhindrar cementets beståndsdelar att
komma i direkt beröring med sandkornen. Först efter
någon tid synes cementet kemiskt hava neutraliserat
humusämnena, men i gränsskiktet mellan sandkornen
och den hydrerade cementmassan förefinnas nu
hål-rum eller åtminstone en försvagning av
betongmassan, som gör ganska ringa motstånd mot perkolerande
vatten.
Dr N. Sundius vid Sveriges geologiska undersökning
liar i detta sammanhang för kommitténs räkning
utfört en mycket ingående redogörelse för
portlandcementets konstitution och därvid stödjande sig på
framför allt tidigare svenska, tyska och amerikanska
forskningar och egna undersökningar dragit ganska
vittgående slutsatser rörande förloppet vid betongens
bindning och orsakerna under vissa omständigheter
till inträffade förändringar.
Kommitténs undersökningar hava dessutom
kompletterats genom en särskild, kemisk analys, utförd av
fil. lic. G. Assarssön, rörande det hydrerande
portlandcementets innehåll av kalkhydrat och hydrosilikat,
vilken undersökning på ett värdefullt sätt
kompletterar tidigare forskningar på detta område.
Slutligen har dr Sundius och lic. Assarssön i en
särskild avhandling redogjort för sina undersökningar
om portlandcementets sönderdelning av vattnet. De
hava därvid utgått från prov, uttagna ur betongmurar
i Trollhätte kraftstation, vid olika grad av förstöring.
Dessa undersökningar, som fullföljts såväl kemiskt
som mikroskopiskt, giva även en ganska klar bild av
det sätt, på vilket i betong uppkommande läckor på
kort tid kunna orsaka förstörelse hos betongen genom
bortförande av det lösliga kalkhydratet och även
genom bortföring av de med kisel och aluminium bundna
delarna av kalken. Författarna hava även genom en
försöksserie utlakat rester av den vid Trollhättan
uttagna betongmassan och funnit god överensstämmelse
mellan de sålunda gjorda försöken och de i
verkligheten konstaterade förstörelserna ifråga om den
bortförda mängden av kalk och den tid, som åtgår för
dylik förstörelse.
Genom de sålunda utförda omfattande provningarna
och forskningarna har den svenska betongkommittén
lämnat ett bidrag till förståelsen av betongens
egenskaper och funktionerande särskilt i vattenbyggnader.
De resultat, vartill man preliminärt kommit, synas
giva vid handen, att man med lämplig
sammansättning och gott utförande och med användande av
vanligt portlandcement kan komma till fullt betryggande
vattenbyggnadskonstruktioner. Dock synes man vid
studium av hittills vunna resultat fått bekräftelse på
att en konstruktion, som på ett tekniskt och
ekonomiskt lämpligt sätt kan utnyttja
hållfasthetsegenskaperna hos den relativt feta betong, som erfordras för
att betongkonstruktionen skall bliva fullt tät, bäst
utföres såsom tunn, armerad konstruktion av
Ambursen-typ eller såsom flerspännig valvdamm. Härigenom
möjliggöres också en noggrann inspektion av
dammkonstruktionens olika delar och man kan, om läckor
eller andra felaktigheter skulle konstateras, lätt nog
företaga reparationer av betongkonstruktionen och
detta på ett effektivare och billigare sätt, än om
dammen utföres av gravitationstyp.
Enligt uppgifter i den tekniska litteraturen hava
omfattande studier och försök kommit till utförande
även i andra länder för att konstatera orsakerna till
där uppkomna betongskador. Det torde vara
lämpligt, att man, så snart resultaten från de olika
länderna föreligga, genom internationellt samarbete
söker fastslå normer för betong i vattenbyggnader,
utsatta för ensidigt vattentryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
