- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Väg- och vattenbyggnadskonst /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

TEKNISK TIDSKRIFT

28 sept. 1929

en bestämd uppfattning om sandens lämplighet för
betongberedning i jämförelse med en viss känd
sandsort med samma kornstorleksfördelning. Huruvida
sanden med hänsyn till kornstorleksfördelning en är
lämplig avgöres på basis av siktningskurvan. Det
vore ytterst angeläget, att vid de sandprov, som
utföras vid Statens provningsanstalt, en i möjligaste
mån upplysande betygsättning verkställdes och
Anstalten angåve, huruvida sanden är lämplig för
vattentät och för stark betong var för sig.

Beträffande den andra ingrediensen, nämligen
makadamen, skulle jag vilja framhålla betydelsen av en
god sammansättning i storleksavseende. Försök som
utförts i samband med Vattenbyggnadsbyråns arbeten
ha visat, att en ojämförligt bättre betong erhålles
genom användning av en makadam, som till ungefär
lika delar består av finmakadam och grovmakadam,
än genom att använda makadam av enbart endera
av dessa sorter. Lämpligt sammansatt makadam
erhåller man icke direkt ur en stenkross. Det torde
vara nödvändigt att först uppsortera makadamen i
sådana delar, som passera 25 mm hål, men kvarhållas
å ett såll med 7 mm hål, finmakadam, och sådana,
som passera 75 mm hål, men kvarhållas å ett såll med
25 mm runda hål, grovmakadam, och sedan vid
betongblandningen tillsätta ungefär lika delar av dessa
båda sorter.

Det låter kanske för många egendomligt, att det
skulle vara möjligt att använda så grov sten som upp
till 75 mm i starkt armerade betongkonstruktioner.
Utförda försök utvisa emellertid, att detta i allmänhet
går mycket väl för sig. Sålunda har vid det nu
under byggnad varande kraftverket vid Lanforsen
blandad makadam med upp till 75 mm storlek med
fördel använts även i starkt armerade konstruktioner.

Enligt våra erfarenheter har en tillsats av trass till
cementet visat sig mycket välgörande.
Trasstill-satsen medför nämligen att betongmassan blir smidig
och lättarbetad. Genom tillsats av trass kan man
därför påräkna ett jämnare och bättre utförande av
gjutningen.

Beträffande vattenhalten skulle jag slutligen blott
vilja påminna om betydelsen av att den i
överensstämmelse med Abrains’ lag göres så liten som är
förenligt med vederbörlig arbetbarhet hos betongen.

Om jag skulle söka sammanfatta de riktlinjer, vilka
man enligt mitt förmenande bör följa för att
sammansätta en god betong, skulle jag vilja göra det med
följande ord:
Finare sand än man nu tror vara lämpligt,
mindre vatten än som vanligen användts,
välgraderad makadam och grövre än man hittills
ansett vara möjligt använda.

Diskussionsreferat :

Ingenjör Kristen Friis, sekretær i den norske
Ingen-iörforenings betongkomite:

Den Norske betongkomite begyndte sit arbeide for
ca. 2% aar siden, og har praktisk talt fulgt de samme
linjer som överingeniör Ekwall netop har meddelt ang.
den svenske Betongkomite’s arbeide. — Det förste vi
försökte at bringe paa det rene, var selvfölgelig
ska-dernes utstrækning, og stort set har vi i Norge fundet
de samme skader saavel paa vore betongdamme som
paa vore stendamme lagt i cementbruk, som er
iagt-taget her i Sverige. —- Vi har gjort den gjennemgaaende
iagttagelse at skader som oftest begynder i stöpefugerne,

og da gerne fortrinsvis utvikler sig paa oversiden av
stöpefugen, idet den betong, som efter den gamle
stampemetode, blev lagt efteråt stöpefugen hadde dannet sig,
gjerne blev daarligere end betongen under stöpefugen.
— Jeg skal faa supplere överingeniör Ekwall’s
med-delelse om skaderne med et ganske interessant tilfælde
i Norge. Vi bygget i aarene 1909!—il et kraftanlæg i
Glommen, hvor vi istedetfor jernrör anvendte armerte
betongrör. Röret hadde en indvendig diameter av 3,6 m
og en tykkelse paa rörvæggen av 20 cm. Armeringen
var 13 mm 0 i 16 ems avstand begge veie.
Tryk-ket var 10 m. Betongens blandingsforhold var 1
cement : 1,8 sand : 1,8 grus : 1,8 puk, motsvarende 6 sække
pr m3. Desuten anvendtes 15 % Trass. — Staalpuss paa
indsiden og 2 gange strykning med siderosten. — Röret
blev nedfyldt med sand for at hindre frostvirkninger.
Dette rör blev besigtiget ifjor sommer, idet
sandfyld-ningen blev fjernet paa en længere strækning. Det viste
sig at betongen var skadet saavel i toppen som paa
siderne og i bunden. Skaderne var i almindelighet ikke
sammenhængende, men hadde form av store isolerte
ro-ser. Eiendommelig nok var betongen paa flere steder
forholdsvis god paa indersiden og yttersiden av
rörvæggen, mens den längs armeringen i en bredde av ca 2"
var helt ödelagt og nærmest bestod av sand opfyldt av
organisk materiale. Förklaringen hertil ligger antagelig
i at hvor vandet trænger ind i betongen gjennem et
svagt punkt paa indersiden, vil det fölge armeringen
fordi betongen längs armeringen, paa grund av at sten
kan sætte sig fast og den desuten altid her er
vanske-ligere at faa stampet, blir mere porös end paa begge
sider. Vandet fölger altsaa längs armeringen, avsætter
her organisk materiale, og finder sin vei ut igjennem et
svagt punkt paa yttersiden. Foruten at vandet selv er
kalkoplösende, vil det organiske materiale gaa i
forraad-nelse, utvikle kulsyre som igjen virker ödelæggende paa
betongen.

Dette tilfælde viser hvor nödvendig det er ved tynde
betongkonstruktioner utsat for ensidig vandtryk at
skaffe en tæt og mest mulig jevn betong, saa man ikke
faar lokale saar hvor vandet kan trænge ind.

Med hensyn til skader paa stendammer lagt i
cementbruk (mortel) har vi fundet lignende forhold som her
i Sverige. Den ytre del av fugematerialet (spækfugen)
er i almindelighet helt god, da den gjerne er stöpt i et
meget tæt bruk, 1 : iy2, 1 : 2. Hvor der imidlertid
op-staar en spræk i denne ytre fuge paa grund av
temperaturvariationer, svind etc., kan man være temmelig
sikker paa at den indenforliggende betong eller mortel
ialfald ved de ældre 10—12 aar gamle damme vil være
helt ödelagt og bestaa væsentlig av sand opfyldt med
organisk materiale. Mörtelen indenfor spækfugen utföres
nemlig i et blandingsforhold 1 : 3, 1 : 4, som i og for sig
ikke er tæt. Opstaar der derför en spræk i spækfugen,
trænger vandet ind i denne poröse mortel og virker
op-lösende paa cementens kalk, samtidig som de organiske
materialer som avsættes, gaar i forraadnelse og utvikler
kulsyre, — och man har den samme process som
oven-for omtalt ved det armerete betongrör.

Hvad de almindelig massivdammer i betong
(gravita-tionsdammer) angaar, vil der med hensyn til skader vise
sig en typisk forskjel mellem indtaksdammer eller de
dämmer som stadig staar under vand, og
regulerings-dammer, hvor vandstanden varierer fra fuldt magasin
og ned til tomt magasin i almindelig 2 gange om aaret,
og hvor derför ogsaa frostvirkninger og sprækdannelser
paa grund av temperaturforandringer blir av betydning.
—• Naar vandet ved en gravitationsdam sænkes, vil
vandet, selv ved en tæt betong, paa grund av absorbtion og
capillærvirkningen m.ætte det ytre betongskikt. Som
be-kjendt synes der ikke at være nogen relation mellem
absorbtion og vandgjennemgang under tryk. Lægger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929v/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free